För hon har blommor i sitt hår...

Ibland är det finfint att ha med djur att göra... En förmiddag när jag kom till Lilla Zoo för att obsa så låg alpackorna i ett av vindskydden, och en av flickorna hade underbart fina blommor i hela pälsen. :)

En av buskarna som växer där inne har blommat med så himla fina blommor! Ingen vet vad det är för buske, men många frågar och ännu fler fotar de fina rosa och vita blommorna. Alpackan hade tydligen vart inne och gått bland de buskarna och de överblommade blommorna trillat ner och satt sig i hennes päls. Kanske hade hon sett personal med blommor i håret på midsommarafton och ville vara lika fin hon. :)

Syns inte jättebra kanske, men ja... Bättre kort än så här kunde jag inte få med ifånen eftersom jag inte kunde gå närmare... 


En vecka utan ord...

Det har varit en väldigt tung vecka den här veckan. Exjobbandet lättar allt tack o lov. Tänk vad bra djur är för själen! Men det har verkligen funnits en mörk slöja över det hela och det har gått en del energi till att försöka finnas där för de som behövt. Tänk så många liv en person kan påverka.
 
Gårdagen bjöd på en mycket mysig midsommar, som var precis så trevlig som att jag kunnat önska. Jag och 4 andra tjejer från parken och en till åkte iväg till en mycket fin plats vid Mälaren och grillade, snackade skit och hade det allmänt trevligt. Jag tänkte att åh vad skönt att få lägga den här veckan bakom sig ändå och att jag nog bearbetat hemskheterna nu. Men så jag som alltid drömmer mycket, intensivt och ibland ganska hemskt drömde bland det hemskaste jag gjort på ett tag. Jag vet inte var det var, men jag gjorde mitt exjobb på den parken drömmen var på. Jag stod vid ett tigerhägn och det var ganska mycket folk runtomkring. Plötsligt märker jag att det är en flicka inne i hägnet, ca 10-12 år gammal. Det tar en sekund innan någon registrerar vad som händer, men i samma ögonblick är det för sent. När jag (i drömmen) förstår vad jag ser, ser samtidigt tjejen tigern, och tigern tjejen. Sen hinner ingen reagera mer innan tigern tagit tjejen.
 
Fyfan vilken dröm.
Tack mitt undermedvetna för det väldigt subtila sättet att jag inte alls bearbetat någonting.

En fruktansvärd tragedi

Det som idag hände på Kolmården är en ofattbar och fruktansvärd tragedi. Och det på fler plan än att en helt fantastisk och underbar tjej mist sitt liv. Hur förstår man en sånhär grej? För bara några månader sedan tog denna tjej med mig och min klass in i samma varghägn och det var en av de absolut häftigaste upplevelserna i mitt liv. Hon älskade sina vargar och jag kan inte förstå hur detta kan ha hänt.

Det spekuleras så mycket och det var riktigt jobbigt att ta sig igenom Aftonbladets alla inlägg om det hela. Men jag kände att jag vill vara förberedd imorgon om besökare skulle undra och fråga saker om det hela. Vissa spekulationer var så konstiga att ja. Jag vet inte.

Det är så fruktansvärt sorgligt och min själ värker för alla som är inblandade eller påverkade av detta. Det finns verkligen inga ord för hur hemskt det är.

Klockan går o går...

...men kommer aldrig till dörren sägs det. Men vad spelar det för roll om den kommer till dörren när den springer fort som fan o försvinner bort i tomma intet? :P

Är hyfsat skitslut hela tiden efter jag kommer hem från min lilla djurpark. Vilket är lite konstigt eftersom jag inte gör så mycket där, eller jo det gör jag ju, men inget fysiskt direkt. :P Det är i alla fall hemskt kul att hänga med djuren hela dagarna. Snacka om att man känner sig lyckligt lottad!

Igår när jag kom var det inga besökare som hunnit till där jag skulle börja för dagen, inne hos alla får, getter, alpackor o allt vad det är. Så jag strosade runt lite o hälsade på alla mina finisar. En av getterna kom fram och ville bli kliad så det var ju bara o göra. ;) Hennes killing bestämde sig för att passa på att käka upp min kofta under tiden, vilket också kändes helt ok faktiskt. ;) Killingarna är 2½ vecka gamla och så fruktansvärt gudomligt söta att man dör lite varje gång man ser dem. :P

En stund senare satt jag på en stock och så kom 3 små killingar och hoppade upp på stocken för att busa till det lite. Haha. Såååååå söta!

Första natten

Då har jag sovit första natten i sommarlägenheten. Det känns hur skumt som helst tycker jag när man flyttar in på nya ställen. Men so far so good och jag sov ändå ganska bra inatt... Vaknade med ett ryck och tänkte att varför har klockan inte ringt än men eftersom det var mer än 2 timmar kvar tills den skulle ringa somnade jag om istället... ;)

Sen har jag lite nojja över var jag ska parkera. Det finns parkering här på husets tomt, men egentligen kanske bara 3 platser, och det är 4 lägenheter. Vet inte hur många av de andra som har bil men igår var det först en, o sen en annan bil parkerad här... Har ingen aning om ifall de brukar ha bestämda platser eller om man parkerar där det finns plats... Nåja... Jag parkerade där det fanns plats o så får jag väl hoppas på att någon säger något om jag gör fel. :P

Det är SJUKT gött i all fall att bo så nära djurparken. På måndag har jag möte med min handledare 8:30, men i normalläget börjar jag aldrig före 10 för då öppnar parken. Och jag behöver alltid ge det någon minut så att besökarna hinner komma bort till mina djurs del. Sååå skönt för en nattmänniska som jag!


Lite allvar?

Snart börjar det! Allvaret med exjobbet. ;) Jag har varit uppe o obsat några pass hittills men imorgon börjar jag nog på mer allvar med det hela. Sen på lördag får jag nyckeln till lägenheten så efter det är det fullt ös som gäller fram till midsommar så att jag får lite data insamlat såhär i pre-högsäsongstider.

Hittills har vädret inte alls samarbetat med mig dom dagarna jag kunnat åka upp, förutom en dag förstås då det var finfint, men det var första pilotdagen så det hjälpte mig inte så mycket tyvärr.

Det känns i alla fall som att det kan bli en riktigt suverän sommar det här. För oavsett vilket så får jag hänga med en massa fina fina fina djur hela dagarna. Och när jag har en paus så kan jag ta en snabbis runt i parken och kika på andra superfina djur. Det är liksom inte dumt nånstans.

Ett styck nyfiken alpacka och en iller

Lite för nära...

På tisdag sänds det allra sista avsnittet av Desperate Housewives här i Sverige. Då antar jag att säcken knyts ihop. Det enda jag vet om avsnittet är vad som skrivs i artiklarna idag. Men jag visste det redan. Jag har tänkt hela den här sista säsongen att det är lite för nära verkligheten. Mrs McCluskey är riktigt sjuk i cancer, och det var även Kathy. Hon hade länge kämpat med sin cancer, men tänkte inte ge upp i första taget. Förra året, i februari, visade hon glatt upp en tischa hon köpt "Cancer picked the wrong bitch to fuck with" stod det på den. Så typiskt henne. :)

Då, i februari förra året, var första gången jag träffade henne. Hemma hos henne när vi förberedde för min tränares dotters 15årsfest. Jag fick några DHvattenflaskor signerade och när hon råkade dricka ur en av de signerade flaskorna istället för sin egna så skojjade hon om att den nu kunde säljas dyrt på E-bay... :P

I julas träffades vi flera gånger i stallet, hon hade nyligen köpt sig en unghäst. Vi pratade om allt möjligt, hennes hund som hon adopterat från ett shelter, att elefanter inte bör hållas i fångenskap, att det är lite långt för mig att åka från Sverige för att rida... En dag när hon kom var jag mitt uppe i en lektion på Monet, hon kände inte igen Monet för hon tyckte hon såg så annorlunda ut jämfört med när andra elever red henne.. :P

Nej jag får nog vänta med sista avsnittet av DH. Även om vi faktiskt inte var mer än bekanta så är det på tok för nära. Och jag kan inte förstå hur hon själv orkade spela in sista säsongen. Eller om det fungerade som terapi för henne?