Ja drömmen om en egen häst alltså. Jag har funderat rätt mycket på det hela i några dagar nu. Kikat på annonser för att se vad som finns och till vilka priser. Funderar över stallplatser och tränare. Och ibland ger det mig bara en sån otrolig ångest. Ridhus, ordentlig dressyrsadel, fina träns, dyra tränare, transport, anläggning, snobberier. Eller ja, det var visst svårt att sätta ord på dom tankarna... Men jag tror att ni förstår vad jag menar.

Ibland vill jag bara skita i allt och köpa mig ett kallblod, eller ännu bättre en tori, och bara ge mig ut i skogarna och mysa. Rida på bana såklart också och träna på hobbynivå, helt utan krav på att rida högre klasser. Stå ute på landet med mina goa vänner som jag saknar så och bara vara.

Egentligen vet jag att det inte är fullt så svart/vitt och att jag inte behöver välja en av de tu. Jag kan köpa en snäll dressyrhäst som jag kan ut och busa med, jag måste inte ha alla prylar och jag måste inte tävla för det. Jag kan stå med mina vänner (om det finns plats ;) ) och ändå rida bort till ridhuset och träna när jag vill det. Och jag FÅR köpa ett kallblod eller en tori om jag vill det också. Jag måste inte känna några andra krav än att ha roligt. Men ibland är det svårt att tänka rätt! Speciellt när man saknar sina snälla, men ibland lite tokiga, fyrbenta vänner av den grövre varianten... :)