första volontärstimmarna

I lördags var jag på introduktionen för nya volontärer på djurhemmet här i stan. Det är det stora djurhemmet som tar emot nästan alla djur som behöver tas omhand i våran storkommun, så de har det mesta där och ganska många av dem. Det var väl mest att gå igenom lite saker och sen få en rundvisning på stället. Inget jätteförvånande. man får egentligen inte göra något superskoj förrän man gjort sina första 20 timmar, för att visa att man är engagerad osv.

Men jag och en annan svenska + dotter bestämde oss för att ta tag i det hela med en gång så vi bestämde oss för att köra ett par timmar idag redan. Jag fick gå bort till den stackars ensamma hästen och borsta och umgås. Han var INTE road av att stå uppbunden borta vid sin box (som det dock är stängt till så han är aldrig där inne o kan inte gå in o ut själv) mer än en väldigt kort stund. Provade att inte ha honom bunden utan bara hålla i grimskaftet och det fungerade ytterligare en stund men sen började han bli lite uppspelt så jag tänkte att nä det känns inte bra... Så vi gick ut och gick några varv i en del av hagen innan jag släppte honom lös och sen bara gick o pratade med honom och kliade. Inte dunderkul i duggregnet men vafan. Han bor ju tyvärr själv eftersom de inga andra hästar har just nu och ingen verkar vilja ha honom. :( Han har varit där i över 2 år, och varit adopteringsbar i 2 år... Han kom dit med 4 andra, alla ganska gravt vanvårdade, 3 hittade nya hem och en avlivades. Kvar finns Sam. En eldröd 27årig fux av någon quartermix säger dom. Rätt så ful är han, med korta tjocka ben och kroppen ser ju ut som den gör pga vanvården. Hullet är det inga fel på men han har ju inte en muskel eftersom alla försvann i brist på mat. Jag måste säga att jag är lite lagom sugen på att adoptera. Synd att det inte är billigt att hålla häst för jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på honom. Hur han just precis nu står där borta i mörkret. Själv. :(

Nåja, Sam tröttnade på att prata med mig när han insåg att morötterna verkligen var slut, så då gick jag. Det kändes faktiskt lite dumt att stå där och verkligen inte göra något alls. Även om Sam behöver sitt sällskap. Han verkade dock bli lite ledsen när jag gick för han gick genast till grinden och tittade på mig...

Jag fick sen en lista över alla djur de har som är adoptionsklara och fick gå rundor runt kennlarna för att se till så att inga besökare retade djuren, stoppade in fingrar hos katterna o liknande. Tyvärr var det ju dock typ INGEN där pga vädret så vi gick mest och kikade på hundarna och katterna och skaffade oss favoriter. ;) Tyvärr finns det inte dödsmycket att göra när det regnar och det är städat hos katterna och valparna.

På tisdag ska vi dit igen, får se vad vi gör då!

Kommentarer
Postat av: Sara

Usch, stackars, stackars liten häst. :-( Jag blir adoptionssugen här på andra sidan världen, så förstår att du blir det.



Vilket bra initiativ att vara volontär!



Lycka till med pt'n, planka i 2*60 sekunder är en killer. Huuuu.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback