Det är en jättekonstig känsla att ha vardag igen utan att ha ridit. Mina helger går ju ut på att jag ska rida rida rida och ägna min tid till stallet och knappt hinna eller orka göra något annat. Så det känns verkligen jätte jätte jäääätttttekonstigt nu när måndagen är över och jag fortfarande inte ridit? :P

Har inte hört något mer om älskade lilla Piri så jag får väl höra av mig imorn och se.. Sen ska min lilla Mejris tillbaka till kliniken på onsdag så då får alla hålla tummarna för positivt besked! Hon är för övrigt en riktig kelgris nu när hon inte behöver ridas och borstas (eller kanske framförallt slipper att täcket tas på och av hela tiden) av en massa olika människor hela tiden. Förra helgen tog jag ju och friserade henne- hon var sååå nöjd med att bli uppställd och lite ompysslad! Så igår var jag såklart inne hos henne och hon var på riktigt goshumör. Hon ville bli kliad på halsen och visade det TYDLIGT! Hon är ju annars en sån som absolut inte vill ha fysisk kontakt, när man kelar på Mejramvis står man bara brevid varandra och andas ihop. ;) Men igår kom hon och ställde sig nästan pååå mig så att jag skulle fortsätta klia! Söt! :) Hade hon inte varit som hon är med täcket hade hon fått sig en helkroppsgnugg med piggborsten. :)

Jag och skruttfian sommaren 08- åh vilken härlig galopp det var där längs flygfältet!!! :)

 

Sen så kikade jag ju på gamla bilder på Battis inför Saras tävling igår. Så skulle jag ge henne länken till albumet och passade på att kika på bilderna från allra första gången jag red hennes vackra häst. Jag var relativt nyss hemkommen från USA och kände mig fortfarande ganska morsk gällande ridning på hästar som kan spralla till det (tack vare älskade Axious) och fick prova. :) Det var ack så roligt och åh vad jag tyckte om Battis. :) Men lite jobbigt att se bilderna. Så smal jag var! Eller ja, jämfört med nu, jämfört med då var jag ju inte det... :P Dags att göra något åt det kanske?

Vad jag gör med underskänkeln kan man ju fundera över...

 

Och sen var det ju det där med att sova tidigt... Varför lyckas jag aldrig?
Nåja.. Jag får helt enkelt drömma fantastiskt underbara drömmar om en frisk Piri. Om härliga träningar med en avslappnad trav där skolorna fungerar och en härligt samlad galopp där serpentinerna är kontrollerade från början till slut och upptagen efter ökningarna sitter som en smäck!

Bli frisk nu kompis! :)