Idag proppade jag i mig två Bamyl Koffein innan jag åkte till stallet. Var rejält schleten men tänkte att rida igenom Fi orkar jag säkert, även om det inte blir något jättepass. Blev sen lite sugen på att hoppa något skutt, så Å tyckte att jag skulle ta hoppsadeln och hopptränset så att jag kunde ta ett skutt om jag ville när jag väl var i ridhuset. Ojojoj vad svårt det är att rida i hoppsadel när man inte gjort det på ett år! ;)

Handskarna jag köpte idag som nödlösning tills jag kan köpa vettiga var dock SKRÄP! Så tjocka att jag inte ens kunde stänga händerna om tygeln och alldelels för klibbiga på gummityglarna. Fick ta av mig och rida utan, trodde inte det skulle gå men Fia blir inte så stark på det bättet så det gick faktiskt finfint! :)

Fia kändes helt OK och trots att det kändes helskumt bara att stå upp i galoppen bad jag om hjälp att få sänkt ett hinder till den lite smålöjliga höjden på ca 40 cm. ;) Pulsen steg på en gång men det var ju bara att göra! Travade på första gången och Fia blev lite överraskad över att hon skulle hoppa med mig på ryggen, och dessutom ett sånt litet skithinder som knappt får kallas hinder, men glad blev hon! :D Tog det en gång till men i galopp och var sen nöjd med det. :) Ville bara få känna att jag kunde ta mig över ett hinder och skapa ett större hoppsug så det dög bra. :) Fia blev SÅ glad över det hela också. :D Skrittade av ute och var lite skakis där i början. Jisses vad hopprädd man ska vara! :P

Men sugen blev jag och jag fick gärna låna Fia och ta en hopplektion på henne nångång innan hon ska iväg på sommarkurs, vilket hopplärarAnna tyckte lät som en mycket bra idé! Ska vi bara få ihop en tid till det också! :)


Det är rätt fånigt hur man kan bli så glad över något så litet! Två små skutt över världens minsta hinder och jag är helt överlycklig. :P Tack snälla Fia för att du är så jäkla trygg att hoppa med! :D