Ikväll var det ju dags för den konstiga inflyttningsfesten som vi inte visste vem den tillhörde... Vet inte om jag egentligen skrivit om det innan, men jag och mina bästa tjejkompisar fick alla ett mail från hemlig avsändare om att denna skulle flytta in i en ny lägenhet och att vi var bjudna på inflyttningsfest med att den flyttandes identitet inte skulle avslöjas förrän på självaste festen.

Vi har lite smått fått gråa hår över det här eftersom vi var så sjukt nyfikna. Vi hoppades alla av hela våra själar att det var självaste en utav tjejerna i vårat tjejgäng som äntligen skulle flytta hem hit igen från nollåttaland med make och barn, men vågade inte riktigt tro att det var så väl.

Idag när jag duschade inför festen stod jag verkligen och tänkte "det är inte C! Det är inte C! DET ÄR INTE C!!!!!" för att försöka få till någon annan känsla så jag skulle slippa bli DÖDSBESVIKEN om det nu inte var de som flyttade.

Men snacka om att lyckan var gjord gånger en miljon när det visar sig att det visst är dem! Åh!!! Det var det bästa som hänt på sjukt länge. Och nu känns det ännu mer sepe att behöva sätta sig i bilen o köra till Linköping imorn igen. Jag vill ju vara hemma med mina fabulöst fina vänner. :(

Men nu deppar vi inte, och surar inte heller (vilket hade varit sjukt befogat då västtrafik är SÄMST).  Utan nu somnar vi med ett fantastiskt leende på läpparna över att min fina C och hennes fina familj bor på rätt sida landet igen. :)

Woohoo!!!!!!!!! :D