jag som alltid får beslutsångest, även om det bara handlar om vad jag ska äta till middag, har nu ställts inför ett väldigt svårt beslut som kommer ge mig enormt mycket beslutsångest.

jag har ju tänkt att jag nog måste sluta rida så mycket, för jag har verkligen inte råd. tänkte fortsätta hoppa och i gruppen, men sluta hyra. nu efter helgens tävling så kände jag att näää jag MÅSTE hitta pengar, i värsta fall ta fondpengar, och fortsätta rida så mycket som jag har och komma ut på minst en tävling till hösten, för nu är det så jävla roligt!

samtidigt så "drömmer" jag ju om en läromästare som kan lära MIG lite mer, där det inte är jag som måste utveckla hästen samtidigt som jag ska försöka utvecklas. och nu har jag fått chansen!

Lena ringde för att tala om hur det gått hos vet för Lasse och Tzatziki och då släppte hon bomben. Hon vill att Lasse ska gå lite lektioner eftersom hon inte hinner rida honom så mycket som han borde gå, och i söndags när jag var inne o galopperade och travade några varv så hade hon blivit så imponerad över hur fin han såg ut (detta var alltså hennes ord, att HON blev IMPONERAD) och hur väl jag red honom att hon vill att jag rider honom istället för Mejram!!! Och att jag då även kan hoppa honom istället för Farin. Hon kommer ju såklart fortsätta rida honom 3-4 dagar i veckan och fortsätta träna med honom, han är nu utbildad runt MSV, tror dom gjort någon MSV start iaf. Det vore alltså ett rejält steg uppåt för mig, det är ju en läromästare och en häst jag tycker mycket om. En häst som kan lära mig massor, där jag får lära mig att verkligen rida på den nivån jag vill upp till. Han är ju dock svår och med världens vidrigaste trav, det GÅR INTE att sitta i den, men det måste jag ju lära mig det med. Lena tyckte att det skulle vara myyycket mer rättvist  för mig att rida honom också som inte har i närheten av samma begränsningar som Mejram faktiskt har.

Så vad gör man?
Hjärtat eller hjärnan? Mejram är ju ändå inte min, och så fin som hon är nu kommer hon inte bli till salu till ett normalt pris. Hon är mitt hjärta och hon är en av de hästar jag älskat mest, tätt efter Micke och Axious. Men mer än LC-LB kommer vi ALDRIG komma. Jag planerar ju ändå att flytta till USA efter examen, och har ju ändå funderat på att sluta på K eftersom det är så jäkla dyrt jämfört med vad jag får. På Lasse får jag såååååååå mycket mer, han är ju egentligen hästen jag vill ha. Men hur säger man hejdå till sitt hjärta?

Gud så fånigt det låter. Men ni som känner mig vet hur mycket jag älskar min konstiga lilla skrutta...