3 ridpass senare

Veckans ridning har varit väldigt rolig! Om än ganska svår.

I tisdags var det Monet som gällde. Gick bättre än det gjort innan men vissa problem fortfarande med att hitta knapparna- framförallt hitta läget med handen där hon är nöjd OCH har stöd på bettet. Inte helt lätt på henne men jag började hitta rätt och vips så blev hela hästen så mycket bättre. Vi jobbade med öppnor och med lite rakriktning och det blev bättre och bättre genom hela passet. Jag lyckades tack vare det få känna på vilken fantastiskt underbar trav hon har! WOW säger jag bara! Nog den bästa trav jag någonsin suttit på, samtidigt som den var ganska mjuk och alltså inte omöjligt att följa med på. En bra kombo! ;)

I torsdags var det istället Jada som stod på tur. Vi skulle köra samma arbete men det gick lite sämre. Hon testade mig hela tiden och ville bara komma undan. Undan kom hon inte men bra blev det inte heller. Traven var inte bra med andra ord! Galoppen däremot gick desto bättre. Helt bakvänt eftersom det är traven vi brukar vara bra på och galoppen lite mindre bra, speciellt som tom fattningarna fungerade, vilket de aldrig gör annars! Dock ville hon INTE byta. Haha. Vi körde direkt över cavalettin, men vad vi än gjorde vägrade hon byta. Hon var otroligt bestämd på den punkten, och då har jag ALDRIG någonsin haft problem med att få hästar att byta över hinder. :P

Vi, jag och Tamara, kom iaf överens om att det nog var mina händer som spökade, bland annat. Jag är för mjuk. Hahaha. ;) Det är ju en av sakerna jag inte riktigt gillar här, att det är mycket hand med mycket mer stöd än jag vill ha. Nu är ju tanken att man inte ska ha så mycket stöd hela tiden, utan att det ska bli lättare, vilket det också blir, men ja. När man ridit Piriplutt som man måste vara så jäkla lätt på hela tiden så blir det lite kortslutning för mig. Jag tillåter att hästarna leker runt för mycket och när jag ska säga åt dom så blir det för mycket jox istället.

Vilket då leder till dagens pass på Monet igen, där fokus var mina händer och mina händer enbart. Jag hittade det faktiskt väldigt fort och när Monet väl bestämt sig för att jag visste vad jag höll på med blev det bara lättare o lättare och tillslut hade jag en underbart skön lätt kontakt som var alldeles lagom och inte det minsta skör! Woohoo! Vi kunde tom jobba på att få ett bra stöd i galoppen. Wow! Dessutom skrittade vi en hel del och hon taktade inte en endaste gång. Hon är sådär superkänslig så bara man spänner sig det minsta eller gör något ogenomtänkt så blir hon spänd i ryggen och taktar till. Men inte idag inte! Gött mos! Riktigt lyckat pass idag som var så himla roligt.

En "rolig" sak var att medans jag skrittade fram så slänger hon runt huvudet för att ta en fluga eller nåt, men slår i min stövel/stigbygeln rätt rejält hårt. Tamara hade pratat med stalledrängen ( ;) ) och kommer tillbaka och utbrister "What the fuck? Is that blood?" och jo, jag tittar ner och ser blod ur munnen och tänkte att nähä, inte fick man rida idag heller... Men det var tack o lov bara ett liiiitet sår på utsidan underläppen. Såg mer ut bara. Haha. :P Dessa djur!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback