ett år tillbaka, eller mer
sista kanske 3-5 minutrarna var hon fin.
kände hur all must rann ur mig. har verkligen sett såååå mycket fram emot att tävla, inga vinstplaner direkt, men bara komma ut utan att skämma ut sig. men nähä. inte den här gången heller. dom andra peppade igång mig igen och jag tänkte att nåja, det blir säkert bättre imorn.
kommer dit idag och hade försökt lägga förväntningarna på noll. dagens jobb skulle gå ut på volter och sidvärts, lugnt metodiskt och utan frustration. och så gjorde vi. hon var inte alls lika hård i högersidan men vad hjälper det. vi kunde inte galoppera åt höger alls utan att hon började studsa och åt vänster gick det väl men hon var sur. formen kom inte förrän på allra slutet igen. då var hon visserligen jättefin. men det känns ändå SKIT!
vart är hästen som 2 veckor sen var hur taggad som helst och bara ville jobba jobba jobba?
tävlingsplanerna är lagda på hyllan. jag tänker inte betala så mycket pengar som det blir för att hon sedan ska hatta runt som en jag vet inte vad. dessutom är jag tillbaka på rutan där jag vill be om en annan häst. det är nog få av er som läser som förstår hur sjukt jävla ledsen man kan bli av två dåliga ridpass. precis som att ett bra pass gör underverk också. men fy vad knäckt jag blir. jag har kämpat i två jävla år med henne och vi har kommit så sjukt långt. sen hamnar man tillbaka på där vi var för mer än ett år sen. och så kallar jag henne hästfan. världens bästa häst är hon, jag älskar henne och hon har ett hjärta av det vackraste guld. fan att hon ska vara så svår! :(
Lisa jag säger det nu, och jag lär säga det igen:
Med en häst som är byggd som Mejram, musklad som Mejram och som DESSUTOM går ridskolelektioner tycker jag att du skall vara FÖRBANNAT nöjd med dig själv som får överhuvudtaget NÅGRA bra pass.
Tro mig, jag vet hur det känns efter misslyckade ridpass, men du har ju ALLA omständigheter mot dig i princip med den hästen. Som att be om problem, men samtidigt förstås ljuv lycka när det fungerar. Så snälla, deppa inte ihop och känn dig för guds skull inte dålig, att du ens orkar kämpa på är beundransvärt och något som du säkerligen kommer ha gott av i framtiden!
jag känner mig faktiskt inte kass själv den här gången, för jag vet att det inte är mitt fel.
men du skulle sett henne två veckor sen! en ren dröm och FIN och man kände hur alla gångarter blev snäppet bättre än nånsin förut! så då blir det så extra tungt med såna stora bakslag. men det är kanske dags att gå vidare, problemet är bara att jag inte vill. :/