Liten Roland

Usch o blä vad jag aldrig mer vill vara djurägare. :(

Hämtade hem mina fina små grisar i fredags. Roland blev ju dålig ett tag sen och gick ner i vikt, men återhämtade sig och verkade må prima igen, om än nättare än förut. Och prima verkade han även må när vi hämtade dem, och när vi kom hem... Men under kvällen dalade det och han slutade äta och låg bara i sitt hus. När läget var helt oförändrat på lördag morgon och jag inte ens kunde få i honom mer än ett par enstaka grässtrån och han även gått ner i vikt åkte vi in till blå stjärnan. Väl där blev det dock lite kaos med många akutfall som var svåra. Och under tiden vi väntade blev lilla Roland piggare och började småsmaska på sitt hö i reseburen.

Djursjuksyrran som jobbade jouren jobbar normalt på exotiska (där de tar marsvinen) så hon tyckte att hon lika gärna kunde kolla på honom för hon var mer marsvinsvan än vet, eftersom han ändå verkade så pigg. Hon tyckte (såklart i samrådan med vet och jag fick även säga mitt) att vi lika gärna kunde åka hem och mata honom med specialmat under helgen och få en vet-tid på måndag hos marsvinsexperten. Han fick en spruta dropp och jag fick en påse mat och så åkte vi hem med order om matning varannan timme.

Läget förblev sen ganska oförändrat, han småtuggade hö/gräs och fick i sig specialmaten som jag dock tvångsmatar så han har inget val.. :p Han dricker också och även om han nästan enbart ligger i huset så är han i övrigt pigg o så. Han gick upp hälften av det han gått ner i lördags morse men inte mer.

Men så ikväll så hade jag åkt till stallet en kortis för att hälsa på en sväng. O när jag kom hem och matade så såg jag en röd fläck inne i huset och när jag matat klart kom det bloddroppar (utspädda med urin antar jag) från urinmynningen. Lite panik och tänkte att nu är det stenkört. Konstigt dock för han verkade piggare. Vägde honom innan jag ringde vet och då hade han gått upp ytterligare lite till, dock fortfarande precis under vad han vägde i fredags kväll... Hmmm... På blå stjärnan sa vet dock att det kan vara urinsten som spökar, men om han verkar pigg i övrigt så kunde vi avvakta till våran tid imorn. Om jag inte propsade på avlivning skulle de nog ändå bara göra samma sak som jag gör hemma tills imorn och den andra vet kom in och kunde kika.

Huga!
Så jag städade på vets inrådan rent i huset så jag kan se om han kissar något o om han blöder något mer. Sen får vi se vad de säger imorn. Jag räknar dock nu med att det är en sak för mycket och att jag inte kommer komma hem med honom imorn. Man märker så väldigt tydligt på honom att allt inte är som det ska, även om han verkar må relativt bra. Jag vet liksom inte om det är värt att hålla honom vid liv bara för att? Vem blir gladast utav det? Ingen. Eller kanske i så fall Glenn... Som kommer bli en annan stor fråga om nu Roland inte kommer med hem imorn...

Blä.
Så många hästar som jag hållt så kära har lämnat jordelivet. Men även om man kombinerar dem alla så är inte det ens i närheten lika jobbigt som detta...

Kommentarer
Postat av: Sara

Usch vilken plågsam väntan på besked. Jag tänker på dig och skickar en stor kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback