Imorn börjar två veckors "riktigt" etologliv. Dvs två veckor av beteendestudier. Två veckor av troligtvis ganska långtråkiga studier. Fast skoj ska det ändå bli, trots att det säger emot varann. ;) Det är kul att komma ut och jobba lite praktiskt och inte bara sitta med skolböckerna. Förhoppningsvis kan man få en känsla för vad man vill eller inte vill göra med resten av livet också. Haha. Säkert inte men hoppas kan man väl?

Det jobbiga är att min idiotihjärna sätter fart och ångesten bara kryper. Igår när jag vaknade kände jag mig nästan paralyserad av det. Idag var det tack o lov lite bättre. Så jag försöker verkligen peppa igång mig. Det grymma är att det i alla fall nästan funkar. Andra saker får bli lite lidande under tiden men vafan. Att överleva en veckas kossor och en veckas elefanter borde väl inte vara så jäkla svårt?

Åhå vad två ord kan ge en så mycket ångest! Idag tog Pelle upp ämnet master thesis igen och det är mest jobbigt även om hans tanke nog var att lugna oss.

60 hp.
För stort för att inte tycka att ämnet är kul.
För stort för att inte tycka att ämnet är vettigt.
För stort för att kunna välja fritt.

Så ska man väga av vad projektet kan ge inför framtiden med vad man tycker är roligt och intressant. Passion vs nytta.

För mig består det mest i att väga vilda djur mot produktionsdjur.
Hjärtat finns i bägge, men högsta drömmen bara i det ena.

Vilken hästhelg jag haft!

I lördags fick jag prova Balsamico för första gången. En stor häst som tydligen skulle kräva mycket ben och ha en underbar galopp och vara världens kelgris. Kelgriseriet var verkligen sant, åh vilken mysgrabb. :) Sen det där med mycket ben vet jag inte om jag höll med om. Haha. Kanske var det ryttaren innan mig som varit väldigt konsekvent för med mig var han för det mesta väldigt lyhörd och jag behövde inte använda vad jag anser vara mycket ben. Galoppen var dock helt fabulös. Åh en sån going! Blev såklart mest att hitta rätt knappar och liksom finna min plats på honom. Det var en såndär häst som när man sitter upp känner man inte att man har någon naturlig plats att sitta på, men jag hittade den tillslut. ;) En väldigt trevlig häst var det i alla fall och på slutet hade jag honom i alla fall väldigt fin i vänstervarvet, i högern fattades det fortfarande lite. Nöjd var jag i alla fall. :)

Sen igår skulle jag äntligen få rida min finaste Piri igen. :)
Red fram själv och han blev riktigt fin ganska så snabbt. Vi började sen jobba med skritten faktiskt, något vi ofta glömmer och på honom tycker jag att skritten kan vara ganska svår. Jobbade med övergångar mellan samlad skritt och mellanskritt utan att tappa något på vägen. Sen jobbade vi med skritt-travövergångar och att hela tiden ha honom inramad, aktiv och avspänd. I högern blir han ju gärna lite spänd när man börjar kräva lite mer men vi kom igenom det väldigt bra. Så skoj! :)

Sen började strulet dock. Haha. Hans sadel var nyfixad, och det märktes ganska stor skillnad. Och plötsligt så vägrade lilla Pirihästen fatta höger galopp. Spelade ingen roll hur väl jag förberedde, han fattade bara vänster. Han är ju lite sned och lägger alltid sadeln lite snett, så nu när den var rak blev det kanske lite för bra. Så om jag överdrev med vikthjälperna så fick vi tillslut till det och vilken fabulös galopp det blev! Den var redan från första språng sådär härligt runt och underbar. Jobbade med lite tempoväxlingar och övergångar mellan samlad-arbets-mellangalopp och på varierande voltstorlek. När den samlade galoppen satt riktigt bra så gick vi in på serpentiner med förvänd och så längningar på långsidorna. Bitvis var han så fin att jag fick tårar i ögonen. ;) Sen blev hästen TAGGAD! :D Han är ju en supertrygg häst, men han blev så taggad att han började bli rädd för saker. Höll på att åka i backen när han tar ett JÄTTEskutt iväg när han såg sin egna bajshög på marken.. Hahaha.. Så söt han är! :D

Gjorde några galopp-haltövergångar som blev helt ok tillslut och gick sen över till vänstern. Där han också blev strålande fin och fortsatte sitt taggande med att vara rejält rädd för pallen ett par gånger. :D Samma jobb i vänstern och vi fick verkligen till en riktigt riktigt bra galopp och även ett bra enkelt byte till höger. Inte illa! ;) Traven han bjöd på sen var så fantastisk att jag blev tårögd igen. Wow vilken häst det är. Fick göra några längningar som blev riktigt fina och åh åh åh är allt jag har att säga! Kunde sen lägga ner honom helt utan problem och det blev verkligen tydligt att han verkligen var igenom både fysiskt och mentalt.

Just den mentala biten är så tydlig på honom. För han har låsningar, och han kan spjärna nåt så in i bänken, men när man kommer förbi dem så blir han som smör och hela hans uppsyn blir verkligen "aahhhhhhh va gött" och så vips verkar han tycka att det är så ROLIGT. Han är verkligen kul att jobba med. Så väldigt ambitiös och verkligen arbetsgladare än arbetsglad när man kommit igenom allt. Han tycker verkligen att de lite svårare sakerna är roliga.

När vi var klara var vi verkligen ett glatt gäng, elev, häst och instruktör. Vårt bästa pass nånsin utan tvekan. Jag är så lyckligt lottad som får chansen att sitta på den hästen. :) Tyvärr fick han senare ont i magen, hoppas att det släppte tillslut för han var iiiiinte glad där en stund. :(


Väl hemma från stallet möts jag av den helt underbart underbara nyheten att Roffe tagit EM-guld! På kvällen fick jag sen se det hela på Eurosport! WOW! Han är verkligen en ryttare att se upp till. Så himla skoj för honom att allt fick stämma nu i finalen. WOOHOO!!!!!! :D

Huga. Här ligger jag i soffan o mår rejält illa. Tack o lov börjar det dock bli bättre nu, men fick skjuta upp min ridning och får kanske rida själv istället för lektion, när man går runt o känner sig kräksfärdig är det nog ingen bra idé att tvinga sig till stallet. Man ska ju få ut något av ridningen också. Trodde att det eventuellt kunde vara baksmälla som satte käppar i hjulet för mig idag, men det är inte sånt illamående alls, så det känns inte ens som att jag förtjänat det! ;)

Slog på TVn och så började precis veckans repriser av True Talent på trean. Det börjar med att coacherna ska upp på scen o sjunga en liten snutt. De börjar med Körberg, som såklart låter fabulöst bra för det gör han nog alltid. Men sen går de över till Danny. Hur tänkte de då undrar jag? Jag gillar Danny, han är mysig o lite av en guilty pleasure hos mig. Men inte ens på sin bästa dag kan det låta direkt jättebra när han går upp efter Körberg. Stackarn. :P

Efter att ha kikat på mitt bankkonto och sett att jag ligger gott till med pengarna, och att ha fått svar på ett par saker som man kan spendera helgen med hemhemma, så packade jag helt sonika ihop mig o Glennis o åkte! Så det så! :P

Vädret var så fint att jag inte orkade sitta hemma i min lägenhet o ruttna bort, polersarna i linkan skulle typ inte vara där nån av dem, så jag kände att nej, vi åker hem o njuter av ett vackert perfekt tidighöstlandskap på vägen och tar sedan helgen som den kommer.

Jag har landat i soffan en stund och Glenn har landat under sin kära hängmatta.

Ordningen är återställd! ;)

Åh.
Nu är det alldeles strax fredag. Och jag vet inte alls hur jag ska göra!!!
Jag vill åka hem men jag har ingenting alls planerat hemma och föräldrarna är nylandade i LA igen. Så vad gör man egentligen? Nästa vecka slutar jag inte förrän seeent på fredagen så då passar det såklart inte lika bra att åka... Helgen efter det är det en fest i sthlm, sen ska jag nog hem till gbg igen och så blir det nån slags varannan veckavariant ett par gånger innan jag med största sannolikhet blir kvar här i en månad cirkus när vi läser helveteskursen...

Hmhmhmhm...
Det hade helt klart passat bättre att åka hem imorn och vara kvar nästa helg...

Idag fick vi en ganska evil start på veckan genom att få köra en statistikövning sådär på måndag morgon. Blä. Fast sakta men säkert började hjärnan hitta rätt fack där den stoppat undan skiten och när vi väl var klara hängde jag faktiskt med! :D

Sen fick vi åka ut till Kolmården för att få en första kik på våra projektdjur som vi ska jobba med i en vecka framöver. Det var idag jag insåg att innan våra grupper gjordes om skulle jag egentligen vara i delfingruppen. Jag är faktiskt väldigt glad att jag slipper vara det, jag hade nog inte pallat. Istället fick min grupp något så skoj som elefanter.

Deras elefanter är lite speciella. Gamlingen, som vi ska kolla mest på eftersom hon viger en ganska stor del av sitt liv åt stereotypier, bodde som enda elefant på en djurpark i Frankrike från 2 års ålder och ca 20 år framöver. Hennes sociala liv bestod alltså av människor. Enough to fuck anyone up liksom... De andra två var gåvor från Thailand, till våran käre konung. Woohoo liksom. Det är asiatiska elefanter, och gamlingen Saba är stooor, men de andra rätt mycket mindre. Vi fick i alla fall en bra intro av en av elefantskötarna, sen käkade vi lite lunch och sen kikade vi lite till och spånade. Det är svårt att planera så mycket eftersom rutinerna är lite flytande och mycket beror på vädret, men skoj ska det bli. Har vi tur är vädret såpass bra att de går ut med dem i skogen, och då lovade herr elefantskötare att de fixar så att vi får haka på! Åh vad häftigt det vore! :)

Innan vi gick så fick elefanterna snällt gå ut i visningshägnet. Något som Saba inte var supersugen på stackarn (verkade det som tyckte vi, som har något otränade elefantögon). Hon röt till några gånger och en av gångerna ställde sig verkligen håren på mina armar rätt upp. Shit vilka ljud. Såna otroligt mäktiga och fantastiska djur det är!

Idag fick ännu en fin vän vandra vidare och bli ängel. Det var katten Tarzans tur att bli ängel och vaka över oss från en annan dimension. Tyvärr var det lite oklart vad som felades honom, eftersom han kunde vara en väldigt knepig katt, men tack o lov var veterinären (enligt rapporten jag fick) en riktig pärla. Det är sällan man hör att veterinärer faktiskt säger avlivning om de inte är helt säkra på att det är enda vägen, de kan föreslå det, men sällan säger de rakt ut att det är det de anser bäst. Hon hade tydligen själv sagt att såhär brukar hon inte göra, men att hon kände att F & L behövde få höra att det var ett okej beslut, troligtvis det enda rätta beslutet för just dem och deras situation. Jag blev faktiskt lite tårögd när jag fick höra om det, för det är enligt mig otroligt starkt gjort av veterinären. Att kunna känna av läget såpass bra och våga stå för det man tycker i ett klimat där man ofta inte "får" säga avlivning är guld värt.

Finaste lilla Trasan. Nu slipper du allt vad det var du led av, både stressen och det andra. Vaka över din familj och så ses vi på andra sidan. Vila i frid finaste du!

Jag har faktiskt försökt hålla mig ifrån alla sändingar och reportage om 11 september 2001. Men nu när jag kom "hem" hit till linkan och slog på TVn så fick jag ge mig. På facebook har man hela dagen sett olika statusar med olika åsikter om det hela. Någon blev förbannad på en annan som var sjukt respektlös, en tredje tycker inte om hur alla civila offer i Afghanistan glöms bort. Andra tycker att det är skevt att bara USAs sorg visas idag.

För mig glöms de inte bort. I min värld är det inte på något sätt mindre synd om dem. Självklart ligger NYC närmare mitt hjärta (med tanke att jag föddes med Manhattans skyline, inklusive Twin Towers), det är inget jag skäms över. Samma som att massakern i Norge känns mer än en långt ifrån ens egna vardag. Men i min värld så kommer vi ihåg hur allt gick åt helvete efter det här. Att det är så fruktansvärt symboliskt för så fruktansvärt mycket mer än man egentligen kan förstå. I min värld är det helt naturligt att man just idag enbart fokuserar på det som hände just den 11e september, och inte vad som hände sen.

Jag får inte ord på hur jag egentligen tänker, så mer skriver jag inte.

Men just idag tänker jag minnas alla offer i USA.

Ikväll var det ju dags för den konstiga inflyttningsfesten som vi inte visste vem den tillhörde... Vet inte om jag egentligen skrivit om det innan, men jag och mina bästa tjejkompisar fick alla ett mail från hemlig avsändare om att denna skulle flytta in i en ny lägenhet och att vi var bjudna på inflyttningsfest med att den flyttandes identitet inte skulle avslöjas förrän på självaste festen.

Vi har lite smått fått gråa hår över det här eftersom vi var så sjukt nyfikna. Vi hoppades alla av hela våra själar att det var självaste en utav tjejerna i vårat tjejgäng som äntligen skulle flytta hem hit igen från nollåttaland med make och barn, men vågade inte riktigt tro att det var så väl.

Idag när jag duschade inför festen stod jag verkligen och tänkte "det är inte C! Det är inte C! DET ÄR INTE C!!!!!" för att försöka få till någon annan känsla så jag skulle slippa bli DÖDSBESVIKEN om det nu inte var de som flyttade.

Men snacka om att lyckan var gjord gånger en miljon när det visar sig att det visst är dem! Åh!!! Det var det bästa som hänt på sjukt länge. Och nu känns det ännu mer sepe att behöva sätta sig i bilen o köra till Linköping imorn igen. Jag vill ju vara hemma med mina fabulöst fina vänner. :(

Men nu deppar vi inte, och surar inte heller (vilket hade varit sjukt befogat då västtrafik är SÄMST).  Utan nu somnar vi med ett fantastiskt leende på läpparna över att min fina C och hennes fina familj bor på rätt sida landet igen. :)

Woohoo!!!!!!!!! :D

I måndags satt jag ganska så länge och försökte välja ut 100 stycken bilder från Kenya att skicka efter på gratis framkallnings hos fuji. Och snacka om att lyckan var gjord när bilderna låg i brevlådan redan idag! Woohoo! Så det blev en del beslutsångest innan jag valde ut de som skulle få ta plats i ramen jag köpte på IKEA häromveckan där 15 bilder får plats. Och nu ikväll när jag kommit hem från bion fixade jag iordning det hela och jag är sååå nöjd! Inte för att skryta men mina bilder blev verkligen sjukt bra. :D

Jag har även två mindre ramar, samma serie, där 6 bilder får plats. Ska bara komma på hur jag ska hänga dem eftersom min ursprungliga tanke inte riktigt funkar... Och så ska denna hängas också, blev lite för sent för att spika och lika bra är nog det eftersom jag måste komma på hur tusan jag ska lyckas hänga skiten i jämnhöjd med tavlan som redan hänger... :P

Igår fick vi äntligen åka ut till Vreta för att få en första introduktion till djuren vi kommer göra en del av vårat större projekt som vi gör i de två etologikurserna vi läser parallellt nu. Min grupp har som jag tidigare skrivit fått stereotypa beteenden på våran lott, något som jag tycker är jätteintressant. Stereotypierna gav oss även de uppbundna mjölkkorna de har på Vreta och då blir det framförallt att kika på tungrullning som är den stora stereotypin bland kor. Sen ska vi även kika på elefanterna på Kolmården, men det blir en senare grej. ;)

I alla fall så fick vi hänga lite med våra kor igår, lära känna våra studieobjekt och få fundera över vad vi ska göra och hur. Det kändes som en bra första kik på det hela och vi fick nog ganska bra koll på vad vi vill göra men det behövs fortfarande väldigt mycket tanke för att faktiskt komma fram till vad vi ska göra rent konkret. Men de stora dragen har vi fixade.

Det var helt underbart att stå där bland fantastiskt fina djur, som tyvärr då behöver stå uppbundna. Ett system jag inte håller med om och som jag själv inte anser borde vara OK rent djurskyddsmässigt. Men men. Vi ställde oss två och två vid varsin kortsida av längan och kikade en stund. Underbart nog så hamnade jag vid änden med de två väldigt sociala korna, som var väldigt intresserade av vad vi höll på med och ville både pussas och kela en hel del. När jag började i Skara var jag ganska rädd för kor, för jag kunde absolut ingenting om dem och kunde inte riktigt läsa dem. Det är dessutom väldigt stora djur med hårda huvuden och rejäla ben att sparka med. :P Att gå runt i en lösdrift kan jag fortfarande tycka är lite småläskigt, men inte lika läskigt som förr. ;) Kor är verkligen fantastiska djur och det ska bli riktigt kul att få hänga med dem under en veckas tid, trots att både hår och kläder luktar rejält med ko efteråt, duschen får helt enkelt användas flitigt och tvätthögen få växa lite. :)

Håhåjaja. Det blev inte dödsmånga timmars sömn i helgen om man jämför med vad jag brukar försöka samla på mig på helgerna när jag inte kan sova som jag vill under veckorna. Och det hela har tagit ut sin rätt lite idag kan jag villigt erkänna. Många knop har jag inte gjort och det mest ambitiösa jag fått till var nog en hejdundrande god sallad med matvete som blev dagens middag. :9

Kräftskivan var en mycket trevlig tillställning och det är så otroligt mysigt att få hänga med fantastiska vänner. Även om vi av någon anledning återigen misslyckades med våra planer på att vara lite mer sociala med andra än de vi känner bäst. Jag tycker dock att jag får göra så nu när jag inte bor hemma på rätt sida landet igen. ;) Det är så härligt att ha så fina vänner ändå, som man dessutom känt i så väldigt många år. Fina grejer! Men tråkigt var det att åka hem, sisådär strax efter 23, så det blev en sen kväll också.

Söndagen var även den späckad, först ett IKEAbesök med mamma där vi köpte en massa smått o gott till lägenheten som jag kände saknades. Sen hem o äta lite o byta om inför ett pass på Dojjan ute på K. Var lite blandade känslor inför det hela eftersom han är klurig och man inte alltid vet om det kommer gå att lösa. Det kändes som en såndär dag då man antingen kommer åka hem inspirerad eller känna att man lika gärna kan lägga ridningen på hyllan ett tag. ;) Men efter en lite småsketchy början så började han bli finare o finare.

Dock insåg Lena att hon inte hade så mycket att säga haha så jag fick rida fram själv en sväng medan hon tog en macka och så höll vi på lite längre istället. Och så bestämde hon att om jag nu ska rida Dojjs fler gånger så får jag komma på lördagen också o rida själv så att jag kan få ut mer av själva lektionen, för som det var nu var det större delen av tiden bara att nöta på, och då gjorde jag så gott som allt Lena ville att jag skulle göra och rättade oftast både mig själv och hästen i samma sekund som hon tänkte säga till om det. Och det blir ju lite slöseri för både henne och mig när det är så, även om det samtidigt är roligt att vara så synkad med sin instruktör! ;)

Och även om fina mysDojjan inte på något sätt kommer i närheten av Piri så trivs jag ändå som tusan med den hästen. Han har vissa Mejramdrag och jag tror att det är en del i varför jag gillar honom så mycket. Sen är han en riktigt fin häst när han väl lossnar och hans trav blir då så ljuvlig att man inte riktigt vill sluta rida. Men nu får vi se när jag kan få till lite ridning igen, ska hem nästa helg också men då hinns det inte med.. Och sen vet jag inte när jag har tid att dyka över igen... :(

Bestämde mig lite halvspontant tidigare i veckan att åka hem den här helgen eftersom jag nog inte är riktigt redo för att bli Linköpingare på riktigt än. Trots att jag faktiskt igår vid ett tillfälle kallade det för hemma... :O Nästa helg blir det också Göteborg men sen får jag väl börja acceptera läget tror jag.

Så efter gårdagens totala förvirring på förmiddagen med biologer som är som biologer är mest (dvs totalförvirrade) och korta seminarie på eftermiddagen kunde jag och Frida tuta hemåt och sen vidare in till våran kära stad. Blev lite chilleri hemma hos L&F med en liten bebis som inte alls ville sova fastän hon var såååååå trött... Lilla liten då! :P Sen skulle jag faktiskt åka hem rätt tidigt men så hann klockan bli 22 innan jag kom iväg.. O precis när jag skulle sätta mig i bilen ringer J och är alldeles i närheten o askalas så jag gick för att säga hej o få en kram. Hejet och kramen blev ytterligare en timmes chilleri fast inne på och utanför en av krogarna där.

Jag vet inte om det är ironiskt eller vad man ska kalla det, att han nu skaffat sig frisyren som jag ganska envist försökte få honom att klippa till för sisådär 14 år sen. Det var i alla fall en fin frisyr och en trevlig timme och jag kunde köra hemåt rätt så nöjd ändå!

Nu ska jag hoppa i duschen för att senare åka ner till vänner i södra Halland på en förhoppningsvis finfin kräftskiva. Det blir en nykter en för mig eftersom jag har min sista pencillindag idag!