för feg för ord

Det är intressant hur man fungerar, vilka saker man finner för privata för att skriva om och vilka som visserligen kan vara jobbiga, men ändå inte FÖR jobbiga. Många, inklusive mig själv, tycker nog att mycket av det jag skrivit här är bra mycket privatare och "värre" än det jag verkligen önskar att jag vågade skriva om nu. Veckan i Skara har på många sätt varit otroligt jobbig och påmint mig om saker jag uppenbarligen är rätt så bra på att förtränga. Men det är väl alltid så att ens osäkerheter är det man håller tyst om. Problemen man har bara är, det ligger ingen osäkerhet där. Depressioner och ångest bara är liksom. Men 10 gånger hellre att folk ser mig som patetisk än att de får se mina svaga punkter. Det som får min själ att göra ont på riktigt. Nej fy, det håller vi tyst om så kanske det försvinner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback