Månadslistan
Den här listan har dykt upp på bloggar lite varstans, och jag har tänkt att den vore rolig att göra, så nu när det är mycket runtomkring och blogginspirationen inte varit på topp så är det kanske dags? Tyvärr har ju februari som bekant bara 28 dagar, men jag får väl fortsätta in i mars helt enkelt.
Imorgon börjar jag.
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mitt älsklingsdjur
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Ett smycke, klocka eller accessoar som betyder mycket för mig
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Det här gör mig glad
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Dessa människor undviker jag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min älsklingsmat
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Detta ser jag helst på TV
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Denna årstiden tycker jag bäst om
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Dessa människor dras jag till
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – En sak jag vill göra innan jag dör
Imorgon börjar jag.
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mitt älsklingsdjur
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Ett smycke, klocka eller accessoar som betyder mycket för mig
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Det här gör mig glad
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Dessa människor undviker jag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min älsklingsmat
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Detta ser jag helst på TV
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Denna årstiden tycker jag bäst om
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Dessa människor dras jag till
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – En sak jag vill göra innan jag dör
Try sleeping with a broken heart
Jag måste erkänna att det är lite dimmigt just nu. Den gnagande känslan av att något är fel, väldigt väldigt fel, finns där hela tiden för att påminna och tragedin som hänt. Det är fortfarande så overkligt och då och då slås jag stenhårt av en hemsk känsla av sorg. Och det är bara jag. Jag som mist en vän. Inte jag som mist mitt allt. Varför kan man inte få ta ens bara en liten del av det hon bär på och bära det åt henne?
Men såklart försöker man bara köra på. Igår åkte jag till stallet, men det var så nära inpå då jag fick telefonsamtalet om det att jag inte orkade rida ordentligt. Den bortskämda eleven fick istället ta ett mördarpass, som till att börja med inte var så lattjo men som blev riktigt riktigt bra tillslut. Det gav mig en hel del att bara se på, att se att det fungerar. Sen när hon var klar tog jag över och skrittade bara runt på fina Monet, en lång avskritt var precis vad hon behövde efter det passet, och det var även precis vad jag behövde. Det är intressant också hur djur vet vad man behöver. Både Jada och Dreamy hade varit riktigt märriga hela dagen, men jag behövde ju kramas så jag gick in till Dreamy en stund, och hon stod försiktigt och lät mig få den hästnärhet jag behövde. Och när jag skrittat klart Monet och skulle sadla av o allt så stod hon (nästan) som ett ljus på stallgången, det gör hon ALDRIG annars.. Behövde inte ens sätta fast henne, vilket jag alltid behöver annars. Dom vet så väl när det är något.
På kvällen blev det middag med M&M och K, gott var det och skönt att komma iväg en stund. Men att huvudet inte var riktigt med märktes när vi åkte o köpte frozen yoghurt till efterrätt, höll på att betala 20 dollar istället för 4 genom att glömma min växel...
Blev såklart sent, ingen som helst lust att sova, sen dålig sömn med dåliga drömmar.. Vid 8 nångång kunde jag inte sova längre och kollade facebook. Då hade Jocke Geigert vågat vara den första som skrev något på Js facebook. Något som oroat mig massor (hjärnan fungerar verkligen på väldigt konstiga vis, men det var en av sakerna jag tyckte var jobbigast, vem som skulle skriva något först och vad som skulle skrivas) men när jag såg vad han skrivit så kände jag mig lugnare och kunde tillslut somna om igen. Sov länge och slappade ännu längre när jag väl var vaken.
Kollade sen Lakersmatch medan jag åt frukost lite lagom på eftermiddagen sådär. Viktig match som såg RIKTIGT bra ut mitt i men som dom tappade helt sen. Blä. Slappade lite till och åkte sen till gymmet och körde en ganska hård timme på löpbandet. Nu ska jag försöka ta tag i lite plugg. Inser att jag ligger rätt så mycket efter och det är svårt att motivera sig när det är kurser man inte MÅSTE läsa... Men ska försöka ta tag i mig själv och se om jag lyckas, annars får jag hoppa av den ena kursen, men då måste jag först komma igång med bägge så att jag kan välja vilken som ger minst...
Men såklart försöker man bara köra på. Igår åkte jag till stallet, men det var så nära inpå då jag fick telefonsamtalet om det att jag inte orkade rida ordentligt. Den bortskämda eleven fick istället ta ett mördarpass, som till att börja med inte var så lattjo men som blev riktigt riktigt bra tillslut. Det gav mig en hel del att bara se på, att se att det fungerar. Sen när hon var klar tog jag över och skrittade bara runt på fina Monet, en lång avskritt var precis vad hon behövde efter det passet, och det var även precis vad jag behövde. Det är intressant också hur djur vet vad man behöver. Både Jada och Dreamy hade varit riktigt märriga hela dagen, men jag behövde ju kramas så jag gick in till Dreamy en stund, och hon stod försiktigt och lät mig få den hästnärhet jag behövde. Och när jag skrittat klart Monet och skulle sadla av o allt så stod hon (nästan) som ett ljus på stallgången, det gör hon ALDRIG annars.. Behövde inte ens sätta fast henne, vilket jag alltid behöver annars. Dom vet så väl när det är något.
På kvällen blev det middag med M&M och K, gott var det och skönt att komma iväg en stund. Men att huvudet inte var riktigt med märktes när vi åkte o köpte frozen yoghurt till efterrätt, höll på att betala 20 dollar istället för 4 genom att glömma min växel...
Blev såklart sent, ingen som helst lust att sova, sen dålig sömn med dåliga drömmar.. Vid 8 nångång kunde jag inte sova längre och kollade facebook. Då hade Jocke Geigert vågat vara den första som skrev något på Js facebook. Något som oroat mig massor (hjärnan fungerar verkligen på väldigt konstiga vis, men det var en av sakerna jag tyckte var jobbigast, vem som skulle skriva något först och vad som skulle skrivas) men när jag såg vad han skrivit så kände jag mig lugnare och kunde tillslut somna om igen. Sov länge och slappade ännu längre när jag väl var vaken.
Kollade sen Lakersmatch medan jag åt frukost lite lagom på eftermiddagen sådär. Viktig match som såg RIKTIGT bra ut mitt i men som dom tappade helt sen. Blä. Slappade lite till och åkte sen till gymmet och körde en ganska hård timme på löpbandet. Nu ska jag försöka ta tag i lite plugg. Inser att jag ligger rätt så mycket efter och det är svårt att motivera sig när det är kurser man inte MÅSTE läsa... Men ska försöka ta tag i mig själv och se om jag lyckas, annars får jag hoppa av den ena kursen, men då måste jag först komma igång med bägge så att jag kan välja vilken som ger minst...
Jag är SÅ tacksam över att jag har stallet. Vårat stall här är så otroligt rofyllt och underbart att man inte kan undgå att få påfyllning av positiv energi. Citronträden är visserligen nyplockade, men många av apelsinträden är verkligen på bristningsgränsen... Slänten bakom ena kortsidan av stora banan är fortfarande grön o härlig.. Kaninerna hoppar in och ut ur buskarna och fåglarna både kvittrar och skriar. Men framförallt är det såklart hästarna. Utan hästarna vore det ingenting, då vore det inte min räddning.
Farväl min vän
Ibland händer saker i livet som är så ofattbara att man inte vet hur man ska hantera dom. Det händer plötsligt och helt utan förvarning. Och eftersom jag vet vilket chock jag själv fortfarande är i, så kan jag bara ana hur det är för den mycket goda vännen det berör mest.
En av de personer jag värderar högst i mitt liv har råkat ut för en av de värsta sakerna man kan tvingas uppleva. Hon har förlorat sin älskade, sin bästa vän, sin livskamrat. Utan förvarning. Utan förberedelse.
Jag har ännu inte förstått att han är borta. Att jag aldrig mer kommer sitta där i deras soffa och skratta åt eller sucka över hans dåliga skämt. Att vi aldrig mer kommer sitta där alla 3 och prata om hur underbart det är att ha vänner man är så bekväm med. Eller bli glada tillsammans över hur deras katt alltid kommer fram till mig.
Det smärtar mig dock att han är borta såklart, men förtillfället smärtar det mest att min underbara vän behöver gå igenom det här. Det är så fruktansvärt orättvist. Jag önskar av hela min själ att jag kunde ta en del av bördan och bära den åt henne, för det här är inget hon borde behövt gå igenom än på 40 år.
Älskade älskade vän, jag tänker på dig och du vet att jag finns här.
En av de personer jag värderar högst i mitt liv har råkat ut för en av de värsta sakerna man kan tvingas uppleva. Hon har förlorat sin älskade, sin bästa vän, sin livskamrat. Utan förvarning. Utan förberedelse.
Jag har ännu inte förstått att han är borta. Att jag aldrig mer kommer sitta där i deras soffa och skratta åt eller sucka över hans dåliga skämt. Att vi aldrig mer kommer sitta där alla 3 och prata om hur underbart det är att ha vänner man är så bekväm med. Eller bli glada tillsammans över hur deras katt alltid kommer fram till mig.
Det smärtar mig dock att han är borta såklart, men förtillfället smärtar det mest att min underbara vän behöver gå igenom det här. Det är så fruktansvärt orättvist. Jag önskar av hela min själ att jag kunde ta en del av bördan och bära den åt henne, för det här är inget hon borde behövt gå igenom än på 40 år.
Älskade älskade vän, jag tänker på dig och du vet att jag finns här.
Älskade J, du kommer för evigt finnas i våra hjärtan, alltid saknad och aldrig glömd. Det känns som en torftig sak att skriva, men nu kommer jag inte på något annat, jag har ju inte förstått att du faktiskt är borta...
jinx!
Ikväll var det match igen, en match som borde varit enkel för Lakers, inför ett par rejält tuffa matcher. De skulle spela mot ett av de sämsta lagen i serien och Lakers är ju ett av de bästa så ja...
Det kändes gött också, för de har spelat bra det sista och saker har stämt. Flera olika spelare har storspelat så man har känt lite trygghet i att de börjar hitta formen och kommer spela hejdundrande bra resten av säsongen och sen slutspelet.
Så innan matchen satt jag o funderade över Lamar Odoms skitsnygga spel sist och youtube:ade det hela så att ni skulle få se matchens snyggaste poäng. Sen när jag väl kikade så möttes jag genom TVn av ett lag som visserligen inte spelade bra defensivt alls, men med en storspelande Kobe. Jag skrev tom min facebookstatus om det efter första kvarten, 12 minuter och 21 poäng. 21 poäng är mer än de flesta spelare får i en hel match. Det är helt sjukt vad duktig han är, knappt så han är mänsklig när han är på det humöret.
Men ja. Jag borde förstått bättre än att gotta mig i förra matchens storheter och njuta för mycket av Kobes spel. För jag vet bättre än så. Lakers är VÄRDELÖSA mot dåliga lag. De kan bara inte spela mot dem. I halvlek låg de under med 4, men efter en totalt pinsam 3e kvart så låg de under med 14. Vilket var en upphämtning från matchlåga 20 poäng bakom. 4e var bättre men inte tillräckligt och det blev tillslut 95-100. Skit också! Förjäkla bra uppladdning också.. Två av de tuffaste lagen i NBA väntar nu... Men det är bra lag, så då spelar de ju bättre, men ändå..
Odoms grymmemål tänker jag dock såklart bjuda på ändå. :) Och ni musiknördar kan titta lite extra ungefär mitt i filmen, efter att de slutar filma den fula gubben... ;)
Det kändes gött också, för de har spelat bra det sista och saker har stämt. Flera olika spelare har storspelat så man har känt lite trygghet i att de börjar hitta formen och kommer spela hejdundrande bra resten av säsongen och sen slutspelet.
Så innan matchen satt jag o funderade över Lamar Odoms skitsnygga spel sist och youtube:ade det hela så att ni skulle få se matchens snyggaste poäng. Sen när jag väl kikade så möttes jag genom TVn av ett lag som visserligen inte spelade bra defensivt alls, men med en storspelande Kobe. Jag skrev tom min facebookstatus om det efter första kvarten, 12 minuter och 21 poäng. 21 poäng är mer än de flesta spelare får i en hel match. Det är helt sjukt vad duktig han är, knappt så han är mänsklig när han är på det humöret.
Men ja. Jag borde förstått bättre än att gotta mig i förra matchens storheter och njuta för mycket av Kobes spel. För jag vet bättre än så. Lakers är VÄRDELÖSA mot dåliga lag. De kan bara inte spela mot dem. I halvlek låg de under med 4, men efter en totalt pinsam 3e kvart så låg de under med 14. Vilket var en upphämtning från matchlåga 20 poäng bakom. 4e var bättre men inte tillräckligt och det blev tillslut 95-100. Skit också! Förjäkla bra uppladdning också.. Två av de tuffaste lagen i NBA väntar nu... Men det är bra lag, så då spelar de ju bättre, men ändå..
Odoms grymmemål tänker jag dock såklart bjuda på ändå. :) Och ni musiknördar kan titta lite extra ungefär mitt i filmen, efter att de slutar filma den fula gubben... ;)
Knäppdjur!
Blev en ganska händelselös dag i stallet idag. Först det obligatoriska skitsnacket (alltså inte att snacka skit om folk, utan att bara babbla bort tid) som alltid drar ut på tiden för att det är så trevligt så att man se får bråttom. :D Fast vi fick inte bråttom för vi hade inte så mycket att göra. Monet och Jada togs ut men bägge hade träningsvärk och visade tydligt att dom ville ta fredag. Så skulle vi skritta runt dom bara så dom gick ur sig det hela men tillslut ledde vi runt dom på ridbanan för att röra lite på vårat fläsk också. Sen släppte vi dem en i taget så dom fick rulla. In med dom igen och åka hem. Haha. Imorn blir det dock andra bullar. :P
Monet var hygglig och gick såklart till den fuktiga sanden som höll på att vattnas när hon släpptes för lite rullning... hur vi inte kunde räknat ut det vet vi inte.. men men, hon behövde ändå redan ett bad.. igen... :)
Jada tyckte att det dög att rulla ungefär 2 meter från där jag släppte henne. haha.. kallblodet i henne som gör att hon inte är lika fisförnäm? ;) tycker dock att hon ser ut som en hund som vill busa/bli kliad på magen på bilden.. :D
söt ponny och söt hingst.. jag satt på en "tack trunk" som står precis nedanför bilden, de tyckte att jag borde ge dem godis om jag skulle sitta där... såklart... :)
Monet var hygglig och gick såklart till den fuktiga sanden som höll på att vattnas när hon släpptes för lite rullning... hur vi inte kunde räknat ut det vet vi inte.. men men, hon behövde ändå redan ett bad.. igen... :)
Jada tyckte att det dög att rulla ungefär 2 meter från där jag släppte henne. haha.. kallblodet i henne som gör att hon inte är lika fisförnäm? ;) tycker dock att hon ser ut som en hund som vill busa/bli kliad på magen på bilden.. :D
Banana Paper
När man ska dra igång med plugg efter ett litet uppehåll så måste man ha pluggprylar som inspirerar. Det måste kännas lite skoj, annars kommer man inte få tummen ur. Så för att lyckas få tummen ur och komma igång med de två kurser jag ska läsa under våren (ev en tredje också... får se...) så åkte jag till Target för att köpa mig ett kollegieblock och lite pennor. Inget avancerat alltså, men iaf något som skulle kunna kicka igång inspirationen.
Så när jag väl stod där i kollegieblocksgången så fångade ett sött block med en uggla på min blick, jag tittade närmare och såg att det var ett block av sk banana paper. För ett par år sen inför skolstart när jag pluggade i Skara så var jag på Maxi i Alingsås för att köpa samma saker, kollegieblock och pennor, och fann söta block med söta grodor på, och de var gjorda av banana paper. Jag hade aldrig hört talas om det och läste på blocken vad det stod. Pappret i dem är gjorda av en viss % återvunnet papper, och resten bananfiber. Alltså behövs inga träd i framställandet av detta papper. Det skulle vara ekologiskt och allmänt käckt. Så jag köpte såklart det söta blocket med fina grodor på och berättade om det för mina klasskamrater. :D
Så när jag nu hittade ännu ett bananblock så var jag såklart tvungen att köpa just det blocket. Jag googlade lite nu och på en väääääldigt snabb scanning så kunde jag inte hitta något negativt om det hela, att det skulle vara påhitt eller så. Å andra sidan fick jag nästan bara träffar från företag som gör bananpapper, eller tips på hur man gör själv. Nåja, en av sidorna var iaf en biodiversitetsorganisation. :P
The Banana Paper Company kommer mitt block ifrån. Och jag gillar mitt block. Det känns liksom gediget på nåt sätt. ;) Pärmarna är dessutom fickor så man kan stoppa ner andra viktiga papper som hör till det man skriver om i blocket, typ om man är på föreläsning och får en handout eller så. Himla smart!
Så när jag väl stod där i kollegieblocksgången så fångade ett sött block med en uggla på min blick, jag tittade närmare och såg att det var ett block av sk banana paper. För ett par år sen inför skolstart när jag pluggade i Skara så var jag på Maxi i Alingsås för att köpa samma saker, kollegieblock och pennor, och fann söta block med söta grodor på, och de var gjorda av banana paper. Jag hade aldrig hört talas om det och läste på blocken vad det stod. Pappret i dem är gjorda av en viss % återvunnet papper, och resten bananfiber. Alltså behövs inga träd i framställandet av detta papper. Det skulle vara ekologiskt och allmänt käckt. Så jag köpte såklart det söta blocket med fina grodor på och berättade om det för mina klasskamrater. :D
Så när jag nu hittade ännu ett bananblock så var jag såklart tvungen att köpa just det blocket. Jag googlade lite nu och på en väääääldigt snabb scanning så kunde jag inte hitta något negativt om det hela, att det skulle vara påhitt eller så. Å andra sidan fick jag nästan bara träffar från företag som gör bananpapper, eller tips på hur man gör själv. Nåja, en av sidorna var iaf en biodiversitetsorganisation. :P
The Banana Paper Company kommer mitt block ifrån. Och jag gillar mitt block. Det känns liksom gediget på nåt sätt. ;) Pärmarna är dessutom fickor så man kan stoppa ner andra viktiga papper som hör till det man skriver om i blocket, typ om man är på föreläsning och får en handout eller så. Himla smart!
Hundar högt och lågt
I tisdags var jag iväg till animal sheltern igen för lite volontärande med Madde. Jag kom först och fick "order" om att ta den ensamma lilla enda valpen de hade inne och städa hos honom och gå ner till ena hundgården och busa lite med honom. Han var adopterad men skulle kastreras innan han fick åka hem. :) In i valprummet går jag och möts av en alldeles ljuvlig liten pitbull valp. ÅH så mysigt!!!! :D
När jag skriver pitbull vet jag dock inte vad det är för ras jag egentligen menar. På sheltern heter alla såna varianter pitbull och jag är inte tillräckligt duktig på de olika för att kunna säga vem som är vad. Bara så ni vet. :P
Iaf så blev det lite bus o lek med den lilla innan Madde kom o joinade oss. Han var lite bitig som valpar ofta är och det känns som att en hund med såpass starka käkar vill man inte ha bitandes i en. Provade att bara ställa mig upp och inte bry mig om honom när han bet och då tog det ungefär en halv sekund innan han satt framför mig tittandes upp på mig och väntade. Så söt och duktig!!! :)
Efter valpen var färdiglekt fick vi lära oss rutinerna kring att ta ut och in hundar ur deras kennlar för att gå ut o gå eller ta kort osv. Vi fick en lista på hundar som behövde fotas, kameran och fick sätta igång. Vilka underbara hundar vi fick leka med också!!! Vi tog ut dem en och en till ena hundgården, släppte dom en stund så de fick springa lite, busade med dom och hade rolig, gav dom en ordentlig dos kärlek och fotade lite. Vi var ganska duktiga på att umgås med hundarna, så särskilt effektiva var vi nog inte. :P
En av hundarna var väldigt osäker när vi skulle ta ut henne. Vi fick locka med godis och tillslut kunde vi ta på henne kopplet och gå ut. Hon fortsatte vara osäker under vägningen men lugnade sig mer och mer. När vi kom till hundgården och släppte lös henne och kastade en boll släppte ALLA hämningar och det visade sig vara VÄRLDENS goaste hund! :) Hur snäll som helst, inga problem att ta bollen från henne, skitglad och bara alldeles underbar. :D Dessutom otroligt vacker. Hoppas att hon får ett hem SNART!!!
En av de andra hundarna på listan var en pitbullkorsning som i sin kennel satt och skakde och tittade på oss. Hon var en hittehund och hade skadat ena ögat ganska illa och hade ett läskigt sår på magen. Vi var lite försiktiga men när vi öppnade så blev hon glad och visade tydligt att hon ville med oss. :) Även hon var en glad skit som dock hellre brutalgosade än lekte runt. :) Hennes skadade öga var dock rejält skadat och hon var tydligen inte van vid det heller för hon sprang rakt in i en bänk, vilket såklart skrämde henne. :( När vi gick tillbaka med henne så VÄGRADE hon dock gå in i sin kennel igen. Fy vad det skar stenhårt i hjärtat att tillslut behöva SLÄPA in henne och lämna henne där... :( Om man ändå kunnat förklara för henne... :( Hon fanns dock inte längre på hemsidan när jag kollade tidigare idag, så förhoppningsvis hörde hennes ägare av sig och åkte o hämtade henne.. Det eller så var hon såpass skadad att hon behövde avlivas, men det tror jag inte, det verkade inte så. Att hon fick åka hem känns som ett trevligare alternativ att tro på. :P
Jag måste säga att det är SVÅRT att fortsätta vara övertygad om att jag INTE ska ha någon hund (än). Igår listade de ett gäng djur som varit där länge, på hundsidan var nästan alla chihuahor (hur skrivier man chichuahua i plural?). För 125 dollar kan jag få en underbar liten rar sak som behöver ett nytt hem. Fyfan vad svårt det är att stå emot det. Ruskigt ruskigt svårt... :P
När jag skriver pitbull vet jag dock inte vad det är för ras jag egentligen menar. På sheltern heter alla såna varianter pitbull och jag är inte tillräckligt duktig på de olika för att kunna säga vem som är vad. Bara så ni vet. :P
Iaf så blev det lite bus o lek med den lilla innan Madde kom o joinade oss. Han var lite bitig som valpar ofta är och det känns som att en hund med såpass starka käkar vill man inte ha bitandes i en. Provade att bara ställa mig upp och inte bry mig om honom när han bet och då tog det ungefär en halv sekund innan han satt framför mig tittandes upp på mig och väntade. Så söt och duktig!!! :)
Efter valpen var färdiglekt fick vi lära oss rutinerna kring att ta ut och in hundar ur deras kennlar för att gå ut o gå eller ta kort osv. Vi fick en lista på hundar som behövde fotas, kameran och fick sätta igång. Vilka underbara hundar vi fick leka med också!!! Vi tog ut dem en och en till ena hundgården, släppte dom en stund så de fick springa lite, busade med dom och hade rolig, gav dom en ordentlig dos kärlek och fotade lite. Vi var ganska duktiga på att umgås med hundarna, så särskilt effektiva var vi nog inte. :P
En av hundarna var väldigt osäker när vi skulle ta ut henne. Vi fick locka med godis och tillslut kunde vi ta på henne kopplet och gå ut. Hon fortsatte vara osäker under vägningen men lugnade sig mer och mer. När vi kom till hundgården och släppte lös henne och kastade en boll släppte ALLA hämningar och det visade sig vara VÄRLDENS goaste hund! :) Hur snäll som helst, inga problem att ta bollen från henne, skitglad och bara alldeles underbar. :D Dessutom otroligt vacker. Hoppas att hon får ett hem SNART!!!
En av de andra hundarna på listan var en pitbullkorsning som i sin kennel satt och skakde och tittade på oss. Hon var en hittehund och hade skadat ena ögat ganska illa och hade ett läskigt sår på magen. Vi var lite försiktiga men när vi öppnade så blev hon glad och visade tydligt att hon ville med oss. :) Även hon var en glad skit som dock hellre brutalgosade än lekte runt. :) Hennes skadade öga var dock rejält skadat och hon var tydligen inte van vid det heller för hon sprang rakt in i en bänk, vilket såklart skrämde henne. :( När vi gick tillbaka med henne så VÄGRADE hon dock gå in i sin kennel igen. Fy vad det skar stenhårt i hjärtat att tillslut behöva SLÄPA in henne och lämna henne där... :( Om man ändå kunnat förklara för henne... :( Hon fanns dock inte längre på hemsidan när jag kollade tidigare idag, så förhoppningsvis hörde hennes ägare av sig och åkte o hämtade henne.. Det eller så var hon såpass skadad att hon behövde avlivas, men det tror jag inte, det verkade inte så. Att hon fick åka hem känns som ett trevligare alternativ att tro på. :P
Jag måste säga att det är SVÅRT att fortsätta vara övertygad om att jag INTE ska ha någon hund (än). Igår listade de ett gäng djur som varit där länge, på hundsidan var nästan alla chihuahor (hur skrivier man chichuahua i plural?). För 125 dollar kan jag få en underbar liten rar sak som behöver ett nytt hem. Fyfan vad svårt det är att stå emot det. Ruskigt ruskigt svårt... :P
Min kompis valpen :)
Inspiration var det ja!
Blogginspirationen har inte funnits de senaste dagarna, så jag har helt enkelt låtit bli. Fördelen när man inte är en stor blogg som tappar massa läsare om man inte uppdaterar sjuttielva gånger per dag. ;)
Ridningen fortsatte i samma anda som sist jag skrev om det. Jag kunde rida mer och det kändes verkligen som att vi lossnat lite, jag och Monet. Men så i måndags som var sist jag red så kom ett nytt bakslag. Det började helt ok, men sen blev det lite hejsanhoppsan i traven och att jag kände att det Tamara säger inte fungerar. Dessutom studsade jag runt som en jag vet inte vad på henne och ja, ingen go känsla helt enkelt.. Fick dock fram det tillslut men det var fortfarande lite småskört, men ändå en härlig glimt.
Så skulle vi träna på galoppen och allt föll isär. Skulle rida tagen bakdel-galopp (fråga mig inte varför man vill lära hästen att svänga in rövas i fattningarna, men men... ;) ) men hon skippade tagen bakdel o körde galopp istället vilket var helt ok enligt T, fattningarna var dessutom rätt så bra. Skulle försöka samla henne lite i galoppen också vilket gick bra. Sen bryta av ganska fort och göra om det hela. Traven emellan var ganska så katastrofal men det skulle jag inte bry mig om. Problemet var att hon jobbade så hårt i galoppen att hon blev dödstrött. Så vips så lägger hon in en tvärnit och tänker bakåt bakåt bakåt.. Så gjorde hon förr men då reste hon sig också, så det är ingen jätterolig grej.
Släppa på tygeln och T säger åt mig att rida med längre tygel för hon känner sig fast. Vilket hade fungerat jättebra om jag kunde rida hästen på en längre tygel. Hon söker inget stöd när hon inte är helt genom och då blir det bara att hon går upp med huvudet och man tappar allt. Fick skritta lite så hon fick slappna av o hämta andan och sen galopp där jag ändå lyckades ha henne rund i formen men då var det inga hörn och ingen samling såklart utan bara rulla på... Eftersom hon var duktig där avslutade vi med det, jag höll ändå på att dö av värmeslag...
Ett ganska trist pass alltså även om det fanns riktigt fina bitar i det. Ett sånt där jag saknar Lena hemma i Sverige... :p
Ridningen fortsatte i samma anda som sist jag skrev om det. Jag kunde rida mer och det kändes verkligen som att vi lossnat lite, jag och Monet. Men så i måndags som var sist jag red så kom ett nytt bakslag. Det började helt ok, men sen blev det lite hejsanhoppsan i traven och att jag kände att det Tamara säger inte fungerar. Dessutom studsade jag runt som en jag vet inte vad på henne och ja, ingen go känsla helt enkelt.. Fick dock fram det tillslut men det var fortfarande lite småskört, men ändå en härlig glimt.
Så skulle vi träna på galoppen och allt föll isär. Skulle rida tagen bakdel-galopp (fråga mig inte varför man vill lära hästen att svänga in rövas i fattningarna, men men... ;) ) men hon skippade tagen bakdel o körde galopp istället vilket var helt ok enligt T, fattningarna var dessutom rätt så bra. Skulle försöka samla henne lite i galoppen också vilket gick bra. Sen bryta av ganska fort och göra om det hela. Traven emellan var ganska så katastrofal men det skulle jag inte bry mig om. Problemet var att hon jobbade så hårt i galoppen att hon blev dödstrött. Så vips så lägger hon in en tvärnit och tänker bakåt bakåt bakåt.. Så gjorde hon förr men då reste hon sig också, så det är ingen jätterolig grej.
Släppa på tygeln och T säger åt mig att rida med längre tygel för hon känner sig fast. Vilket hade fungerat jättebra om jag kunde rida hästen på en längre tygel. Hon söker inget stöd när hon inte är helt genom och då blir det bara att hon går upp med huvudet och man tappar allt. Fick skritta lite så hon fick slappna av o hämta andan och sen galopp där jag ändå lyckades ha henne rund i formen men då var det inga hörn och ingen samling såklart utan bara rulla på... Eftersom hon var duktig där avslutade vi med det, jag höll ändå på att dö av värmeslag...
Ett ganska trist pass alltså även om det fanns riktigt fina bitar i det. Ett sånt där jag saknar Lena hemma i Sverige... :p
Vinden viner
Eller nu har det äntligen mojnat lite, med betoning på lite... Dagens ridpass blåste såklart bort, våran söta mexare (ja jag har insett att han faktiskt är ganska söt våran lilla stalledräng) kunde tydligen knappt jobba ens för det blåste så mycket. Ingen idé alls att åka ut ens. Attans attans attans när det gått så bra och man faktiskt är pepp och sugen på att rida!
Kanske lika bra ändå dock att hon får sig en vilodag idag när hon vart så duktig. Och hon har inte stått onödigt mycket i veckan heller så vafan. Och jag körde rätt hårt med mig själv på löpbandet idag när Marie tränade sin sista gång med sin PT.. Kände mig rätt mör i benen på eftermiddagen så kanske lika bra att jag slapp slita ännu mer på mina stackars chockade muskler. ;)
Men ändå. Jag är ju ridsugen! Och då vill man rida!!!
Får hoppas på bättre lycka på den fronten imorn... :)
Kanske lika bra ändå dock att hon får sig en vilodag idag när hon vart så duktig. Och hon har inte stått onödigt mycket i veckan heller så vafan. Och jag körde rätt hårt med mig själv på löpbandet idag när Marie tränade sin sista gång med sin PT.. Kände mig rätt mör i benen på eftermiddagen så kanske lika bra att jag slapp slita ännu mer på mina stackars chockade muskler. ;)
Men ändå. Jag är ju ridsugen! Och då vill man rida!!!
Får hoppas på bättre lycka på den fronten imorn... :)
Så mycket roligare!
Jag har äntligen kommit igång med ridningen igen och har ridit några pass det sista, och tänka sig att det går bättre och bättre! Vi har fokuserat jättemycket på mig och att jag ska hitta rätt på den stora klumpen till häst och tänka sig att det ger resultat. ;)
Gramanen är min nya bästis, något som jag kanske inte är överdrivet förtjust i men samtidigt så får det ligga på Tamaras samvete. Jag är långt ifrån någon stjärna men så illa rider jag inte att jag borde behöva den på en häst som Monet. Nu har hon iofs en bakgrund som inte är helt okomplicerad och jag är ganska övertygad om att det ställer till det en HEL del. Med gramanen och fokuseringen på mig så har det iaf lossnat väldigt. Och jag slipper faktiskt använda gramanen, den är där, och den är såpass kort att den hjälper när jag behöver den, men den är för det mesta slack nu åtminstone.
Hon rör sig ju massor och är rejält svår att hänga med på innan hon jobbar riktigt ordentligt, och dessutom så vill hon helst bara köra upp huvudet och älga iväg i 190, varpå jag inte får ta i henne för att få tillbaka henne. Skitlätt, jag lovar! :P Det är mest en massa runttrixande i skänkelvikningar, öppnor och slutor för att hela tiden fånga upp utan att behöva använda handen. När det funkar och hon lyssnar börjar det bli roligt, och där hamnar vi allt oftare nu.
Så idag fick jag välja mellan lite hoppning på Dreamy eller dressyr på Monet, valde dressyren då jag fick en känsla om att det skulle vara roligt. :P Det gick bra igår och det kändes som att vi nog var på g att lossna lite mer ihop nu. Hon kändes skitfin redan från början. Skrittade länge och sen när vi kom fram i trav var det visserligen lite hastigt först men hon var mer ihop, hon var inte 3 meter över tygeln och försökte inte ta sig dit heller. Det gick att med relativt små medel plocka ihop henne lite i formen utan att förlora kraft och få till något som kändes ganska trevligt. Wow!
Så lite fram o tillbaka i olika varv på volt och "fyrkant" (red inne på hoppbanan så det blir ju ingen fyrkant direkt) och det kändes bättre och bättre. Skulle sen fatta galopp vilket först blev ganska katastrofalt innan jag fick ihop henne och vi fick till en skaplig fattning och att jag sen hade en riktigt trevlig galopp. I högern!!! Så lite samma där med volt och fyrkant, sen skulle jag rida en båge och fortsätta försöka stärka henne i förvända, blev ett par ofrivilliga avbrott pga ryttarhaveri, sen bjöd hon på ett perfekt enkelt byte innan vi tillslut fick till det riktigt bra två gånger.
Skrittpaus och över till vänstern, fattningen blev super och galoppen likaså. Stallägaren hade kommit ner på besök till ridbanan och det kändes så BRA att kunna sitta där och faktiskt bara sitta där och rida. Hon var bättre på hjälperna än hon vart på riktigt länge och bågarna med förvänd fungerade såklart bra eftersom det är det starka varvet. ;) Avbrott som blev super och vilken trav jag fick! Åh vad fin hon är då. Hon tog tom halvhalterna vilket var ganska trevligt. ;) Avslutade ganska fort och tog en lång avskritt i det underbara kvällsvädret på en mycket nöjd häst.
Nu är det bara o hoppas att vi fortsätter såhär och att vi faktiskt kanske börjar hitta varandra. När hon är som idag är hon rolig att rida, eftersom man faktiskt får rida och inte bara bråka. Det är myyyyycket kvar men med tanke på vilken katastrof det varit så är jag rejält nöjd. :)
Gramanen är min nya bästis, något som jag kanske inte är överdrivet förtjust i men samtidigt så får det ligga på Tamaras samvete. Jag är långt ifrån någon stjärna men så illa rider jag inte att jag borde behöva den på en häst som Monet. Nu har hon iofs en bakgrund som inte är helt okomplicerad och jag är ganska övertygad om att det ställer till det en HEL del. Med gramanen och fokuseringen på mig så har det iaf lossnat väldigt. Och jag slipper faktiskt använda gramanen, den är där, och den är såpass kort att den hjälper när jag behöver den, men den är för det mesta slack nu åtminstone.
Hon rör sig ju massor och är rejält svår att hänga med på innan hon jobbar riktigt ordentligt, och dessutom så vill hon helst bara köra upp huvudet och älga iväg i 190, varpå jag inte får ta i henne för att få tillbaka henne. Skitlätt, jag lovar! :P Det är mest en massa runttrixande i skänkelvikningar, öppnor och slutor för att hela tiden fånga upp utan att behöva använda handen. När det funkar och hon lyssnar börjar det bli roligt, och där hamnar vi allt oftare nu.
Så idag fick jag välja mellan lite hoppning på Dreamy eller dressyr på Monet, valde dressyren då jag fick en känsla om att det skulle vara roligt. :P Det gick bra igår och det kändes som att vi nog var på g att lossna lite mer ihop nu. Hon kändes skitfin redan från början. Skrittade länge och sen när vi kom fram i trav var det visserligen lite hastigt först men hon var mer ihop, hon var inte 3 meter över tygeln och försökte inte ta sig dit heller. Det gick att med relativt små medel plocka ihop henne lite i formen utan att förlora kraft och få till något som kändes ganska trevligt. Wow!
Så lite fram o tillbaka i olika varv på volt och "fyrkant" (red inne på hoppbanan så det blir ju ingen fyrkant direkt) och det kändes bättre och bättre. Skulle sen fatta galopp vilket först blev ganska katastrofalt innan jag fick ihop henne och vi fick till en skaplig fattning och att jag sen hade en riktigt trevlig galopp. I högern!!! Så lite samma där med volt och fyrkant, sen skulle jag rida en båge och fortsätta försöka stärka henne i förvända, blev ett par ofrivilliga avbrott pga ryttarhaveri, sen bjöd hon på ett perfekt enkelt byte innan vi tillslut fick till det riktigt bra två gånger.
Skrittpaus och över till vänstern, fattningen blev super och galoppen likaså. Stallägaren hade kommit ner på besök till ridbanan och det kändes så BRA att kunna sitta där och faktiskt bara sitta där och rida. Hon var bättre på hjälperna än hon vart på riktigt länge och bågarna med förvänd fungerade såklart bra eftersom det är det starka varvet. ;) Avbrott som blev super och vilken trav jag fick! Åh vad fin hon är då. Hon tog tom halvhalterna vilket var ganska trevligt. ;) Avslutade ganska fort och tog en lång avskritt i det underbara kvällsvädret på en mycket nöjd häst.
Nu är det bara o hoppas att vi fortsätter såhär och att vi faktiskt kanske börjar hitta varandra. När hon är som idag är hon rolig att rida, eftersom man faktiskt får rida och inte bara bråka. Det är myyyyycket kvar men med tanke på vilken katastrof det varit så är jag rejält nöjd. :)
Mjau!
Idag spenderade vi hela våran volontärstid inne hos katterna. Det var inte fullt, men ändå många fler katter än förra veckan och vi bestämde oss för att verkligen lägga lite tid på varje katt, vilket verkade mycket uppskattat från deras håll. :) Dessutom var det bara jag och Madde inne hos katterna idag, så vi kunde verkligen köra vårat egna race helt enkelt. :)
Två av katterna som var där förra veckan var kvar, en som var en riktig goding men som fått ett nytt hem men skulle steriliseras, vilket de gjorde idag, och så den väldigt rädda som vi fick improvisera lite med förra veckan. Men åh vilken skillnad det var på henne idag, inga problem att ta upp o kela lite med. Faktiskt hade vi inga problem med någon katt idag. Vissa fick övertalas lite och en kattunge var rejält "yster" med sina framtassar utkrigandes från buren, men ja. :)
Nästan varenda katt var på riktigt gott humör och ville få sig en omgång klappar så vi gjorde som de bad oss helt enkelt och lät det ta den tid det tog. Så härlig att få leka lite med några av dom och bara klappa några andra. Var lite fundersam över hur det skulle gå med en som bara låg o sov, men den visade sig vara en av de keligaste som helst inte ville lämnas ensam igen. :) Förutom den som varit där i en vecka så tror jag inte att någon kommer ha några problem att hitta ett nytt hem. Och den tror jag kommer få ett också, hon är vacker och börjar visa mer personlighet, så det ska nog gå det med. :)
Att ta kort på katter som helst vill hoppa ur sin bur och vända stället upponer är ju dock inte det lättaste. En unge som jag blev helt kär i som var liten o svart o sötast i stan tex blev Inte bra på bild. ;) Däremot visade den här kompisen att hon var mycket fotogenique. ;)
Men åh så härligt det är att komma dit och genast blir det full rulle där inne, massa katter som skriker efter uppmärksamhet och det kan bli rätt högljutt också från vissa håll. Sen när man är klar med alla och alla har fått sitt gos så går dom o lägger sig och det blir tyst, lugnt och harmoniskt i det lilla rummet. Underbart! :)
Nu får vi bara hoppas på att de lyckas samla in tillräckligt mycket pengar till ett "sun room" till kissekatterna, det är dom värda. :)
Två av katterna som var där förra veckan var kvar, en som var en riktig goding men som fått ett nytt hem men skulle steriliseras, vilket de gjorde idag, och så den väldigt rädda som vi fick improvisera lite med förra veckan. Men åh vilken skillnad det var på henne idag, inga problem att ta upp o kela lite med. Faktiskt hade vi inga problem med någon katt idag. Vissa fick övertalas lite och en kattunge var rejält "yster" med sina framtassar utkrigandes från buren, men ja. :)
Nästan varenda katt var på riktigt gott humör och ville få sig en omgång klappar så vi gjorde som de bad oss helt enkelt och lät det ta den tid det tog. Så härlig att få leka lite med några av dom och bara klappa några andra. Var lite fundersam över hur det skulle gå med en som bara låg o sov, men den visade sig vara en av de keligaste som helst inte ville lämnas ensam igen. :) Förutom den som varit där i en vecka så tror jag inte att någon kommer ha några problem att hitta ett nytt hem. Och den tror jag kommer få ett också, hon är vacker och börjar visa mer personlighet, så det ska nog gå det med. :)
Att ta kort på katter som helst vill hoppa ur sin bur och vända stället upponer är ju dock inte det lättaste. En unge som jag blev helt kär i som var liten o svart o sötast i stan tex blev Inte bra på bild. ;) Däremot visade den här kompisen att hon var mycket fotogenique. ;)
Men åh så härligt det är att komma dit och genast blir det full rulle där inne, massa katter som skriker efter uppmärksamhet och det kan bli rätt högljutt också från vissa håll. Sen när man är klar med alla och alla har fått sitt gos så går dom o lägger sig och det blir tyst, lugnt och harmoniskt i det lilla rummet. Underbart! :)
Nu får vi bara hoppas på att de lyckas samla in tillräckligt mycket pengar till ett "sun room" till kissekatterna, det är dom värda. :)
Jorå, tillslut!
Kan ju säga att sov gott gjorde jag INTE inatt... Kollade mailen flera gånger under natten och vaknade sen tidigt och fortfarande inga svar från linköping. Men på studera hade de fått upp info om att ansökningen till linkan skulle vara öppen tom den 18e istället och att de skulle få igång det. Sen kom det hela igång och jag kunde söka mina masterprogram med god marginal tom. Skönt som fan! :)
Åkte istället iväg till stallet i hettan men tänkte att ridning blir det nog inte. Värmeböljan är här igen och det är cirkus 30 grader på dagarna. Stallet blir ju lite som ett stekhål om det inte blåser, vilket det inte gjorde. :P Satte mig i skuggan under pepparträdet vid dressyrbanan och kollade när Tamara red lilla ponny som inte ridits av henne på ett tag och därför visade sig från sina sämre sidor. ;) Och bara att sitta där i skuggan var svettigt, så vi la ner ridplanerna så länge och jag badade Dreamy och Monet istället. Monet blev rejält skrubbad och jag tog ur svansen ur den hemska svanflätspåsen och gick en omgång på den också. Det roliga var att jag märkte att hon ÄLSKADE löddret och slickade i sig så mycket hon bara kom åt och började tigga efter mer... Hahaha.. Störd häst! :D
T åkte o hämtade dottern sin och när de väl var tillbaka och vi hade vattnat lite ridbana så hade det blivit lite svalare, o dottern skulle hoppa och T ville egentligen rida Monet, så jag tänkte att jag skrittar henne under tiden som dottern rider o så kan vi byta sen. Men Monet var SÅ nöjd och glad med att gå där och skritta på så vi nöjde oss med det faktiskt. Det var fortfarande rätt så rejält varmt så.
Imorn är det återigen dags att gå upp efter alldeles för få timmars sömn och släpa iväg mig till animal sheltern och förhoppningsvis förgylla några djurs dag. Hoppas på att det är lika få djur imorn som det var förra veckan, så att man kan lägga lite mer tid på varje istället. Ska försöka komma ihåg att ta lite kort på några av sötisarna om där är något som vill vara med på kort förstås. :) Behövs lite fler bilder här i bloggen igen nu känner jag... ;)
Åkte istället iväg till stallet i hettan men tänkte att ridning blir det nog inte. Värmeböljan är här igen och det är cirkus 30 grader på dagarna. Stallet blir ju lite som ett stekhål om det inte blåser, vilket det inte gjorde. :P Satte mig i skuggan under pepparträdet vid dressyrbanan och kollade när Tamara red lilla ponny som inte ridits av henne på ett tag och därför visade sig från sina sämre sidor. ;) Och bara att sitta där i skuggan var svettigt, så vi la ner ridplanerna så länge och jag badade Dreamy och Monet istället. Monet blev rejält skrubbad och jag tog ur svansen ur den hemska svanflätspåsen och gick en omgång på den också. Det roliga var att jag märkte att hon ÄLSKADE löddret och slickade i sig så mycket hon bara kom åt och började tigga efter mer... Hahaha.. Störd häst! :D
T åkte o hämtade dottern sin och när de väl var tillbaka och vi hade vattnat lite ridbana så hade det blivit lite svalare, o dottern skulle hoppa och T ville egentligen rida Monet, så jag tänkte att jag skrittar henne under tiden som dottern rider o så kan vi byta sen. Men Monet var SÅ nöjd och glad med att gå där och skritta på så vi nöjde oss med det faktiskt. Det var fortfarande rätt så rejält varmt så.
Imorn är det återigen dags att gå upp efter alldeles för få timmars sömn och släpa iväg mig till animal sheltern och förhoppningsvis förgylla några djurs dag. Hoppas på att det är lika få djur imorn som det var förra veckan, så att man kan lägga lite mer tid på varje istället. Ska försöka komma ihåg att ta lite kort på några av sötisarna om där är något som vill vara med på kort förstås. :) Behövs lite fler bilder här i bloggen igen nu känner jag... ;)
Panik eller?
Jag blir verkligen SÅ glad när saker och ting fungerar som de ska. Det är verkligen upplyftande. Eller vänta hur var det nu?
17e januari är sista ansökningsdag på masterprogrammen jag tänkte söka där hemma i Sverige. Jag har väntat på att få svar från diverse håll så jag har såklart inte sökt än. Varför skulle jag göra det när sista dagen var imorn (min tid) ändå?
Men så tänkte jag att jag skiter i de eventuella svar jag kan få under måndagen och skickar in ansökan nu på kvällen. Loggar in och söker först efter den i Linköping, som jag bestämt mig för att välja i första hand. Men nej ingen master hittas. Vafan? Söker på skolan. Nej INGET finns på studera.nu från Linköpings Universitet. Går in på liu.se för att dubbelkolla och jo, dels på masterns sida står det 17e januari och på den allmänna mastersidan står det
"* Eftersom 15 januari är en lördag är sista anmälningsdatum 17 januari. Nyhet för i år är att man kan göra en sen anmälan även till masterprogram på engelska. Läs mer om detta på studera.nu. Observera att de nya betalningsreglerna inte gäller dig som är svensk medborgare. Läs mer om anmälnings- och studieavgifter på studera.nu."
Men det hjälper mig ju inte riktigt just precis nu. För vad gör jag? Har is i magen och hoppas att dom löser det tills jag vaknat imorn? Sitter uppe tills det blivit kontorstid i Sverige och börjar ringa runt och hoppas på att någon kan ge mig ett vettigt svar? För det är busenkelt att sitta o göra härifrån också... Mailar och hoppas på det bästa?
Det är verkligen SKITBRA att lärosäten/studera har koll så att det faktiskt GÅR att söka program inom angivna tidsramar.
Uppdatering:
Jag ringde runt lite på Liu för att få lugnat mina nerver. När jag provade att ringa kontaktpersonen för programmet jag ska söka kom jag till en sympatisk växeltelefonist som efter ett par försök på olika frånvarande personer lyckades koppla mig bakvägen till lius antagningsenhet, som inte hade telefontid förrän 10. Hehehe. :D Killen trodde väl inte riktigt på mig först och det var precis så att jag lyckades behålla lugnet innan han fattade vidden av problemet. LiU finns inte på studera just nu. Han verkade bli lite stressad över det hela såklart och det blev en del mumlande. Han tog sen mitt namn och min studerakopplade mailadress och skulle sätta fart på folk som kunde lösa problemet och jag skulle kontaktas när mer information fanns. Förklarade att jag var i USA och undrade om jag kunde sova lugnt, vilket han tyckte att jag kunde. Han hade ju ingen aning om hur fort det skulle gå att lösa problemet, det berodde ju liksom på vad problemet var, såklart. Men om det inte ordnades så att jag fick in en anmälan innan deadline så att jag blev tvungen att skicka in en sen anmälan skulle den ändå behandlas som inkommen i tid. Puh!
Tyvärr missade jag att ta hans namn. DAMN! Tänkte på det direkt jag la på. Attans!
Men jag får lita på att det ordnar sig. Jag har tagit en skärmdump på hur det ser ut på studera när jag söker på linköpings universitet också. Och sen så ska inte en sen anmälan vara några problem. Risken finns att min anmälan kommer bli sådan ändå, eftersom jag inte vet om jag kommer hinna få in mitt examensbevis till dem i tid. Men ändå. Man kan ju bli nervös för mindre!
17e januari är sista ansökningsdag på masterprogrammen jag tänkte söka där hemma i Sverige. Jag har väntat på att få svar från diverse håll så jag har såklart inte sökt än. Varför skulle jag göra det när sista dagen var imorn (min tid) ändå?
Men så tänkte jag att jag skiter i de eventuella svar jag kan få under måndagen och skickar in ansökan nu på kvällen. Loggar in och söker först efter den i Linköping, som jag bestämt mig för att välja i första hand. Men nej ingen master hittas. Vafan? Söker på skolan. Nej INGET finns på studera.nu från Linköpings Universitet. Går in på liu.se för att dubbelkolla och jo, dels på masterns sida står det 17e januari och på den allmänna mastersidan står det
"* Eftersom 15 januari är en lördag är sista anmälningsdatum 17 januari. Nyhet för i år är att man kan göra en sen anmälan även till masterprogram på engelska. Läs mer om detta på studera.nu. Observera att de nya betalningsreglerna inte gäller dig som är svensk medborgare. Läs mer om anmälnings- och studieavgifter på studera.nu."
Men det hjälper mig ju inte riktigt just precis nu. För vad gör jag? Har is i magen och hoppas att dom löser det tills jag vaknat imorn? Sitter uppe tills det blivit kontorstid i Sverige och börjar ringa runt och hoppas på att någon kan ge mig ett vettigt svar? För det är busenkelt att sitta o göra härifrån också... Mailar och hoppas på det bästa?
Det är verkligen SKITBRA att lärosäten/studera har koll så att det faktiskt GÅR att söka program inom angivna tidsramar.
Uppdatering:
Jag ringde runt lite på Liu för att få lugnat mina nerver. När jag provade att ringa kontaktpersonen för programmet jag ska söka kom jag till en sympatisk växeltelefonist som efter ett par försök på olika frånvarande personer lyckades koppla mig bakvägen till lius antagningsenhet, som inte hade telefontid förrän 10. Hehehe. :D Killen trodde väl inte riktigt på mig först och det var precis så att jag lyckades behålla lugnet innan han fattade vidden av problemet. LiU finns inte på studera just nu. Han verkade bli lite stressad över det hela såklart och det blev en del mumlande. Han tog sen mitt namn och min studerakopplade mailadress och skulle sätta fart på folk som kunde lösa problemet och jag skulle kontaktas när mer information fanns. Förklarade att jag var i USA och undrade om jag kunde sova lugnt, vilket han tyckte att jag kunde. Han hade ju ingen aning om hur fort det skulle gå att lösa problemet, det berodde ju liksom på vad problemet var, såklart. Men om det inte ordnades så att jag fick in en anmälan innan deadline så att jag blev tvungen att skicka in en sen anmälan skulle den ändå behandlas som inkommen i tid. Puh!
Tyvärr missade jag att ta hans namn. DAMN! Tänkte på det direkt jag la på. Attans!
Men jag får lita på att det ordnar sig. Jag har tagit en skärmdump på hur det ser ut på studera när jag söker på linköpings universitet också. Och sen så ska inte en sen anmälan vara några problem. Risken finns att min anmälan kommer bli sådan ändå, eftersom jag inte vet om jag kommer hinna få in mitt examensbevis till dem i tid. Men ändå. Man kan ju bli nervös för mindre!
Disneyland!
Jag hade tänkt lägga upp några Disneybilder direkt när vi kom hem från Vegas, men så blev det inte, utan de kommer nu istället. Tyvärr var jag ju inte superflitig med kameran (läs telefonen) men några kort blev det ju ändå. :) Våran dag på Disneyland var ganska så perfekt. Vi var ju lite oroliga över att det skulle vara ruskigt mycket folk men väl där insåg vi att så INTE var fallet. På nyårsafton hade de fått stänga biljettluckorna redan klockan 10 på morgonen, dom öppnar 8. Helt sjukt! Men nyårsdagen var helt rätt dag att åka dit. :)
Det började med lite panik, eftersom iphonens inbyggda väckarklocka gått i strejk. Så varken min eller Maries klockor funkade. Vilket inte gjorde så mycket för mig eftersom jag vaknade ändå, desto stressigare blev det i Casa M&M. Men iväg kom vi och väl på Disneyland fick vi parkera på gatuplan i det gigantiska parkeringshuset. Det har ALDRIG hänt förut. Ett mycket gott tecken helt enkelt. Resten av dagen var oehört smidig om man ser till köer och hur mycket folk det var där. En av de folktommaste dagarna vi varit där! Det ligger ju dock två parker där, Disneyland och California Adventure som har ett lite annat tema. När vi märkte att det var lite folk så köpte vi biljetter in till CA också och blev ruskigt förvånade över att det var MER folk där inne. Det är ALDRIG mer folk inne på California Adventure än Disneyland. Aldrig. :P
Nåja. Vi fick gjort allt det vi ville, inklusive att åka favvisarna två gånger. Vi fick sett fyrverkerierna och vi kunde tom åka hem i god tid innan dom stängde. Vi fick även sett Captian Eo igen, en kultfilm från 80-talet som jag ÄLSKADE när jag var liten. Michael Jacksson är med i den, så efter hans död så valde Disney att visa den igen. Det är en 3Dfilm som var ganska banbrytande när den kom, sjukt dyr att göra och omåttligt populär. Och tänka sig att den fortfarande var rolig att se. ;) Jag lyckades även övertala de andra att åka Splash Mountain med mig om vi köpte ponchos. Woohoo! Blöta blev vi dock ändå. Framförallt jag som fick sitta fram. :D
Sleeping Beauty Castle i förmiddagssolen
Åker Space Mountain
Det är ju Bror Kanin o co som är temat för Splash Mountain, och där borta hittade jag Bror Räv och Bror Björn ute på promenad
I California Adventure och åker California Screamin, den superroliga stora berg o dalbanan. :D
It's A Small World i sina julkläder
Walt Disneys egna favorit, The Tiki Room (inte för det syns på bilden vad det är... men jag orkar inte lägga upp filmen jag tog.. haha..)
Min käre bror i den finaste hatt han kunde hitta i den galne hattmakarens affär ;)
Långben får också vara med på ett hörn
Det började med lite panik, eftersom iphonens inbyggda väckarklocka gått i strejk. Så varken min eller Maries klockor funkade. Vilket inte gjorde så mycket för mig eftersom jag vaknade ändå, desto stressigare blev det i Casa M&M. Men iväg kom vi och väl på Disneyland fick vi parkera på gatuplan i det gigantiska parkeringshuset. Det har ALDRIG hänt förut. Ett mycket gott tecken helt enkelt. Resten av dagen var oehört smidig om man ser till köer och hur mycket folk det var där. En av de folktommaste dagarna vi varit där! Det ligger ju dock två parker där, Disneyland och California Adventure som har ett lite annat tema. När vi märkte att det var lite folk så köpte vi biljetter in till CA också och blev ruskigt förvånade över att det var MER folk där inne. Det är ALDRIG mer folk inne på California Adventure än Disneyland. Aldrig. :P
Nåja. Vi fick gjort allt det vi ville, inklusive att åka favvisarna två gånger. Vi fick sett fyrverkerierna och vi kunde tom åka hem i god tid innan dom stängde. Vi fick även sett Captian Eo igen, en kultfilm från 80-talet som jag ÄLSKADE när jag var liten. Michael Jacksson är med i den, så efter hans död så valde Disney att visa den igen. Det är en 3Dfilm som var ganska banbrytande när den kom, sjukt dyr att göra och omåttligt populär. Och tänka sig att den fortfarande var rolig att se. ;) Jag lyckades även övertala de andra att åka Splash Mountain med mig om vi köpte ponchos. Woohoo! Blöta blev vi dock ändå. Framförallt jag som fick sitta fram. :D
Vi började vid Matterhorn
Sleeping Beauty Castle i förmiddagssolen
Åker Space Mountain
Det är ju Bror Kanin o co som är temat för Splash Mountain, och där borta hittade jag Bror Räv och Bror Björn ute på promenad
I California Adventure och åker California Screamin, den superroliga stora berg o dalbanan. :D
It's A Small World i sina julkläder
Walt Disneys egna favorit, The Tiki Room (inte för det syns på bilden vad det är... men jag orkar inte lägga upp filmen jag tog.. haha..)
Min käre bror i den finaste hatt han kunde hitta i den galne hattmakarens affär ;)
Långben får också vara med på ett hörn
VAD är fel?
Det är något allvarligt fel med mig eller något i min närmiljö. För migränen har inte återgått till att lysa med sin frånvaro, utan tvärt om. Natten till igår, eller om det var i förrgår, jag minns inte exakt, vaknade jag mitt i natten och hade sjuuuuukt ont i huvudet. Tänkte inte så mycket på själva orsaken bakom värken, utan bara att det var jävligt svårt att sova med den intensiva smärtan. Dagen efter insåg jag ju att det vart migrän igen. Igår på dagen kände jag mig halvskum halva dagen, jag och Marie var o tränade och sen åkte vi o lunchade med ett par vänner, efter ett tag började jag må bättre och när jag tuffade hem från M&M på kvällen efter att ha åkt på shoppingtur och sen ätit middag hos dem så kände jag mig tip top.
Så idag skulle jag vara i stallet 10. Går upp o känner inte av något, vilket jag inte gör förrän jag går ut till bilen, på väg till den känner jag att det gör lite ont i huvudet men tänkte att det är nog bara solen som är stark. Sätter mig i bilen och kör och när jag kommit på motorvägen inser jag att nä, det är nog fan migrän igen. Och då bor vi verkligen precis vid motorvägen. Skulle ändå av första avfarten så in o parkera vid Starbucks där för att verkligen kolla, och ja, synfläckarna var ganska tydliga vid det laget. Ringer T och vänder hemåt och hoppas att jag hinner hem innan jag blir en trafikfara. Kände att motorvägen nog ändå är mitt bästa val eftersom jag kunde ligga i högerfil hela vägen och inte korsa någons väg, och synfläckarna var till höger så..
I med tabletter och gå o lägga sig. Och då hade huvudvärken redan hunnit bli ett faktum. Ett rejält faktum. Det kändes som att någon körde 1000 nålar på min hjärna. Och om jag rörde mig eller låt i fel position så kändes det som att någon även skar lite i den utan bedövning. Mums!
Lyckades på något vänster ändå få mig att somna och efter några timmar kändes det bättre, men ändå inte bra. Bestämde mig för att ändå åka o träna med M när hon slutat jobbet. Lika bra att kolla om det ÄR träningen som utlöser det hela, eftersom det börjat komma sen jag började träna. Men om något så kändes det bättre efter gymmet, så all good! Blev middag och bio sen med M&M och det kändes fortsatt bättre. Tills nu. Men det kan lika gärna vara jag själv som intalat mig själv att det blivit sämre igen.
Pappa har nämligen också haft ovanlit mycket migrän så vi funderar nästan lite på om det är något här hemma eller i området som utlöser det. Nån gas som läcker nånstans eller nåt. NÅGOT är det iaf, för jag har aldrig fått såhär mycket rejäla anfall i hela mitt liv. Får nog även bli ett doktorsbesök för att kolla blod, hormoner o allt, bara för att dubbelkolla. För såhär GÅR det inte att ha det. Det är sjukt handikappande och INTE roligt att behöva ställa in saker till höger o vänster. Speciellt när jag måste ställa in ridningen. Inte alls ok!
Så idag skulle jag vara i stallet 10. Går upp o känner inte av något, vilket jag inte gör förrän jag går ut till bilen, på väg till den känner jag att det gör lite ont i huvudet men tänkte att det är nog bara solen som är stark. Sätter mig i bilen och kör och när jag kommit på motorvägen inser jag att nä, det är nog fan migrän igen. Och då bor vi verkligen precis vid motorvägen. Skulle ändå av första avfarten så in o parkera vid Starbucks där för att verkligen kolla, och ja, synfläckarna var ganska tydliga vid det laget. Ringer T och vänder hemåt och hoppas att jag hinner hem innan jag blir en trafikfara. Kände att motorvägen nog ändå är mitt bästa val eftersom jag kunde ligga i högerfil hela vägen och inte korsa någons väg, och synfläckarna var till höger så..
I med tabletter och gå o lägga sig. Och då hade huvudvärken redan hunnit bli ett faktum. Ett rejält faktum. Det kändes som att någon körde 1000 nålar på min hjärna. Och om jag rörde mig eller låt i fel position så kändes det som att någon även skar lite i den utan bedövning. Mums!
Lyckades på något vänster ändå få mig att somna och efter några timmar kändes det bättre, men ändå inte bra. Bestämde mig för att ändå åka o träna med M när hon slutat jobbet. Lika bra att kolla om det ÄR träningen som utlöser det hela, eftersom det börjat komma sen jag började träna. Men om något så kändes det bättre efter gymmet, så all good! Blev middag och bio sen med M&M och det kändes fortsatt bättre. Tills nu. Men det kan lika gärna vara jag själv som intalat mig själv att det blivit sämre igen.
Pappa har nämligen också haft ovanlit mycket migrän så vi funderar nästan lite på om det är något här hemma eller i området som utlöser det. Nån gas som läcker nånstans eller nåt. NÅGOT är det iaf, för jag har aldrig fått såhär mycket rejäla anfall i hela mitt liv. Får nog även bli ett doktorsbesök för att kolla blod, hormoner o allt, bara för att dubbelkolla. För såhär GÅR det inte att ha det. Det är sjukt handikappande och INTE roligt att behöva ställa in saker till höger o vänster. Speciellt när jag måste ställa in ridningen. Inte alls ok!
det ordnar sig. eller?
Håhåjaja vad dagarna går fort när man vill stoppa huvudet i sanden eller lägga sig under täcket och inte kika fram på ett par år... :S
Det känns som att jag kanske kommer hinna få ordning på mina masteransökningar, och som att det lutar åt Linköping. Vilket är så jäkla typiskt för boende och hästar finns i Stockholm. Vilket går att kombinera med Uppsala. Bajs på den grejjen liksom. Men men. När jag verkligen satt och funderade över det och försökte få till något hemma i gbg så insåg jag att nej, det är djur jag vill läsa. Och vill jag göra det så är mitt bästa val Linköping, som det ser ut nu och med de djurintressen jag har. Kognitionsvetenskapen är en helt annan femma och den har jag för tillfället tagit ut ur ekvationen för att först hitta rätt bland resten. Linköping ett år, sen en termin på andra håll för att få ihop några till kurser innan jag gör ett halvårs exjobb. Linköpingsmastern kör annars ett helt år exjobb, och det känner jag att jag inte riktigt "hinner med", finns ju för mycket jag vill läsa. ;) Det känns som en bra plan, även om jag fick total superångest över det hela en sväng ikväll.
Jag mailade två av "mina" lärare i Skara, som känner mig rätt så bra, som har bra koll och som jag tror kan ge värdefull input i mina framtidsval, de höll bägge med om att min plan låter som att den passar mig väldigt bra, och att det går alldeles jätteutmärkt att byta/hoppa av/hitta på något annat om det inte känns bra när man väl kört igång. Så ja. Jo.
Men GAH säger jag bara på det hela. Jävla LINKÖPING av alla ställen på denna lilla jord.
Annars har det fortsatts tränas en del den här veckan. Månadg och onsdag hittills, imorn blir det mer. Ska först iväg och rida dock, så dubbelt upp. Har haft fortsatta migränproblem vilket är skitstörigt och inte alls skoj. Och så den allmänna livsångesten uppepå migränen. Skitlajbans, ellerhur? :D
Nä det går inte att skriva mer, det blir för mycket snurr tillbaka till ångesten då. ;)
Det känns som att jag kanske kommer hinna få ordning på mina masteransökningar, och som att det lutar åt Linköping. Vilket är så jäkla typiskt för boende och hästar finns i Stockholm. Vilket går att kombinera med Uppsala. Bajs på den grejjen liksom. Men men. När jag verkligen satt och funderade över det och försökte få till något hemma i gbg så insåg jag att nej, det är djur jag vill läsa. Och vill jag göra det så är mitt bästa val Linköping, som det ser ut nu och med de djurintressen jag har. Kognitionsvetenskapen är en helt annan femma och den har jag för tillfället tagit ut ur ekvationen för att först hitta rätt bland resten. Linköping ett år, sen en termin på andra håll för att få ihop några till kurser innan jag gör ett halvårs exjobb. Linköpingsmastern kör annars ett helt år exjobb, och det känner jag att jag inte riktigt "hinner med", finns ju för mycket jag vill läsa. ;) Det känns som en bra plan, även om jag fick total superångest över det hela en sväng ikväll.
Jag mailade två av "mina" lärare i Skara, som känner mig rätt så bra, som har bra koll och som jag tror kan ge värdefull input i mina framtidsval, de höll bägge med om att min plan låter som att den passar mig väldigt bra, och att det går alldeles jätteutmärkt att byta/hoppa av/hitta på något annat om det inte känns bra när man väl kört igång. Så ja. Jo.
Men GAH säger jag bara på det hela. Jävla LINKÖPING av alla ställen på denna lilla jord.
Annars har det fortsatts tränas en del den här veckan. Månadg och onsdag hittills, imorn blir det mer. Ska först iväg och rida dock, så dubbelt upp. Har haft fortsatta migränproblem vilket är skitstörigt och inte alls skoj. Och så den allmänna livsångesten uppepå migränen. Skitlajbans, ellerhur? :D
Nä det går inte att skriva mer, det blir för mycket snurr tillbaka till ångesten då. ;)
mycket goda nyheter!
Jag och min volontärskompis Madde tog tag i livet igen och anmälde oss för volontärande till idag, så imorse fick jag gå upp tidigt efter för få timmars sömn som vanligt och kämpa mot alla negativa tankar för att inte sätta igång morgonångestsnöbollen som gärna rullas igång annars. :P Och den goda nyheten som det står om i rubriken får ni vänta med till slutet för att läsa om, eller scrolla ner... ;)
Vi fick börja på sedvanligt vis med valprummet och sen gå över till kattrummet. Valparna fick vi släppa ut i en rasthage under tiden vi städade hos dem, men det var ju inte så många små puppisar inne så vi körde mer att en städar och en leker eftersom dom såklart behöver lite social kontakt också. När andra valpen skulle ut, som jag skulle sällskapa med, så smälte mitt hjärna till 110%. KORKAD som jag är tog jag ingen bild på den lilla sötnosen, men det kommer nog fler tillfällen med andra små djur. Det var en pinscher-chihuahuamix som först när jag öppnade buren blev alldeles rädd... Backade och började skaka. Så jag pratade med den och lockade tills den började vifta på svansen och sen tillslut kom fram och helt lyckligt började slicka på mitt plasthandskeklädda finger. :P Tog upp den lilla saken då och det tog ungefär en halv sekund innan den tryckt in sig under min haka mot min hals. Med ens slutade den skaka och den började andas lugnt och tryggt. Japp. Hjärtat förvandlat till liten pöl på ett ögonblick! Där låg den sen medan buren blev rengjord och fin. Det kändes rätt skönt att bara stå där med det varma lilla paketet ihopkuret hos en måste jag säga. Vid ett tillfälle bytte den sida också, varpå jag smälte lite till. När jag sen skulle lyfta in den i sin bur igen klände den fast vid mig som en katt som är lite småsur och inte vill släppa taget. Och ja, ni gissade rätt, då smälte mitt redan söndersmälta hjärta lite till. :P
Men det är ju ingen idé att bli fäst vid såna små underbara krabater, för man vet ju att dom inte kommer ha några som helst problem att hitta alldeles egna familjer ganska så omgående. Men ändå. Det hindrar inte att man faller för dom. ;)
I valprummet fanns även två äldre småhundar som inte fick plats i kennlarna och därför fick bo där. Sjukt glada små liv som vart superglada över att få på sig koppel och gå ut på en mycket kort promenix bort till rasthagen. Såhär i efterhand borde vi gått till den stora rasthagen och släppt dem lösa och busat lite längre, men men... Det kommer fler tillfällen!
När hundarna var klara gick vi över till kattrummet där våran vän den äldre herren som var där sist börjat fixa och dona redan. När jag såg mig omkring insåg jag dessutom att kattrummet nästan var tomt! WOW! Han hade gjort 5 katter (eller höll på med de två sista) och det fanns bara 5 kvar (varav en tyvärr skulle avlivas idag, vi fick dock senare veta att den kanske inte alls skulle avlivas.. så vem vet!). Jag började med en ungkatt som var mycket social och som blev hur glad som helst över att bli uppplockad och som sen gjorde kullerbyttor i den tomma foderskålshållaren i den tomma buren han blev placerad i så jag kunde städa hans.. Haha.. SÅ söt! Glada fina och sociala katter fick vi ha o göra med idag iaf, förutom en som var mycket skeptisk. Vi fick iaf bytt åt den med lite fix och trix.
Sen fick vi göra något nytt, nämligen ta ett block, en penna och ett gäng hundgodisar och sen gå runt på utsidan av kennlarna och snacka lite med alla hundar. Skriva ner vad vi tyckte om dom och se om dom kunde några tricks (enligt personalen är tydligen sitt ett trick... hmmm). Återigen fick man ju bli lite kär. Det var många underbart glada hundar som mötte oss och tyckte det var skitkul att få lite extra uppmärksamhet. Bara ett par riktigt reserverade stackare, en skulle dock avlivas han med, en av de fetaste hundarna jag nånsin sett som var 100% apatisk, så det är nog lika bra...
En av favvisarna var en gul underbart glad pitbull, som blev ÖVERLYCKLIG när jag kom till honom. Frågade om han kunde sitta och då blev han så glad över att han minsann kunde det att han knappt klarade av att sätta sig. :D Hahaha.. Så jäkla go var han! :D Ligg kunde han också så han fick många godisar. ;) Något som faktiskt förvånade mig var hur tysta de flesta pitbullsarna var. Det var nog egentligen bara en av de alla som skällde, och han såg inte renrasig ut. Och dom var definitivt precis lika glada och lyckliga över lite kärlek som de andra hundarna. Och inte oförsiktigare med godisarna heller. För det var en annan trevlig överraskning, att alla hundarna tog godiset snällt, även om vi gav dem genom ett galler så märks det ju liksom. :)
Men ja, den goda nyheten var det ju!
När vi stod vid den lilla rasthagen med de två äldre småhundarna som bodde i valprummet kom våran "föreståndare" förbi och vi pratade en liten sväng. Jag kom på att jag måste fråga om Sam, den gamla hästen som inte hade någon vän. Jag fick bara en känsla av att något positivt hänt. Och mycket riktigt! I slutet av förra veckan fick han sig ett nytt hem!!!!!!!!!!! :D :D :D :D :D
Jag blev verkligen helt överlycklig och sprudlade runt ett bra tag efter det. :) Underbara Sam har kommit till ett hem där han kommer bli borstad och älskad av små barn och nångång ibland bli runtledd några varv med ett barn på ryggen. Så underbart! :) Berättade för tränare T sen i ett sms och tom hon blev så glad att hon blev tårögd. Haha. :D
Grattis till ditt nya liv Sam, det gör mig strålande glad att du fick alldeles egna människor att ta hand om. :)
Vi fick börja på sedvanligt vis med valprummet och sen gå över till kattrummet. Valparna fick vi släppa ut i en rasthage under tiden vi städade hos dem, men det var ju inte så många små puppisar inne så vi körde mer att en städar och en leker eftersom dom såklart behöver lite social kontakt också. När andra valpen skulle ut, som jag skulle sällskapa med, så smälte mitt hjärna till 110%. KORKAD som jag är tog jag ingen bild på den lilla sötnosen, men det kommer nog fler tillfällen med andra små djur. Det var en pinscher-chihuahuamix som först när jag öppnade buren blev alldeles rädd... Backade och började skaka. Så jag pratade med den och lockade tills den började vifta på svansen och sen tillslut kom fram och helt lyckligt började slicka på mitt plasthandskeklädda finger. :P Tog upp den lilla saken då och det tog ungefär en halv sekund innan den tryckt in sig under min haka mot min hals. Med ens slutade den skaka och den började andas lugnt och tryggt. Japp. Hjärtat förvandlat till liten pöl på ett ögonblick! Där låg den sen medan buren blev rengjord och fin. Det kändes rätt skönt att bara stå där med det varma lilla paketet ihopkuret hos en måste jag säga. Vid ett tillfälle bytte den sida också, varpå jag smälte lite till. När jag sen skulle lyfta in den i sin bur igen klände den fast vid mig som en katt som är lite småsur och inte vill släppa taget. Och ja, ni gissade rätt, då smälte mitt redan söndersmälta hjärta lite till. :P
Men det är ju ingen idé att bli fäst vid såna små underbara krabater, för man vet ju att dom inte kommer ha några som helst problem att hitta alldeles egna familjer ganska så omgående. Men ändå. Det hindrar inte att man faller för dom. ;)
I valprummet fanns även två äldre småhundar som inte fick plats i kennlarna och därför fick bo där. Sjukt glada små liv som vart superglada över att få på sig koppel och gå ut på en mycket kort promenix bort till rasthagen. Såhär i efterhand borde vi gått till den stora rasthagen och släppt dem lösa och busat lite längre, men men... Det kommer fler tillfällen!
När hundarna var klara gick vi över till kattrummet där våran vän den äldre herren som var där sist börjat fixa och dona redan. När jag såg mig omkring insåg jag dessutom att kattrummet nästan var tomt! WOW! Han hade gjort 5 katter (eller höll på med de två sista) och det fanns bara 5 kvar (varav en tyvärr skulle avlivas idag, vi fick dock senare veta att den kanske inte alls skulle avlivas.. så vem vet!). Jag började med en ungkatt som var mycket social och som blev hur glad som helst över att bli uppplockad och som sen gjorde kullerbyttor i den tomma foderskålshållaren i den tomma buren han blev placerad i så jag kunde städa hans.. Haha.. SÅ söt! Glada fina och sociala katter fick vi ha o göra med idag iaf, förutom en som var mycket skeptisk. Vi fick iaf bytt åt den med lite fix och trix.
Sen fick vi göra något nytt, nämligen ta ett block, en penna och ett gäng hundgodisar och sen gå runt på utsidan av kennlarna och snacka lite med alla hundar. Skriva ner vad vi tyckte om dom och se om dom kunde några tricks (enligt personalen är tydligen sitt ett trick... hmmm). Återigen fick man ju bli lite kär. Det var många underbart glada hundar som mötte oss och tyckte det var skitkul att få lite extra uppmärksamhet. Bara ett par riktigt reserverade stackare, en skulle dock avlivas han med, en av de fetaste hundarna jag nånsin sett som var 100% apatisk, så det är nog lika bra...
En av favvisarna var en gul underbart glad pitbull, som blev ÖVERLYCKLIG när jag kom till honom. Frågade om han kunde sitta och då blev han så glad över att han minsann kunde det att han knappt klarade av att sätta sig. :D Hahaha.. Så jäkla go var han! :D Ligg kunde han också så han fick många godisar. ;) Något som faktiskt förvånade mig var hur tysta de flesta pitbullsarna var. Det var nog egentligen bara en av de alla som skällde, och han såg inte renrasig ut. Och dom var definitivt precis lika glada och lyckliga över lite kärlek som de andra hundarna. Och inte oförsiktigare med godisarna heller. För det var en annan trevlig överraskning, att alla hundarna tog godiset snällt, även om vi gav dem genom ett galler så märks det ju liksom. :)
Men ja, den goda nyheten var det ju!
När vi stod vid den lilla rasthagen med de två äldre småhundarna som bodde i valprummet kom våran "föreståndare" förbi och vi pratade en liten sväng. Jag kom på att jag måste fråga om Sam, den gamla hästen som inte hade någon vän. Jag fick bara en känsla av att något positivt hänt. Och mycket riktigt! I slutet av förra veckan fick han sig ett nytt hem!!!!!!!!!!! :D :D :D :D :D
Jag blev verkligen helt överlycklig och sprudlade runt ett bra tag efter det. :) Underbara Sam har kommit till ett hem där han kommer bli borstad och älskad av små barn och nångång ibland bli runtledd några varv med ett barn på ryggen. Så underbart! :) Berättade för tränare T sen i ett sms och tom hon blev så glad att hon blev tårögd. Haha. :D
Grattis till ditt nya liv Sam, det gör mig strålande glad att du fick alldeles egna människor att ta hand om. :)
Masterångest
Och nu menar jag inte att jag är någon master of angst, som master of the universe fast istället för He-Man är jag nån slags Angst-Man. Utan jag menar pluggeri på avancerad nivå, att skaffa sig en högre examen, att läsa ett masterprogram. Det har varit min plan hela tiden, och är det fortfarande. Problemet är ju bara vad som togs upp i en av mina personligheter i personlighetstestet.. Att jag är bra på mycket och finner mycket intressant. Lägg till lite (eller ja, ganska mycket) beslutsångest på det så blir det stört omöjligt att välja.
17e januari, alltså nästa måndag, ska masteransökningarna vara inne. Och jag har inte kommit en endaste liten millimeter längre i mitt velande om vilket program jag ska prioritera högst. Egentligen spelar det nog inte jättestor roll, jag borde komma in utan större svårigheter (förutom kanske lite krångel med felaktiga papper eller papper man inte visste skulle in osv) vilket program jag än väljer att sätta först. Eller jo, spelar roll gör det ju, det är ju just det det gör.
Ett stort problem med alla mina alternativ är att jag helst vill vara kvar i närheten av Göteborg nu. Av mer än ett skäl. Men inget av programmen går i Göteborg såklart. Jag har försökt lusläsa vad GU erbjuder för att försöka hitta något som passar och trodde att jag kanske hittat nåt när jag kollade på deras biologimaster igen nu ikväll, där det stod något om en conservationinriktning, men när jag sen läste vidare på den mer ingående infon så hittade jag inte mycket om det. Jag har dock inte gett upp än, ska kolla via rangerprogrammet vad som finns också. Problemet är att de har jäkligt specifika förkunskapskrav som jag inte vet om det ställer till det för en om man inte läst på just GU.
Mina övriga alternativ ligger i Uppsala, Stockholm, Linköping och Lund. Linköping är staden jag är minst sugen på om man ser bara till själva städerna. Lund kan vara skoj då jag aldrig bott i Skåne och det kan ju vara kul att prova något nytt. Uppsala och Stockholm har jag ju provat på lite och jag är väl inte dödssugen men vet att det skulle funka. Om man hittar bostad vill säga. Det finns dock en backup på boende som funkar utmärkt för plugg i sthlm, lite sämre för Uppsala dock. Problemet är att jag vill ju skaffa mig ett stycke Pirihäst, vilket nog inte blir möjligt i Uppsala eller Sthlm, kanske inte heller Linkan. Lund har jag sjukt dålig koll på med det där.
Ser man till utbildningarna så vet jag verkligen inte. Jag tror att Lund lockar mest, kognitionsvetenskap! Sjukt intressant men jag har inte läst någon kognition innan så jag vet ju egentligen inte vad jag tycker om det. Nu ska jag iofs gå två kognitionskurser under våren, men det hjälper mig ju inte i mitt val till på måndag. Vi läste såklart lite kognition inom etologin men ja, inte mer än så. Det känns iaf som det mest intressanta, men samtidigt det jag har minst koll på vad jag kan göra sen. För det känns både smalt och skitbrett, men jag har verkligen ingen aning om vart man går efter det. Man kan ju enkelt plocka in välfärd och etologi i det hela, men bevarandet blir kanske svårare? Eller? Kanske inte?
I Uppsala har vi Animal Sciencemastern, som är väldigt bred med många olika kurser att välja på. Men det känns lite flumflum här utbildar jag mig till något tillräckligt brett för att min kompetens inte ska verka intressant typ. Det går såklart att styra med vilka kurser man faktiskt läser, men ja. Jag känner mig inte jätteexalterad över det här programmet men några större fel på den kommer jag inte på heller. Förutom staden då. ;)
I Stockholm finns det en master i bevarandebiologi. Just nu minns jag inte om man kunde se vilka kurser man faktiskt läste och hur intressanta de faktiskt kändes, men problemet här är att jag ju inte BARA är intresserad av bevarande, utan även djurvälfärd och etologi. Det vore dock lite skoj med Stockholm i ett par år ändå. Men utbildningen blir ju lite snäv och det är sjukt svårt med jobb inom bevarande. Det är det visserligen inom alla mina inriktningar, men ja... Bevarandet känns dock som en stor och viktig del av vad jag vill med mitt liv, som jag dock inte vet vad det är, om ni förstår vad jag menar. ;)
I Linköping finns Applied Ethology and Animal Biology. Ett program jag från början tänkte att DET ska jag gå! Det är mycket etologi såklart, lite bevarande och så lite kurser jag inte riktigt fått något grepp om. ;) Jag är både sugen och verkligen inte alls sugen på det här programmet, problemet är väl kanske att jag inte riktigt vet varför.
Egentligen skulle jag nog vilja plocka ihop en egen master och läsa lite utav allt. Problemet med det blir dels att jag inte vet om jag kan få in kognitionen (jo, jag kan börja på det programmet och sen hoppa av), men främst att det blir en jäkla massa flyttande vilket inte är helt jätteroligt såklart. Inte så enkelt heller att hitta boende överallt. Det blir en massa runthattande som jag inte vet om jag orkar med.
En annan idé är också att jag inte tvingar mig själv till att läsa bara två år, jag kan läsa i 2,5 eller 3 år om jag nu vill få in fler kurser, det går alldeles utmärkt. Men då känns det som att jag bara drar ut på tiden och aldrig blir klar.
Åh vilken röra!
HUR i hela sjuttsingen ska man göra för att välja? Och välja rätt? Redan nu? Visst, inget är hugget i sten och det går att ångra sig. Kognitionen börjar dock bara vartannat år så om jag inte hoppar på den i höst så är den "körd", resten kan man ju vänta med. Och börjar man på något som känns fel så är det bara att hoppa av eller söka fristående kurser till terminen efter. Men ändå.
Blä!!!!!
Tänk vad mycket lättare det hade varit om jag hade en exakt och precis plan för vad jag ville göra med resten av mitt liv!!!
17e januari, alltså nästa måndag, ska masteransökningarna vara inne. Och jag har inte kommit en endaste liten millimeter längre i mitt velande om vilket program jag ska prioritera högst. Egentligen spelar det nog inte jättestor roll, jag borde komma in utan större svårigheter (förutom kanske lite krångel med felaktiga papper eller papper man inte visste skulle in osv) vilket program jag än väljer att sätta först. Eller jo, spelar roll gör det ju, det är ju just det det gör.
Ett stort problem med alla mina alternativ är att jag helst vill vara kvar i närheten av Göteborg nu. Av mer än ett skäl. Men inget av programmen går i Göteborg såklart. Jag har försökt lusläsa vad GU erbjuder för att försöka hitta något som passar och trodde att jag kanske hittat nåt när jag kollade på deras biologimaster igen nu ikväll, där det stod något om en conservationinriktning, men när jag sen läste vidare på den mer ingående infon så hittade jag inte mycket om det. Jag har dock inte gett upp än, ska kolla via rangerprogrammet vad som finns också. Problemet är att de har jäkligt specifika förkunskapskrav som jag inte vet om det ställer till det för en om man inte läst på just GU.
Mina övriga alternativ ligger i Uppsala, Stockholm, Linköping och Lund. Linköping är staden jag är minst sugen på om man ser bara till själva städerna. Lund kan vara skoj då jag aldrig bott i Skåne och det kan ju vara kul att prova något nytt. Uppsala och Stockholm har jag ju provat på lite och jag är väl inte dödssugen men vet att det skulle funka. Om man hittar bostad vill säga. Det finns dock en backup på boende som funkar utmärkt för plugg i sthlm, lite sämre för Uppsala dock. Problemet är att jag vill ju skaffa mig ett stycke Pirihäst, vilket nog inte blir möjligt i Uppsala eller Sthlm, kanske inte heller Linkan. Lund har jag sjukt dålig koll på med det där.
Ser man till utbildningarna så vet jag verkligen inte. Jag tror att Lund lockar mest, kognitionsvetenskap! Sjukt intressant men jag har inte läst någon kognition innan så jag vet ju egentligen inte vad jag tycker om det. Nu ska jag iofs gå två kognitionskurser under våren, men det hjälper mig ju inte i mitt val till på måndag. Vi läste såklart lite kognition inom etologin men ja, inte mer än så. Det känns iaf som det mest intressanta, men samtidigt det jag har minst koll på vad jag kan göra sen. För det känns både smalt och skitbrett, men jag har verkligen ingen aning om vart man går efter det. Man kan ju enkelt plocka in välfärd och etologi i det hela, men bevarandet blir kanske svårare? Eller? Kanske inte?
I Uppsala har vi Animal Sciencemastern, som är väldigt bred med många olika kurser att välja på. Men det känns lite flumflum här utbildar jag mig till något tillräckligt brett för att min kompetens inte ska verka intressant typ. Det går såklart att styra med vilka kurser man faktiskt läser, men ja. Jag känner mig inte jätteexalterad över det här programmet men några större fel på den kommer jag inte på heller. Förutom staden då. ;)
I Stockholm finns det en master i bevarandebiologi. Just nu minns jag inte om man kunde se vilka kurser man faktiskt läste och hur intressanta de faktiskt kändes, men problemet här är att jag ju inte BARA är intresserad av bevarande, utan även djurvälfärd och etologi. Det vore dock lite skoj med Stockholm i ett par år ändå. Men utbildningen blir ju lite snäv och det är sjukt svårt med jobb inom bevarande. Det är det visserligen inom alla mina inriktningar, men ja... Bevarandet känns dock som en stor och viktig del av vad jag vill med mitt liv, som jag dock inte vet vad det är, om ni förstår vad jag menar. ;)
I Linköping finns Applied Ethology and Animal Biology. Ett program jag från början tänkte att DET ska jag gå! Det är mycket etologi såklart, lite bevarande och så lite kurser jag inte riktigt fått något grepp om. ;) Jag är både sugen och verkligen inte alls sugen på det här programmet, problemet är väl kanske att jag inte riktigt vet varför.
Egentligen skulle jag nog vilja plocka ihop en egen master och läsa lite utav allt. Problemet med det blir dels att jag inte vet om jag kan få in kognitionen (jo, jag kan börja på det programmet och sen hoppa av), men främst att det blir en jäkla massa flyttande vilket inte är helt jätteroligt såklart. Inte så enkelt heller att hitta boende överallt. Det blir en massa runthattande som jag inte vet om jag orkar med.
En annan idé är också att jag inte tvingar mig själv till att läsa bara två år, jag kan läsa i 2,5 eller 3 år om jag nu vill få in fler kurser, det går alldeles utmärkt. Men då känns det som att jag bara drar ut på tiden och aldrig blir klar.
Åh vilken röra!
HUR i hela sjuttsingen ska man göra för att välja? Och välja rätt? Redan nu? Visst, inget är hugget i sten och det går att ångra sig. Kognitionen börjar dock bara vartannat år så om jag inte hoppar på den i höst så är den "körd", resten kan man ju vänta med. Och börjar man på något som känns fel så är det bara att hoppa av eller söka fristående kurser till terminen efter. Men ändå.
Blä!!!!!
Tänk vad mycket lättare det hade varit om jag hade en exakt och precis plan för vad jag ville göra med resten av mitt liv!!!
Det där personlighetstestet
Både Sara och Matilda har gjort det här personlighetstestet, och de tyckte att det stämde så himla bra, så jag ville också göra.. Och blev så himla besviken redan när jag fick frågorna för jag visste att det inte skulle stämma, eftersom jag ärligt inte kunde välja ett svar över det andra på vissa frågor. Och mycket riktigt, det stämde inte. :P Så jag gjorde det helt enkelt tre gånger och plockade delarna ur de tre svaren som faktiskt stämde.. Haha.. :D
Jag förstår ju att det tar bort poängen med testet lite, att plocka godbitar såhär. Men det är inte första gången jag inte passar in i personlighetstest som inte tar hänsyn till att man kan ha delar av ganska skilda personlighetstyper i sig. Jag är en sån person där bägge hjärnhalvor fungerar bra. Jag älskar matte och andra naturämnen, men också språk och religion. Och alla estetiska ämnen såklart. Jag tycker att nästan allt är intressant och kan dessutom trivas med gruppjobb men är väldigt långt ifrån rädd för att vara själv. Jag kan leda en grupp likaväl som jag kan följa en ledare. Jag är en blandning helt enkelt. :)
Personlighetstestet kan hittas här.
Jag blev först: ISFP- Introverted Sensing Feeling Perceiving (introverted feeling with extraverted sensing).
Delar ur beskrivningen av ISFPs stämmer inte alls på mig, som att vi är "doers" och inte är bekväma med "theorizing concepts and ideas", eller att vi lätt blir uttråkade med inlärning som har med abstrakt tänkande att göra. Visst lär jag mig bra genom att göra, men jag kan aldrig komma på att jag haft problem med att lära mig något genom att läsa mig till det, eller någonsin haft problem med abstrakt tänkande.
Det som stämmer är:
They have a strong set of values, which they strive to consistently meet in their lives. They need to feel as if they're living their lives in accordance with what they feel is right, and will rebel against anything which conflicts with that goal. They're likely to choose jobs and careers which allow them the freedom of working towards the realization of their value-oriented personal goals.
ISFPs have a strong affinity for aesthetics and beauty. They're likely to be animal lovers, and to have a true appreciation for the beauties of nature. They're original and independent, and need to have personal space. They value people who take the time to understand the ISFP, and who support the ISFP in pursuing their goals in their own, unique way. People who don't know them well may see their unique way of life as a sign of carefree light-heartedness, but the ISFP actually takes life very seriously, constantly gathering specific information and shifting it through their value systems, in search for clarification and underlying meaning.
(kanske inte den sista delen lika mycket som den första)
The ISFP is likely to not give themself enough credit for the things which they do extremely well. Their strong value systems can lead them to be intensely perfectionist, and cause them to judge themselves with unneccesary harshness.
Nästa typ jag blev är: INFP- Introverted iNtuitive Feeling Perceiving (introverted feeling with extraverted intuition)
Det som inte alls stämmer är att INFPs är konflikträdda och om de måste ta en konflikt kör via känslor istället för rätt och fel. Visst, jag älskar inte konflikter såklart, men är inte rädd för dem och försöker se till rätt och fel. Det andra som inte alls stämde var att vi har svårt för hårda fakta och logik. Ajj löv fakta och logik! :P
Det som stämmer är:
INFPs have very high standards and are perfectionists. Consequently, they are usually hard on themselves, and don't give themselves enough credit. INFPs may have problems working on a project in a group, because their standards are likely to be higher than other members' of the group. In group situations, they may have a "control" problem. The INFP needs to work on balancing their high ideals with the requirements of every day living. Without resolving this conflict, they will never be happy with themselves, and they may become confused and paralyzed about what to do with their lives.
(förutom delen med kontrollbehov i grupparbete)
Det som stämmer helt sjukt klockrent är:
INFPs are flexible and laid-back, until one of their values is violated. In the face of their value system being threatened, INFPs can become aggressive defenders, fighting passionately for their cause. When an INFP has adopted a project or job which they're interested in, it usually becomes a "cause" for them. Although they are not detail-oriented individuals, they will cover every possible detail with determination and vigor when working for their "cause".
Sista typen är lite annorlunda jämfört med de två första: ENFP- Extraverted iNtuitive Feeling Perceiving (extraverted intuition with introverted feeling)
Här fanns det faktiskt inget direkt i beskrivningen som absolut inte är jag. Men känslan överlag stämmer inte riktigt in på mig heller, att vi är glada typer som bara ser de spännande möjligheterna i livet stämmer inte alls tex.
Det som stämmer är:
ENFPs have an unusually broad range of skills and talents. They are good at most things which interest them. Project-oriented, they may go through several different careers during their lifetime. To onlookers, the ENFP may seem directionless and without purpose, but ENFPs are actually quite consistent, in that they have a strong sense of values which they live with throughout their lives. Everything that they do must be in line with their values. An ENFP needs to feel that they are living their lives as their true Self, walking in step with what they believe is right. They see meaning in everything, and are on a continuous quest to adapt their lives and values to achieve inner peace. They're constantly aware and somewhat fearful of losing touch with themselves. Since emotional excitement is usually an important part of the ENFP's life, and because they are focused on keeping "centered", the ENFP is usually an intense individual, with highly evolved values.
(framförallt första halvan)
Because ENFPs live in the world of exciting possibilities, the details of everyday life are seen as trivial drudgery. They place no importance on detailed, maintenance-type tasks, and will frequently remain oblivous to these types of concerns. When they do have to perform these tasks, they do not enjoy themselves. This is a challenging area of life for most ENFPs, and can be frustrating for ENFP's family members.
(förutom det allra första då)
Sen gemensamt för alla tre typer är att alla är varma och sympatiska som är bra på människor. Att de har en god intuition när det kommer till människor och att vi verkligen bryr oss om våra nära och kära. Typ. :P
Och en röd tråd genom det jag tagit upp är att vi har våra values och våran tro på dem är stark, och inte tycker om att behöva gå utanför ramen de utgör. Då vantrivs vi.
Jag tycker nog att om man kombinerar de här tre typerna så får man nog in mig rätt så bra. ;) Och i ENFPbeskrivningen kanske man hittar svaret till varför jag var tvungen att plocka delar ur 3 typer för att känna mig nödj? ;)
Because they are so alert and sensitive, constantly scanning their environments, ENFPs often suffer from muscle tension. They have a strong need to be independent, and resist being controlled or labelled.
Hehehehehe... ;)
Jag förstår ju att det tar bort poängen med testet lite, att plocka godbitar såhär. Men det är inte första gången jag inte passar in i personlighetstest som inte tar hänsyn till att man kan ha delar av ganska skilda personlighetstyper i sig. Jag är en sån person där bägge hjärnhalvor fungerar bra. Jag älskar matte och andra naturämnen, men också språk och religion. Och alla estetiska ämnen såklart. Jag tycker att nästan allt är intressant och kan dessutom trivas med gruppjobb men är väldigt långt ifrån rädd för att vara själv. Jag kan leda en grupp likaväl som jag kan följa en ledare. Jag är en blandning helt enkelt. :)
Personlighetstestet kan hittas här.
Jag blev först: ISFP- Introverted Sensing Feeling Perceiving (introverted feeling with extraverted sensing).
Delar ur beskrivningen av ISFPs stämmer inte alls på mig, som att vi är "doers" och inte är bekväma med "theorizing concepts and ideas", eller att vi lätt blir uttråkade med inlärning som har med abstrakt tänkande att göra. Visst lär jag mig bra genom att göra, men jag kan aldrig komma på att jag haft problem med att lära mig något genom att läsa mig till det, eller någonsin haft problem med abstrakt tänkande.
Det som stämmer är:
They have a strong set of values, which they strive to consistently meet in their lives. They need to feel as if they're living their lives in accordance with what they feel is right, and will rebel against anything which conflicts with that goal. They're likely to choose jobs and careers which allow them the freedom of working towards the realization of their value-oriented personal goals.
ISFPs have a strong affinity for aesthetics and beauty. They're likely to be animal lovers, and to have a true appreciation for the beauties of nature. They're original and independent, and need to have personal space. They value people who take the time to understand the ISFP, and who support the ISFP in pursuing their goals in their own, unique way. People who don't know them well may see their unique way of life as a sign of carefree light-heartedness, but the ISFP actually takes life very seriously, constantly gathering specific information and shifting it through their value systems, in search for clarification and underlying meaning.
(kanske inte den sista delen lika mycket som den första)
The ISFP is likely to not give themself enough credit for the things which they do extremely well. Their strong value systems can lead them to be intensely perfectionist, and cause them to judge themselves with unneccesary harshness.
Nästa typ jag blev är: INFP- Introverted iNtuitive Feeling Perceiving (introverted feeling with extraverted intuition)
Det som inte alls stämmer är att INFPs är konflikträdda och om de måste ta en konflikt kör via känslor istället för rätt och fel. Visst, jag älskar inte konflikter såklart, men är inte rädd för dem och försöker se till rätt och fel. Det andra som inte alls stämde var att vi har svårt för hårda fakta och logik. Ajj löv fakta och logik! :P
Det som stämmer är:
INFPs have very high standards and are perfectionists. Consequently, they are usually hard on themselves, and don't give themselves enough credit. INFPs may have problems working on a project in a group, because their standards are likely to be higher than other members' of the group. In group situations, they may have a "control" problem. The INFP needs to work on balancing their high ideals with the requirements of every day living. Without resolving this conflict, they will never be happy with themselves, and they may become confused and paralyzed about what to do with their lives.
(förutom delen med kontrollbehov i grupparbete)
Det som stämmer helt sjukt klockrent är:
INFPs are flexible and laid-back, until one of their values is violated. In the face of their value system being threatened, INFPs can become aggressive defenders, fighting passionately for their cause. When an INFP has adopted a project or job which they're interested in, it usually becomes a "cause" for them. Although they are not detail-oriented individuals, they will cover every possible detail with determination and vigor when working for their "cause".
Sista typen är lite annorlunda jämfört med de två första: ENFP- Extraverted iNtuitive Feeling Perceiving (extraverted intuition with introverted feeling)
Här fanns det faktiskt inget direkt i beskrivningen som absolut inte är jag. Men känslan överlag stämmer inte riktigt in på mig heller, att vi är glada typer som bara ser de spännande möjligheterna i livet stämmer inte alls tex.
Det som stämmer är:
ENFPs have an unusually broad range of skills and talents. They are good at most things which interest them. Project-oriented, they may go through several different careers during their lifetime. To onlookers, the ENFP may seem directionless and without purpose, but ENFPs are actually quite consistent, in that they have a strong sense of values which they live with throughout their lives. Everything that they do must be in line with their values. An ENFP needs to feel that they are living their lives as their true Self, walking in step with what they believe is right. They see meaning in everything, and are on a continuous quest to adapt their lives and values to achieve inner peace. They're constantly aware and somewhat fearful of losing touch with themselves. Since emotional excitement is usually an important part of the ENFP's life, and because they are focused on keeping "centered", the ENFP is usually an intense individual, with highly evolved values.
(framförallt första halvan)
Because ENFPs live in the world of exciting possibilities, the details of everyday life are seen as trivial drudgery. They place no importance on detailed, maintenance-type tasks, and will frequently remain oblivous to these types of concerns. When they do have to perform these tasks, they do not enjoy themselves. This is a challenging area of life for most ENFPs, and can be frustrating for ENFP's family members.
(förutom det allra första då)
Sen gemensamt för alla tre typer är att alla är varma och sympatiska som är bra på människor. Att de har en god intuition när det kommer till människor och att vi verkligen bryr oss om våra nära och kära. Typ. :P
Och en röd tråd genom det jag tagit upp är att vi har våra values och våran tro på dem är stark, och inte tycker om att behöva gå utanför ramen de utgör. Då vantrivs vi.
Jag tycker nog att om man kombinerar de här tre typerna så får man nog in mig rätt så bra. ;) Och i ENFPbeskrivningen kanske man hittar svaret till varför jag var tvungen att plocka delar ur 3 typer för att känna mig nödj? ;)
Because they are so alert and sensitive, constantly scanning their environments, ENFPs often suffer from muscle tension. They have a strong need to be independent, and resist being controlled or labelled.
Hehehehehe... ;)
glömsk? jag?
Ca 10 minuter sen kom jag på något fyndigt jag skulle skriva om dagens ridpass. Jag öppnade ett fönster med blogg.se och fastnade sen i en tråd på buke. När jag läst klart tråden och gick tillbaka till bloggen så hade jag glömt vad det var. Och det var verkligen en skitfyndig idé som jag kände mig rätt stolt över att jag kom på.
Haha. Jaja. Istället får jag väl få tummen ur och åka till affären och köpa synderierna jag lovat mig idag. B&J. Åh vilken smak kommer jag välja idag tro? Sen tror jag att jag behöver något salt till också, så det blir nog nån påse chips också. Eller ostbågar. Slurpans! Fast egentligen är jag lite småhungrig och är sugen på en burrito. Men då blir allt genast så mycket mer avancerat med bönor, tortillas, ost och ihoprörande av guacamole... Men åh det vore gott... Hmmm...
Såna lördagsdilemman jag har såhär på kvällskvisten! :D
Haha. Jaja. Istället får jag väl få tummen ur och åka till affären och köpa synderierna jag lovat mig idag. B&J. Åh vilken smak kommer jag välja idag tro? Sen tror jag att jag behöver något salt till också, så det blir nog nån påse chips också. Eller ostbågar. Slurpans! Fast egentligen är jag lite småhungrig och är sugen på en burrito. Men då blir allt genast så mycket mer avancerat med bönor, tortillas, ost och ihoprörande av guacamole... Men åh det vore gott... Hmmm...
Såna lördagsdilemman jag har såhär på kvällskvisten! :D
(och så inser jag att det är dags att ändra tillbaka till icke-julig design på bloggen... undra när jag kommer kommer ihåg att göra det... :D)
jävla planka
Så var det dags att sluta lata sig och sätta lite snurr på fläsket igen! Så igår och idag har jag vart på gymmet. Igår tänkte jag prova ett Zumbapass med en annan tränare, men tji fick jag då stället var överbelarmat med nyårslöftestränare. Hamnade i reservkön och bakom mig var två tjejer som brukar träna på det passet och dom hade aldrig vart med om maken på så mycket folk! Hahaha..
Alla löpband och crosstrainers var upptagna de med, så jag fick sätta mig på en jävla cykel istället. Och där tvingade jag mig att sitta i 20 min innan det blivit lite lugnare på crosstrainerfronten och jag kunde ta en sån. Dock en annan variant som jag inte provat innan, utan armtjofräser och som man kunde ställa in lutning på så tog det mer på olika delar av benen. Lite roligt att leka med så där körde jag en halvtimme innan jag kunde åka hem rätt så nöjd med mig själv. ;)
Idag bar det av igen eftersom det annars skulle bli lite för länge mellan passen då nästa blir på måndag. Tänkte att fredagar borde vara lite lugnare och jojomen så var det. :) Tog mig en löpband och körde 30 min på den (men tro nu inte att jag sprang i 30 min, för det skulle jag aldrig orka...) innan jag tvingade mig till lite planka och maskiner. Och jag säger bara det. Jag HATAR, fullkomligen H A T A R plankan. Jag vet att jag måste ligga i och köra den oftare så att jag blir starkare. Men jag hatar den så mycket att det är så jävla svårt att motivera sig. Och har det inte blivit bättre efter en enda gång så tappar man ju motivationen.... Blä.. Pissövning. ;)
Utöver den kändes resten rätt så bra, inte för jag gjorde sååå mycket, men ändå. Men ack vad svårt det är att pressa igenom det där sista när man kör själv. 12-15 reps ska jag göra på några övningar om jag går efter de min PT körde igenom med mig. Och hur lätt är det att tvinga sig till 15 istället för 12 när det går segt som fan och man inte har någon som står där och talar om för en att man visst orkar dom 3 sista?
Inte jättelätt!
Men lättare än att tvinga sig till 2x60 sekunder planka.
Det blev bara en planka idag.
Alla löpband och crosstrainers var upptagna de med, så jag fick sätta mig på en jävla cykel istället. Och där tvingade jag mig att sitta i 20 min innan det blivit lite lugnare på crosstrainerfronten och jag kunde ta en sån. Dock en annan variant som jag inte provat innan, utan armtjofräser och som man kunde ställa in lutning på så tog det mer på olika delar av benen. Lite roligt att leka med så där körde jag en halvtimme innan jag kunde åka hem rätt så nöjd med mig själv. ;)
Idag bar det av igen eftersom det annars skulle bli lite för länge mellan passen då nästa blir på måndag. Tänkte att fredagar borde vara lite lugnare och jojomen så var det. :) Tog mig en löpband och körde 30 min på den (men tro nu inte att jag sprang i 30 min, för det skulle jag aldrig orka...) innan jag tvingade mig till lite planka och maskiner. Och jag säger bara det. Jag HATAR, fullkomligen H A T A R plankan. Jag vet att jag måste ligga i och köra den oftare så att jag blir starkare. Men jag hatar den så mycket att det är så jävla svårt att motivera sig. Och har det inte blivit bättre efter en enda gång så tappar man ju motivationen.... Blä.. Pissövning. ;)
Utöver den kändes resten rätt så bra, inte för jag gjorde sååå mycket, men ändå. Men ack vad svårt det är att pressa igenom det där sista när man kör själv. 12-15 reps ska jag göra på några övningar om jag går efter de min PT körde igenom med mig. Och hur lätt är det att tvinga sig till 15 istället för 12 när det går segt som fan och man inte har någon som står där och talar om för en att man visst orkar dom 3 sista?
Inte jättelätt!
Men lättare än att tvinga sig till 2x60 sekunder planka.
Det blev bara en planka idag.
krävande vs tyst och timid
Hahaha.. Sitter och småchattar lite med en tjej, en av mina nollor faktiskt, som gick (eller ja går) året under mig på utbildningen i Skara. Vi kom in på en lärare där, som våran klass hade i ganska många kurser och då lärde känna rätt så bra ur student-lärareperspektiv. Vi (eller iaf många av oss) tokavgudade honom och tyckte att han inte bara var störtskön med diverse väldigt konstiga påhitt, utan också att han var en otroligt bra kursledare. Han tyckte nog om våran klass, men tyckte också att vi var en väldigt krävande klass att ha. Jag hoppas verkligen att han förstod hur bra vi tyckte om honom, trots att vi var krävande. :)
Iaf så sa tjejen jag pratar med nu att han sagt till dom att dom är tysta och timida. Bägge av oss tänkte samtidigt att undra om det är för att de kom efter oss... Hahahaha... :D
Våran klass satte nog sina spår i lilla Skara ändå tror jag nog. :)
Iaf så sa tjejen jag pratar med nu att han sagt till dom att dom är tysta och timida. Bägge av oss tänkte samtidigt att undra om det är för att de kom efter oss... Hahahaha... :D
Våran klass satte nog sina spår i lilla Skara ändå tror jag nog. :)
WTH? Ännu mer migrän???
Det här är ju helskumt... Igårkväll började virka på en ny mössa med ett garn jag köpte innan jul. Efter en ganska kort stund märker jag att jag ser lite dåligt, kollar upp mot väggen och tycker då att det känns mer som att jag tittat för länge på den mörka virkningen mot de vita lakanen på sängen och att det inte var den typiska migränblindheten. Men då det inte ger med sig lägger jag ner virkningen och går över på datorn för att få gjort det jag behövde om jag nu skulle behöva lägga mig lite snabbt sådär för att sova bort migränhelvetet.
Fortfarande svårt att se men fortfarande inte de typiska kanterna som liksom lyser... Hmm.. Men jag får ganska snabbt ge upp och inse att det ÄR migrän och mycket riktigt börjar det då flimra som det "ska" göra.. Går o lägger mig men ska bara kolla något mer på iphonen när en kompis börjar skriva... Och innan vi pratat klart hade synen kommit tillbaka och ingen akut jättehemsk huvudvärk infunnit sig... Hur skumt som helst!!!
Det är dock 3e anfallet på väldigt kort tid och jag undrar vad tusan jag ändrat på som gör att jag får migrän hela tiden? Tycker inte jag ändrat på något NU. Ok om det börjat när jag flyttade hit. Men nu? Bara sådär? Skitkonstigt!!!
Fortfarande svårt att se men fortfarande inte de typiska kanterna som liksom lyser... Hmm.. Men jag får ganska snabbt ge upp och inse att det ÄR migrän och mycket riktigt börjar det då flimra som det "ska" göra.. Går o lägger mig men ska bara kolla något mer på iphonen när en kompis börjar skriva... Och innan vi pratat klart hade synen kommit tillbaka och ingen akut jättehemsk huvudvärk infunnit sig... Hur skumt som helst!!!
Det är dock 3e anfallet på väldigt kort tid och jag undrar vad tusan jag ändrat på som gör att jag får migrän hela tiden? Tycker inte jag ändrat på något NU. Ok om det börjat när jag flyttade hit. Men nu? Bara sådär? Skitkonstigt!!!
Hemma!!!
Och så var man hemma igen efter lite galenskap i Vegas. Det har ju varit full rulle i 4 dagar nu om man räknar in Disney i lördags men åh så värt det allt varit!
Iväg kom vi alltså, i rättan tid för vägen stängde de en stund efter vi åkt igenom. :P Sen kom det tom lite snö i självaste Vegas på kvällen. Men vad gör det när man har ett glatt humör och goda drinkar? ;)
Är egentligen för trött för att skriva men tänkte bjussa på en bild så länge...
Min nya älsklingshäst ;)
Iväg kom vi alltså, i rättan tid för vägen stängde de en stund efter vi åkt igenom. :P Sen kom det tom lite snö i självaste Vegas på kvällen. Men vad gör det när man har ett glatt humör och goda drinkar? ;)
Är egentligen för trött för att skriva men tänkte bjussa på en bild så länge...
Min nya älsklingshäst ;)