Det har blivit en hel del ridning som vanligt när jag är här i amerikat. Förutom första dagen då jag red själv så har det bara blivit dressyr och ingen western, tyvärr för western är ju så skoj! Har dock ändå fått rida min kära Dreamy men ja, inte western. :P

Stora Monet har utvecklats massor sen i somras. Hon är starkare, stabilare och kanske framförallt snällare och mer arbetsvillig (vilket säkert har med de första två att göra. ;) ). Vi har haft en väldigt lyckad sitsträning på lina, en ganska misslyckad dressyrträning och sen några väldigt lyckade dressyrträningar. :) Hon blir riktigt rolig att rida när hon är ihop även om jag har lite svårt att få henne dit eftersom det är så annorlunda från hästarna på K.

Idag skulle vi ta ännu en träning, T ville det eftersom hon inte ville att en annan elev skulle rida och förstöra det vi byggt upp nu i några dagar. Haha. :P Tyvärr hade hon dock en sko på snedden så det blev att fixa iordning Dreamy istället för lite hoppning! :O

Blev alldeles nervös redan innan vi börjat eftersom den andra tränaren på gården hade hoppträning, och ja... Vad ska man säga om henne och hennes elevers ridning egentligen? Att det är intressant? Snällare hästar som ställer upp trots rätt så förfärligt gräslig ridning får man dock leta efter. :P Tamara förstod dock min nervositet och vi körde på sjukt låga krav. :) Började med att bara trava och galoppera runt, i ett lugnt och balanserat tempo. Bara det var ganska skoj för lugnt och balanserat är inte alltid Dreamys grej. ;) T skrattade lite åt oss för andra elever KAN INTE få henne att gå så lugnt, men för mig gick det väldigt smärtfritt. Hoppningen sen gick också väldigt bra. Liiiiitet kryss på volt bara med att få rätt galopp efter. Även om krysset var mini så hoppar Dreamy med väldigt mycket rygg så det känns alltid mycket större, så det var skitkul att faktiskt få känna att man hoppade igen. :) Både jag och Dreamy sken lite som solar. :) Så jävla surt att jag är så fruktansvärt hopprädd, för det är så jävla kul! :)

En annan rolig stallgrej är att jag nu fått hänga lite mer med Kathy, mer känd som Mrs McCluskey i Desperate Housewives. Kul var att hon kom ihåg mig från förra året och även om hon inte kan mycket om ridning var det ganska skoj att hon berömde min ridning och knappt kände igen Monet häromdagen för hon såg så fin ut när jag red. Haha. Idag pratade vi istället om elefanter i fångenskap medan vi väntade på att det skulle bli dags att ta ut hennes lilla nyköpta 3åring för lite arbete i roundpenen. Känner mig faktiskt lite ball som är tjenis med en two time Emmy winner, som man skulle sagt här. ;)

Haha, det är lite komiskt hur bra ridningen fungerar nu. Så som man kämpar och sliter annars, så var allt som krävdes att jag skulle sluta rida regelbundet? Hade bokat in ett pass igår igen och Jalapeno stod på schemat, tror jag skrivit lite om honom innan, e. Scandic och en riktig pärla. Har inte ridit honom jättemycket, lektion bara några enstaka gånger och själv några enstaka gånger till. Första gången jag red honom fastnade jag inte alls, men de senaste gångerna har vi klickat. :)

Igår var ännu ett klickpass. :) Började med lite för mycket mys i boxen då han är en sann kelgris, fick lite bråttom och min framridning lite kort vilket kunde vara ett problem då han ibland tar ett tag att både vänta på en och gå fram till bettet. Men att göra förhållningar redan i framskritten fungerade bra så väntandet fanns där redan när jag kortade tyglarna och då kunde jag jobba direkt med att få fram honom. Blev sen återigen ett ganska basic pass, men med bra kvalitet på basicgrejerna. Han ville inte riktigt runda sig runt skänklarna och behöva ha bogarna på plats, framförallt inte i galoppen med det kom det med. I högergaloppen kunde jag börja ta ihop honom lite mer med bibehållen energi och jäklar vad fräck han blev då. :)

Gjorde lite övergångar också, både skritt-trav-skritt och trav-galopp-trav, och det är så skoj när det blir så väldigt mycket bättre och man får till riktigt bra övergångar tillslut. Rolig är han också Peppe, för när man har honom riktigt fint mellan hjälperna så är det såklart jobbigt för honom, så då vill han inte göra det man ber honom om utan bara jobba vidare där man är. Tex du har honom riktigt bra i skritten och ber om trav ur den skritten. Det är för jobbigt säger han och föreslår istället att bara trampa på i skritten. Haha. :D

Kul var det även om jag kände att orken inte alls är på topp längre så kände jag inte att känslan var borta och faktiskt inte heller timingen. Lena tyckte återigen att jag jobbar på helt rätt och jag fick även beröm från en fd ridkompis som också ridit hästen mycket som kikade på slutet att han såg riktigt riktigt fin ut. Så peppande och precis vad jag behövde efter en ganska jobbig helg för mitt lilla huvud. Han kan annars vara lite klurig att få ner nacken på och sträcka ut halsen lite men dit kom vi ganska fort och ja.. Det stämde igen helt enkelt! :)

Bestämde mig för att åka hem i helgen ändå till slut. Finns ingen anledning att sitta o ha ångest över att man inte trivs om man inte måste. Så jag o Glenn brummade hem helt enkelt. Blev mys med vänner i fredags, och igår lite halvmisslyckad shopping i Alingsås, middag på en höstsolig altan och mys med några av fredagens vänner. Jag hittar verkligen inga bra vinterskor. Varför gör jag inte det? Vill ha snygga, bekväma och praktiska vinterskor som man kan gå långt i utan att få ont nånstans. Har iofs hittat ett par kandidater men de är lite dyra... Lite surt att jag inte vet vad jag gjort av mina fabulösa kängor från vagabond som jag haft sen vintern 06/07. De är perf!

Lyckades även boka in lite ridning idag och fick fina Lakris som jag inte ridit ordentligt på ett par år, så det såg jag faktiskt fram emot. Och det var en sån dag då det kändes som att det mesta bara stämde. Började bra på framridningen och sen fortsatte allt bara stämma. Vi jobbade egentligen mest bara med basicgrejer men kvaliteten var tydligen väldigt bra och jag fick helt enkelt "bara" be om mer jobb från honom. Jobbigt var det visst för stackars häst blev mycket mycket trött. :D

Det var kul för det kändes enkelt att göra det som krävdes, jag kände när jag behövde göra något och vad. Och det är kul när man sitter på en häst med lite häftigare gångarter (läs: häftigare trav) och man känner att man får till allt så att den häftigare varianten kommer fram. Wow liksom! :) Både jag och Lena skrattade lite åt mig också, för att det går så bra med ridningen nu när jag rider så sällan.. :P Vid ett tillfälle utbrast hon till och med "JÄKLAR vad duktig du blivit" när jag fick till den där häftiga traven.. :P Så roligt! Men åh vad sugen man blir på mer häst! :/ Tur att jag får rida nästa söndag också. :)

Vilken hästhelg jag haft!

I lördags fick jag prova Balsamico för första gången. En stor häst som tydligen skulle kräva mycket ben och ha en underbar galopp och vara världens kelgris. Kelgriseriet var verkligen sant, åh vilken mysgrabb. :) Sen det där med mycket ben vet jag inte om jag höll med om. Haha. Kanske var det ryttaren innan mig som varit väldigt konsekvent för med mig var han för det mesta väldigt lyhörd och jag behövde inte använda vad jag anser vara mycket ben. Galoppen var dock helt fabulös. Åh en sån going! Blev såklart mest att hitta rätt knappar och liksom finna min plats på honom. Det var en såndär häst som när man sitter upp känner man inte att man har någon naturlig plats att sitta på, men jag hittade den tillslut. ;) En väldigt trevlig häst var det i alla fall och på slutet hade jag honom i alla fall väldigt fin i vänstervarvet, i högern fattades det fortfarande lite. Nöjd var jag i alla fall. :)

Sen igår skulle jag äntligen få rida min finaste Piri igen. :)
Red fram själv och han blev riktigt fin ganska så snabbt. Vi började sen jobba med skritten faktiskt, något vi ofta glömmer och på honom tycker jag att skritten kan vara ganska svår. Jobbade med övergångar mellan samlad skritt och mellanskritt utan att tappa något på vägen. Sen jobbade vi med skritt-travövergångar och att hela tiden ha honom inramad, aktiv och avspänd. I högern blir han ju gärna lite spänd när man börjar kräva lite mer men vi kom igenom det väldigt bra. Så skoj! :)

Sen började strulet dock. Haha. Hans sadel var nyfixad, och det märktes ganska stor skillnad. Och plötsligt så vägrade lilla Pirihästen fatta höger galopp. Spelade ingen roll hur väl jag förberedde, han fattade bara vänster. Han är ju lite sned och lägger alltid sadeln lite snett, så nu när den var rak blev det kanske lite för bra. Så om jag överdrev med vikthjälperna så fick vi tillslut till det och vilken fabulös galopp det blev! Den var redan från första språng sådär härligt runt och underbar. Jobbade med lite tempoväxlingar och övergångar mellan samlad-arbets-mellangalopp och på varierande voltstorlek. När den samlade galoppen satt riktigt bra så gick vi in på serpentiner med förvänd och så längningar på långsidorna. Bitvis var han så fin att jag fick tårar i ögonen. ;) Sen blev hästen TAGGAD! :D Han är ju en supertrygg häst, men han blev så taggad att han började bli rädd för saker. Höll på att åka i backen när han tar ett JÄTTEskutt iväg när han såg sin egna bajshög på marken.. Hahaha.. Så söt han är! :D

Gjorde några galopp-haltövergångar som blev helt ok tillslut och gick sen över till vänstern. Där han också blev strålande fin och fortsatte sitt taggande med att vara rejält rädd för pallen ett par gånger. :D Samma jobb i vänstern och vi fick verkligen till en riktigt riktigt bra galopp och även ett bra enkelt byte till höger. Inte illa! ;) Traven han bjöd på sen var så fantastisk att jag blev tårögd igen. Wow vilken häst det är. Fick göra några längningar som blev riktigt fina och åh åh åh är allt jag har att säga! Kunde sen lägga ner honom helt utan problem och det blev verkligen tydligt att han verkligen var igenom både fysiskt och mentalt.

Just den mentala biten är så tydlig på honom. För han har låsningar, och han kan spjärna nåt så in i bänken, men när man kommer förbi dem så blir han som smör och hela hans uppsyn blir verkligen "aahhhhhhh va gött" och så vips verkar han tycka att det är så ROLIGT. Han är verkligen kul att jobba med. Så väldigt ambitiös och verkligen arbetsgladare än arbetsglad när man kommit igenom allt. Han tycker verkligen att de lite svårare sakerna är roliga.

När vi var klara var vi verkligen ett glatt gäng, elev, häst och instruktör. Vårt bästa pass nånsin utan tvekan. Jag är så lyckligt lottad som får chansen att sitta på den hästen. :) Tyvärr fick han senare ont i magen, hoppas att det släppte tillslut för han var iiiiinte glad där en stund. :(


Väl hemma från stallet möts jag av den helt underbart underbara nyheten att Roffe tagit EM-guld! På kvällen fick jag sen se det hela på Eurosport! WOW! Han är verkligen en ryttare att se upp till. Så himla skoj för honom att allt fick stämma nu i finalen. WOOHOO!!!!!! :D

Jag förstår inte hur allt kan ta så himla lång tid när man (eller i alla fall jag) jobbar i stall!

De stora momenten tar inte så lång tid tycker jag inte i och för sig. Mockningen går ganska fort känns det som i alla fall. Men alla småsaker. Allt pyssel. Jisses Amalia! Igår flöt allt på ganska bra trots vissa missöden som dock inte hände mig men ändå påverkade planeringen. Idag ska jag jobba senare för jag har kvällsfodringen eftersom det är lektionsfritt idag. Så jag åker dit o mockar o tar sen in dem lite senare eftersom vädret är fint också. Måste komma på när jag ska åka, måste vara klar till att jag ska möta upp Hanna o hänga lite innan jag sen kvällsfodrar, och det är mockning, intag, lunch/emfodring, städning och ridning av Dojjan som måste göras... Hmm... Skönt var det i alla fall att få sova lite idag!

På måndag måste jag vara där senast 8, men kan dra så fort hästarna är inne och på tisdag ska jag morgonfodra så då blir det ännu tidigare. Men ännu mindre för mig att göra visserligen. :)

Nä det är nog dags att sätta fart!

Jag hann med 3 ridpass innan det var dags för sommaruppehåll här. De första två på min bästaste lilla Piri och det sista på Peppe eftersom Piri behövde gå med sina ordinarie ryttare den dagen.

Det började lite knackigt med finaste Piri, det är inte alltid helt lätt att hitta hans knappar men allteftersom kom jag ihåg var de satt och de blev bättre och bättre. Han hade tävlat dagen innan och tävlingsdagen hade varit LÅNG så han var lite trött varpå vi tog ett ganska lugnt pass med mest att jobba igenom honom så han blev mjuk och avspänd. Underbart roligt var det dock att sitta på honom igen för han är ändå bäst. :)

Andra passet blev det lite mer krav och knapparna satt lite snabbare. Vi jobbade lite med galoppen, att få loss honom helt och hitta en bra galopp i bägge varv som gick att reglera ordentligt. Sen gick vi över till att flytta honom lite i bogen in/tagen bakdel och gå mer mot skolorna, i trav främst. Skitskoj och han blev så himla fin på slutet och när vi travade av så lossnade äntligen även det sista och hans öron som inte så ofta fladdrar började fladdra. ;)

Sista passet som alltså fick bli på Peppe var skoj det med. Fast Peppe ÄR nog ingen häst för mig. Jag fastnade inte för honom första gången jag provade och jag fastnade inte riktigt nu heller, trots att passet gick väldigt bra och Lena var väldigt väldigt nöjd. Det måste ju klicka också, och det gör det inte med honom. ;) Där är det mycket lösgörande jobb, att få honom att ta i med bak i en lugn takt och kanske framförallt att sträcka ut nacken och vilja ta stöd längre fram. När han väl var loss i bägge sidor i alla gångarter gick vi över till att jobba med rakriktning och att försöka få till bra galoppfattningar på rakt spår. Åt vänster fick vi till ett par riktigt bra, åt höger var det svårare men blev i alla fall bättre. Jag är tydligen tvärt om även på honom för alla andra har visst lättare åt höger. :P

När vi jobbat klart med det tog vi trav igen och försökte verkligen få honom att länga ut överlinjen och trampa på ordentligt där bak samtidigt som han är kvar på yttertygeln. Och några sekvenser fick vi verkligen till det och han kändes riktigt härlig. Men nä, inte min häst ändå. Vilket är synd, för han är en riktigt fin häst!

Träningsvärk har jag fått... Mina stövlar lämnade jag ju kvar i USA och instabiliteten som blir i shortchaps märktes kan jag säga... ;)

Idag hade jag hand om alla hästarna igen. Inte riktigt lika varmt så inte lika jobbigt, var inte i närheten av lika trött som igår trots att jag faktiskt red en kortis på Monet. ;) I alla fall så hade jag på mig pulsklockan idag i stallet för att se hur det hela låg till eftersom jag blev så slut igår. Haha. ;)

Slog dock inte på den förrän jag var redo att gå med Monet eftersom jag ville ha igång GPSen och då behöver man vara ute så att den hittar sateliterna. Började med lite longering för att kolla hur hon mådde och hon verkade må bra och var riktigt fin idag igen. Så jag satt upp istället och tog en kortis inne på hoppbanan. Fokuserade bara på att jobba på framåt och ha en glad och framåt häst som inte var helt på framdelen. Fungerade väldigt bra tycker jag själv för att vara vårat första egna pass på väldigt väldigt länge. Avslutade efter en kvart ungefär tror jag då vi bägge var ganska nöjda. ;)

Efter att ha spolat av henne tog jag in hingsten, som faktiskt skötte sig väldigt bra på väg in, trots att Monet stod i duschspiltorna och hans favvomärr var inne på ridbanan (med en ack så omtänksam ägare som såg till att stanna precis vid staketet så nära man kommer till där jag behövde gå förbi med honom......). När han väl var undanstoppad tog jag ut sötponnyn lite så han fick rulla o bralla av sig lite medan jag samlade krafter för hingstjobb.

Tränsade skithingsten inne i boxen igen och gjorde iordning honom lite snabbt sen och så ut till roundpenen med honom. Då höll den andra hästägaren som var där på att ta in och ut sin och en annan häst i hagen så han blev lite lattjo där ett tag medan jag försökte få på inspänningarna. Jäklar vad han kan mopsa till sig! När allt var fastspänt och jag kunde skicka ut honom för att springa skärpte han sig dock och var duktig fastän den där smarta hästägaren kom med en av hästarna och ställde sig precis utanför där vi jobbade. Tack för att du underlättar mitt jobb liksom. ;) Han jobbade dock på rätt så bra ändå och jag pressade honom inte så hårt idag.

När han var inne i boxen igen fick jag hämta in en häst och sen fixa kraften till alla små liven. Kändes faktiskt som en riktigt härlig dag måste jag säga! Och när jag kollade på min klocka så stod den på 2h22min, knappt 7km och hela 894 kcal förbrända! :O

När jag kommit hem o ätit osv körde jag lite wii fit och sen styrketräning, så det blev ytterligare lite till. Gött mos! ;) Men när jag kopplat in klockan o kollat på statistiken från dagen tyckte jag att det var intressant att jag under ridningen kom upp i samma puls som när jag kör stenhård kondisträning. Jag misstänker att det var när jag försökte sitta på henne för jävlar vad hon rörde sig idag. ;)

Här har ni dagens stallande. Det längst ner till höger är ridandet, och då använde jag inte ens halva ridbanan, haha. Lilla koncentrerade fläcken ovanför det är roundpenen. Den mer diffusa är i stallet typ, och de två ensamma små sträckorna ner till vänster om ridbanan är när jag gick till hagarna. Så nu har ni koll på det! ;)

Ska helt klart ta med klockan fler gånger, måste framförallt verkligen se hur mycket det blir på ett vanligt ridpass! Det är ju riktigt intressant! :) Och tänk vad det blir om man faktiskt mockar, sopar, släpper in/ut alla hästar, packar hö o allt sånt vanligt stalljobb som vi slipper här... :p

Haha.. Hade glömt hur jobbigt det är att jobba i stall själv. Och då slapp jag ju göra något skitgöra för det har vi våran kära mexare Edgar till. Haha... ;)

Allt gick i alla fall strålande bra idag, hästarna var verkligen jättesnälla hela bunten. Började med hingsten för att ha det gjort såklart. Snäll var han att göra iordning men sen skulle han såklart testa mig genom att tugga på precis allt, vilket är hans grej... Väl i roundpenen fick han tag i slängen på pisken och tokvägrade släppa. Satte på inspänningarna och sket helt enkelt i honom tills jag var redo att börja jobba. Sen tog det inte många sekunder innan han fattade vinken och släppte min pisk. ;) Efter det var han i princip from som ett lamm och jobbade väldigt bra. Det är första gången han jobbas "bara sådär" av någon han inte känner så väl så vi är alla mycket nöjda med honom. :) Ska dessutom bli skoj att köra vidare imorn. :)

Jag blev dock ganska genomsvett, hade lite för varma kläder på mig och det var VARMT ute. Så tog en liten paus och släppte ut övriga hästarna och drack lite juice innan jag tog itu med Monet som också skulle jobbas på lina idag och så ridas imorn. Och hon var SJUKT duktig! Wow vilken trav! Ska bli riktigt skoj att rida imorn. Wow peppepp! ;)

Sen få ordning på allt kraftfoder o åka hem! Puh!

Idag fick jag välja Dreamy eller Jada. Bestämde mig för Jada för det var dags att möta rädslorna igen. Började riktigt riktigt bra och hon lyssnade riktigt riktigt fint på mig. För att få oss bägge bekväma i skorna så körde vi westernstuk med långa tyglar, lång låg form och långsamma "pleasuregångarter". Joggen var super, men såklart gick det åt pipan när vi skulle galoppera. Något som förvånade mig för vi började ändå åt vänster. Men jag låste mig, låste mig helt! Och då red jag inte på framåt så fastän jag inte drog henne i munnen så var hon inte glad på mig, och när jag försökte driva ur oss ur den alldeles för stela och "samlade" galoppen så knep jag bara istället. Fick efter några misslyckade försök till förbättring stanna och andas. Sen göra om göra rätt.

Rätt blev det dock inte, men då sa Tamara helt enkelt åt mig att byta varv i en ganska snabb vändning, och sen nästan direkt tillbaka till vänster, och så nästan direkt över till höger, och så slappnade vi bägge av för varje vändning för ingen av oss hade tid att fundera på annat och så kunde jag ta längre och längre stunder innan jag bytte. Vänstern blev ganska snart riktigt bra och jag kunde galoppera utan problem och dessutom reglera tempot helt med sätet eftersom vi fortfarande hade de långa tyglarna.

Även högern blev bättre och bättre och tillslut var även den helt avspänd, men där lät jag bli att pressa så hårt och låg aldrig jättelänge i höger utan var nöjd med det jag fick. Och när hon var HELT avspänd i högern ett halvt varv så bröt vi av och efter lite skritt (hon hade blivit mycket trött stackarn ;) ) så tog vi lite jogg igen, och då satt jag verkligen på en HELT annan Jada än den jag satt upp på! T skrattade lite åt oss för Jada visade då alla möjliga underlägsentecken en häst kan typ, något hon MYCKET sällan gör. Haha. Älskade häst!

Så gött mos idag! Ännu en gång tog vi oss igenom skiten, jag och Jada. Får bli något mer pass innan jag åker hem så att vi är helt förbi det. Det SKA gå! :)

Nu ska jag imorgon och lördag ta hand om alla hästarna, för T + dotter + hingstägaren + dennes dotter ska iväg på roadtrip o kika på lite hästar. Jag ska jobba Monet och lille skithingsten och sen släppa ut övriga i hagen typ. får rida Dreamy om jag vill och hinner men det är frågan om jag gör det. :p Ska bli skoj, men lite nervös är jag över att jobba hingsten, för det har jag aldrig gjort, men det ska nog gå bra det med, han har börjat uppföra sig väldigt bra. Är nervös över tränsningen ifall han skulle kunna komma lös då, men har kommit på att jag imorgon kan tränsa honom i boxen o bara ta grumman över när jag tar på resten på honom så har vi det löst.

BLÄ!

Om två veckor åker jag hem. Och jag vill INTE! Inte inte inte inte INTE! Även fast jag faktiskt insett att det finns vissa saker jag saknar (förutom vänner då som såklart saknas). Så nä. Inte alls sugen. Hade mer än gärna stannat längre fast samtidigt är det lika bra att komma hem och komma iordning med saker så att allt hinner falla på plats inför höstterminens start. Nu är det dags för allvar igen. Dags att få sin master. :P

Försöker njuta av allt ordentligt nu det sista o vara i stallet så mycket jag kan osv. Det har blivit mycket Dreamy nu i några dagar och hon har varit så fantastiskt duktig. Det började med ett eget pass där jag skulle motionera henne ordentligt. Jobbade på våran 8a i galoppen med avbrott till trav och ny galopp, och hon äääälskar att jobba och gillar den övningen så rätt som det är så byter hon i språnget! WOW! Utan att jag bad om det egentligen. :) Det var åt det lätta hållet så jag tänkte äh jag provar åt andra hållet med och rent blev det inte men det var INTE långt ifrån! Åh så duktig häst. Avslutade där och då. ;)

Sen dess har vi haft ett par träningar på henne och hon har varit fortsatt superduktig och nu har jag faktiskt fått be om bytena. :) Och det har funkat! Wowwowowow så roligt! Det är liksom första gångerna hon byter. :) Idag blev hon dock TRÖTT för hon jobbade verkligen på riktigt riktigt bra och samlade sig ganska mycket mer än hon brukar och gjort på länge. Men efter 3 fina byten så är det helt ok faktiskt tyckte vi. :)

OjojojojojOJ vilket ridpass vi lyckades med idag! Inte särskilt fantastiskt rent ridmässigt eller så, men vilket GIGANTISKT gammalt hinder vi tog oss över. Bildligt talat alltså.

Skulle ha sitsträning på Jada, men hon började dagen med att vara lite lätt jättekoko. Spänd och såg spöken överallt. Så hon lyssnade varken på mig eller på Tamara. Vi försökte galoppera loss det men det gick inte ens det, galoppen blev bra men sen i traven var det nästan ännu värre. T fick sitta upp och säga åt henne på skarpen ett par gånger och sen sa det poff och så var hon hur fin som helst så det blev min tur igen.

Och här är det dags för en snabbgenomgång av våran bakgrund. Hösten 2005 när jag var här på praktik red jag Jada en hel del. Allt gick bra men en dag fick hon för sig att mina högerfattningar inte var rätt så då blev hon sur. På den tiden var hon en märr av stora mått. Om något inte passade så sa hon ifrån. Med besked. Hon bockade med en variant där hon lättade fram för att kunna få till en bakutknyck med hävstång i bockarna. Och hon gav sig inte heller. Jag satt kvar länge, tills hon la till ett byte med lite skruv så att jag inte hade något att landa på längre. Landade rakt på höften och fick rätt så rejält ont faktiskt... :p

Efter det har jag ridit henne en hel del, men högergaloppen har alltid varit skör, framförallt fattningarna såklart. Det har fungerat bra ändå och vi har kunnat få till ganska bra pass, men det har alltid funnits lite att önska. Vi har dock aldrig pressat på där utan låtit det vara som det är.

Så idag när jag satt upp igen så fick vi bråka lite i skritten, eller snarare få henne att inse att jag inte tänkte hitta på några dumheter utan bara vara och låta henne lita på mig. Och vi bestämde att vi inte skulle sitsträna utan att jag bara skulle rida där inne i rundcorallen. Så när skritten fungerade säger T åt mig att fatta galopp, och vi var såklart i höger. Men visst, jag gjorde det och vi galopperade och det gick ok först men jag var spänd så Jada blev spänd o jag blev spändare och hon blev arg. Och så kom hoten. Men jag bröt inte av utan galopperade vidare och bände loss huvudet på henne så hon inte KUNDE bocka o ge mig lite mer tid att ta mig igenom det. Problemet var att när hon blev spänd så körde hon upp huvudet och jag var så spänd att jag istället för att bara trycka fram henne kortade tygeln och lutade mig framåt... BRA recept för att få en lugn häst... ;)

Efter några misslyckade såna omgångar fick jag snabbt som ögat byta varv och ta vänstern istället och blev i bytet tvingad till att länga ut tygeln, känner mig trygg i vänstern så där fungerade det bra, och det tog inte många varv tills jag hade en häst som var med på noterna och en jag som började slappna av. Fick ligga där ett tag och känna att jag kunde, släppa ut tygeln helt o känna att hon var klar, korta upp lite igen och variera tempot osv. Sen ett snabbt byte av varv igen och känna samma känsla. Jag minns inte ens om vi fick något mer hot där eller om det gick med en gång, men åtminstone SÅ mycket bättre och vi hittade samma känsla, med lång fin hals i en rund form och varierbar galopp. Jag fick sitta och andas och känna att jag kunde. Vi bytte ett par gånger till med enkla byten och avslutade sen i högern efter att ha fått ett riktigt fint byte och riktigt bra galopp.

Väl tillbaka i skritt så brast det helt. Tårarna forsade av all rädsla och spänning som släppt och även Tamara fick en liten tår i ögat. Haha. Nästan 6 års rädsla tog vi oss igenom idag. WOW.

Den gången jag åkte av henne har verkligen satt sina spår i mig. För hon var så otroligt oschysst den gången och rädslorna jag redan hade blev inte direkt bättre av det. Och detta har funnits kvar i mig sedan dess. Men inte nu längre! :)

Jag var HELT slut mentalt efter det passet. JISSES amalia vad slut jag var! Sen efter ett par timmar kom endorfinerna! ;) Nu ska jag iväg och träna! Woohoo! Så jäkla skitglad för dagens pass! :)

(Varning för att det här kommer bli en lååååååååååååång roman ;) )

Det har varit ruskigt varmt nu i en vecka, men idag slog det om så att vindarna kom från det kyliga havet istället för varma öknen = sk marine layer drar in från kusten och värmen sjunker med ca 10 grader här hos oss i alla fall. Ganska så skönt måste jag säga även om det kanske inte blir skitkul om det blir en klassisk "gray may".

Jag har ridit på morgnarna/förmiddagarna för att faktiskt kunna rida och den här veckans pass på Monet har gått så himla bra! Det är roligt att det släppt så mycket för oss och jag undrar lite vad det är som gjort det. Om hon blivit starkare och stadigare, om jag rider bättre eller kanske bara annorlunda? Har jag ändrat min ridning och släppt Lenas ridning? Är det bra eller dåligt? Jag tycker i och för sig inte att jag ändrat så mycket, förutom händerna men det är saker som bara görs när det behövs. Tror jag. Det märker vi väl om en månad när jag kommer hem igen och förhoppningsvis kan få in en lektion eller två innan hästarna där går på bete.

I alla fall så går det bra. Tamara är väldigt nöjd med oss och tycker det är jättekul att jobba med oss, vilket är skoj. Entusiasmen smittar! Något jag märkte igår var att Monets protester inte skrämmer mig längre. Hon är ju en stor häst och hennes bockningar är inte roliga, och förr hade hon lätt för att gå upp när saker inte passade henne, något jag är livrädd för. Och även om hon inte protesterat sådär dundermycket med mig så kommer det då och då, och det har fått mig helt ur fas och jag har haft svårt att få ihop det igen. Nu igår märkte jag att jag kan rida igenom protesterna så att det aldrig blir något av dem och vi kommer på rätt spår igen ganska så omgående. Sen protesterar hon ännu mindre nu än hon gjort innan, men igår gjorde vi några saker som var hemskt jobbiga för henne så då måste hon ju kolla om hon kan komma undan såklart. :P Ston! :P

Sen har vi ju dramat, som också är anledningen till rubriken. Jag skrev ju häromsistens om folk som skulle flytta ut som visat intressanta sidor och ja, jag har lite svårt att släppa det. En kärring (något annat ord funkar inte riktigt för att beskriva henne) har alltid varit sjukt negativ om det mesta. Hon har 4 hästar, varav 3 är gamla gamlingar och 2 av dem borde ha avlivats för många år sen. Tror jag nämnt det innan men i Sverige hade det varit ett fall för djurskyddet och det hade blivit påföljder för henne.

I alla fall så har det varit en del saker kring henne som vi inte varit så glada över men som vi stått ut med för att hon ändå betalar 4 stallhyror. Men så bestämde hon sig för att flytta omgående efter en påhittad incident. Omgående blev sedan månadsskiftet. Även hennes goda vän med 2 hästar bestämde sig för att flytta. Ingen annan sörjde att någon av dem skulle flytta men alla var glada och trevliga mot varandra i stallet. Den här kärringen har aldrig ridit för min tränare, av olika korkade orsaker men skitsamma, dock ALLTID bett min tränare om råd när det kommit till sår, hältor, åkommor och allt möjligt som har med hästarnas hälsa att göra. Hon har ALLTID rådfrågat T först, innan hon ens ringer veterinär och alltid varit väldigt nöjd med Ts råd. Tidigare i veckan hade en av hennes gamlingar skurit sig på benet när han var i hagen, på sig själv eller på nån pinne vet vi inte, men det var inget supersynligt sår (mörk häst) men våran "stalledräng" såg det och meddelade Tamara som tog hand om såret och ringde ägaren som var oehört tacksam.

Sen flyttade hon ut i söndags. På söndag kväll sitter jag hos M&M och har ätit mat och ser på film, tog upp mobilen för att kolla facebook och ser att denna kärring skrivit att det är SÅ skönt att ha flyttat och att komma ifrån all inkompetens. Den andra kvinnan som ska flytta med (men som inte flyttat än) hade gillat statusen såklart. Jag blev helt chockad, och visste inte om jag skulle skriva någon nasty kommentar eller någon oförstående kommentar eller låta bli att skriva något alls. Jag skrev ingenting för jag blev så förbannad att jag itne kunde formulera mig ordentligt på engelska, på svenska gick det men det hjälpte ju inte just då. Istället smsade jag T för att se om hon sett det. Efter det följde ett långt telefonsamtal mellan mig och T där vi diskuterade det hela, hon blev ungefär lika chockad och förbannad som jag. Vi antog att hon inte menade att T var inkompetent, för om hon ansåg att hon var inkompetent, varför bad hon alltid T om råd när hennes hästar var skadade eller sjuka?

Vi antog istället att hon menade att det var stalledrängen som var inkompetent, då hon haft en åsikt eller två om honom. Och mycket kan man säga om honom, men inkompetent är han då verkligen inte. Senast igår såg jag honom leda ut hingsten i hagen och gick förbi spolspiltorna där Monet stod. Hingsten försökte hingsta upp sig, men E behövde knappt ens rassla i grimskaftet för att hingsten skulle ge sig. Jag skulle vilja se kärringfan hantera hingsten alls, på något sätt, utan att det gick helt åt helvete.

Sanningen är att om det är någon i stallet som är inkompetent, så är det hon själv.

I alla fall så pratade vi klart och så skulle jag kolla igen vad det stod i den där statusen, men hittade den inte längre, tänkte gå in på personens sida men fick inte upp hennes namn, fick söka via den andra kvinnan som ska flytta och gå in på kärringens sida på det sättet, och såg då att hon mycket riktigt tagit bort mig som vän. Ringde tillbaka till tränaren och mycket riktigt hade hon tagit bort även henne och hennes dotter. Men ingen annan från stallet.

Eh va? Hon skickade en vänförfrågan till mig redan innan jag träffat henne. Jag har aldrig haft något otalt med henne, förrän jag såg det hon skrivit om inkompetensen. Vadfan??? Vad är det för fel på folk? Är hon så jäkla osäker och mår så dåligt över sig själv att hon måste bete sig som en 15åring? En vuxen, välutbildad kvinna?

Den andra personen som ska flytta har inte tagit bort mig (än?) och jag hoppas SÅ att jag får träffa henne i stallet innan hon flyttar så att jag får fråga om även hon ska ta bort mig från facebook när hon flyttar eller om hon är en större människa än så... :P Missade henne precis i måndags. Attans!

VAD är det som gör att hästfolk är såna jäkla idioter?

Vi ska i alla fall börja skriva om hur kompetenta vi är på anläggningen nu så att folk ser det istället. ;) Skriva om de bra sakerna som vår stalledräng E gör, skriva om framsteg med hästarna som T gör, blanda in de större namnen som hon tränar för/vars barn tränar för henne osv. Så det ända idioten gjort är att inspirera oss till att jobba på ännu hårdare. Tji fick idiotismen! Karma's a bitch, it's gonna come back and bite her in the ass. ;)

Eftersom jag inte lyckades se världscupfinalerna blev jag väldigt glad när jag kikade på Jans anläggnings facebooksida och hittade en länk till Jans kür från i helgen.

Jan & Rafalca

Så var tiden kommen för att ännu en ängel ska ta sin plats på de evigt gröna ängarna i hästhimlen. En ängel som egentligen redan var just en ängel även här på jorden.

Jag har sååå mycket att tacka herr Glassen för, för utan honom hade jag aldrig hittat till det lite lagom knäppa stallet i Härryda där jag hittade både fyr- och tvåbenta vänner som blivit livslånga vänskaper och där jag fick en plats där jag kunde vara jag. Jag vet ärligt talat inte vart jag varit idag om det inte varit för det stället! Och det är alltså ena hästen som finns på bild i mitt inlägg med misslyckade ridbilder.

Det började hösten 2000 med att jag svarade på en annons som Glassens ägare hade ute om medryttare, jag förstod dock omgående att han inte var något för mig då spralliga hästar inte var min kopp te. Ägaren L gav dock min mailadress till Corros ägare, och så fick jag ett mail från fjordingen Corro som behövde en till extramatte. Tack gode gud för det! :)

Glassen blev ju dock även han en bekantskap, skräckblandad förtjusning kan man säga, för då var jag ganska ohästvan om man jämför med nu. Ridskolan och några få privathästar bara. Och glassen hade egna idéer om livet och även om jag lärde mig att han inte var så farlig som han såg ut att ta in o ut från hagen så tänkte jag att jag ALDRIG skulle sätta mig på honom. Efter min vistelse här i USA 2004 då jag ridit lite ystrare hästar hade jag dock modet med mig och vågade mig ut på en tur! Yiihoo vad det gick undan bitvis. Strålande var det inte, men ägare L lät mig göra det och jag överlevde det, helskinnade och välbehållna kom vi hem. :) Sen satt jag dock inte mer på honom på ett ganska bra tag.

Minns inte exakt när det var, men sen en dag så hade väl jag ingen häst att rida och L föreslog att jag skulle ta Glassen upp till paddocken med någon annan som skulle dit och rida honom. Hoppsan men visst OK varför inte? Och det gick bra, så fler gånger blev det och vips så red jag honom ett par gånger i veckan. Jag red aldrig längre rundor ute på honom, det vågade jag inte. :) Men till o från paddocken var ändå en bit, och ibland tog vi någon extra liten runda. Det var så otroligt bra för mitt självförtroende att jag fick rida denna underbara häst, som jag en gång lovat dyrt och heligt att aldrig sätta mig på. :)

Dessutom var han en så otroligt mysig häst att ha o göra med. Snällare än snällast på stallgången och aldrig något krångel. Lite ont i magen ibland och lite bråttom in eller ut från hagen nu och då, men var man bara med på hans rutiner var det aldrig några problem. Han kunde klockan och började alltid gnägga på oss när klockan blev hödags på kvällen, sen exakt en kvar senare gnäggade han igen för då var det ju dags för kraftfoder. :)

På sitt egna lilla vis lärde han mig MASSOR! Och han kommer vara otroligt saknad, för vi är många som haft nöjet att få vara vänner med honom och finnas i hans stora hjärta och ha honom i våra. Kärt barn har många namn sägs det ju, och om antal namn är något tecken på hur kärt barnet är så är Glassen otroligt omtyckt, vad sägs om Gösta, Klas eller Klasson för att nämna några? Min personliga favorit är dock Klas Banan, som jag inte alls vet varför jag kallade honom, det bara blev så nångång och passade rätt så bra på något sätt.

Underbara underbara djur.
TACK för att jag fick vara en av dina tvåbenta vänner. TACK för att du lät mig sitta på dig. TACK för allt du lärde mig. TACK för all kärlek du gav mig.

Du kommer alltid och för evigt finnas i mitt hjärta.
Vila i Frid älskade vän.

Åh vad jag inte haft lust till mycket den här veckan. Har mest blivit träning och ridning, och så några goda luncher ute. ;)

Men ÄNTLIGEN har jag alltså kommit igång med ridningen igen. Först regnade det, sen blev det pissvarmt (det är inte OK att rida en häst som inte fällt vinterpälsen än när det är 36 grader varmt) och sen lite mer regn och sen vips var hästen halt. Jag sa som vanligt dock att häststackaren behöver SKOR! Och några dagar senare får jag sms från tränaren där hon säger att nu har hon skor fram och är helt ohalt, hon var bara sulöm. Ja precis. :P

Så i onsdags blev det sitsträning. Var lite spännande för ingen hade ridit henne på länge såklart, men hon skötte sig väldigt bra. Vi har fått ordning på våran roundpen igen också så vi var där inne vilket ändå kändes lite tryggt på nåt sätt. Jag fick dock hålla i mig med en hand i sadeln nästan hela tiden eftersom hon var så jäkla pigg och den traven hon fick till INTE var lätt att sitta när man inte suttit till häst på över två veckor. Roligt var det dock, för det är inte ofta hon bjuder på en så underbar och luftig trav. :) Det var även roligt att känna att kondisen ökat på rejält. :)

På torsdagen blev det sitsträning igen, blev dock en låång uppvärmning utan mig på ryggen då hon var rejält pigg... Min mamma och en väninna skulle rida efter mig (på annan häst såklart) och bägge var nervösa, min mamma även livrädd... Precis när dom kommer dit och är på väg mot roundpenen så flyger Monet upp i luften, gör världens bocksprång med skruv och avslutar med bakutspark så hon tjongar till översta ribban på staketet REJÄLT. Haha. :D Fick lugna mamma och väninnan med att det inte var hästen de skulle sitta på. :D

Hon var snäll sen när jag satt upp, men ville inte lyssna på varken mig eller Tamara som höll i linan. Hon ville bara springa, och det var inget springa ifrån arbete utan bara WOOHOO DET ÄR SKOJspring. Så när vi fick till en riktigt bra övergång till trav, en sjukt fin trav, och sen en riktigt bra avsaktning till skritt, helt utan hjälp från T utan bara att hon lyssnade på min sits, avslutade vi för dagen. :P

Igår skulle Tamara rida själv var planen, men så får jag sms där hon vill att jag ska rida istället. Skoj. :) Hon hade en känsla av att hästen skulle vara fin så hon ville att vi skulle känna på det och hon tycker att jag rider henne så bra så det skulle bli roligare att göra så. :P Och åh vad glad jag var för det! Var lite trött själv eftersom jag varit och fått skiten jobbad ur mig av min PT på gymmet tidigare på dagen, men det gick ändå. Blåsigt som fan var det också så hon var lite skvättig. Trots detta så var hon till väldigt stor del LJUVLIG att rida! Hon lyssnade på mig och försöken att komma undan var mycket mindre än vanligt. Blev lite kommunikationsmissar ett tag mot slutet när hon först blivit ganska distraherad av en person som kom o fladdrade med sin jacka men sen hittade vi tillbaka och kunde få till en jäkla bra avslutning på passet, med bra enkla byten och sen några underbara travlängningar. Men bäst på passet var att känna att jag hade en jämn, stadigt kontakt i munnen, utan tjaffs och en häst som väntade på mig.

ÅH så skoj att vara igång igen! :D

Jag undrar vad jag gjorde igår när jag postade mitt Fattaruinlägg för att förtjäna en hel drös med fler läsare och 10 kommentarer? Vart dök bloggen upp liksom? Haha.. Skoj i alla fall! :)

Igår kväll kom pissvädret hit, och det ska vara här ett tag nu. Idag har det regnat massor, översvämningar överallt och jag tycker så sjukt synd om alla bönder som fått sina skördar helt förstörda. :( Imorse och hela förmiddagen blåste det som fan också. Kändes på allvar som om att huset inte skulle hålla. :S

Så tur som bara den att vi faktiskt åkte och red igår. :)
Pappa tog några bilder, tyvärr har han blivit värdelös och tar knappt några bilder alls och dessutom använder han inte sportfunktionen så nästan alla bilder han tog var i väldigt trista moment. Typiskt! Men ändå kul att se bilderna. De trista momenten brukar även avslöja mina fladdrande skänklar, som dock inte såg lika illa ut i dessa bilder! Woohoo! :)

Jag har som vanligt inget att säga till om angående utrustningen, så om någon vill kommentera så behöver ni inte kommentera sadel, graman eller liknande. Jag rider med den utrustning jag blir åtsagd att rida med helt enkelt. :P

Håhåjaja vad jag kommer ha träningsvärk imorn! Den har redan börjat komma i delar av benen och rumpan. Shit min tränare var hård idag! Varenda övning innehöll något för corestyrkan och vi började med en mördade variant med att ligga på rygg, klämma fast en (tung) boll mellan fötterna, och ha händerna ovanför huvudet med en annan boll, sen lyfta upp benen (och bollen), ner igen och därifrån lyfta upp armarna över huvudet och sen göra en crunch till sittande, och så upprepa hela skiten tills det knappt gick att lyfta fötterna en jäkla centimeter. HUGA! Och armhävningar med ena handen på en av bollarna och sen byta hand mellan varje är inte heller kul. Men säkert effektivt! :P

Men det var ju inte det jag skull skriva om, utan min ridning som nu två dagar på raken gått riktigt riktigt bra! :)

Har ridit Monet och jobbat mycket i skritt och sett till att allt funkar för att sen gå över i lite trav och galopp. Hon försöker alltid fuska med ställningen i nacken genom att gå med huvudet snett och så vill hon alltid fuska med bakbenen genom att gå brett med dem, så det är det vi jobbat med. Sen har vi jobbat lite mot byten också vilket varit väldigt roligt eftersom det fungerat! Woohoo!

Det är typsikt att hon är så himla fin nu och att det känner som att vi funkar ihop nu igen. Inte för att vi vet hur fort hon kommer säljas, men ändå. Sitsträningarna har verkligen gjort mycket för att hitta rätt på henne och på något sätt känns det som att hennes inställning ändrats också. Hon är väldigt mycket mer positiv. Helt klart roligare att jobba då. :) Tamara har varit så nöjd med oss bägge också. Igår sa hon att hon älskar att jobba med mig, dels för att jag faktiskt lyssnar på henne och gör som hon säger. Och dels för att hon alltid har mer energi när vi avslutar ett pass än hon hade innan. Det värmde gott! :)

Nu regnar det igen, så vi får se vad det blir för ridning i dagarna framöver. Jag hoppas dock på att kunna få med pappsen och kameran ut i nästa vecka så att jag kan få lite bilder på oss. Jag har inte en enda och vill såklart ha minst en! :P

ÅH vad jag önskar att man kunde sampla en doft och lägga upp på facebook, bloggen, buke eller något annat lämpligt ställe. För de senaste dagarnas dos av citronblommor har varit helt överväldigande underbar så det finns inte! Och jag önskar att jag kunde dela med mig av den.

Idag fick jag återigen äran att rida underbara lilla Dreamy, dels för att det var längesen jag fick mig en westernlektion, och dels för att hon skulle bli trött inför min fars lektion lite senare. ;) Började dock eftermiddagen med att sitta under pepparträdet vid dressyrbanan och kika när Tamara red Monet. Helt ok!

Dreamy var sen på strålande humör. Vaken och glad men inte springig. Joggen vi började med efter en lång framskrittning var riktigt bra och jämn. Sen blev hon dock lite taggad när vi började jobba mot dagens övning, hennes favvo- byten! ;) Inga riktiga byten, utan vi bryter av, men fattar snabbt den nya galoppen, och man kan få till byten om allt stämmer. Så när jag red samma väg och började tänka på hur jag skulle lägga om vikten och hjälperna så ville hon fatta galopp såklart. Söta lilla häst. :)

Det hela gick skitbra sen. Ett par missförstånd såklart men två byten blev nästan riktiga byten. Woohoo! :) Vi blev klara lagom till att pappa kom och fick en lite tröttare häst att rida runt på. Det gick bättre än sist och han fick som belöning rida upp på berget efteråt för att se den underbara utsikten. Jag fick äran att gå med honom upp. Till fots. :P Nåja, det är bra att röra på fläsket och det är egentligen bara första biten som är riktigt jobbig. Och när man väl klarat den branten känns resten ganska flackt. ;)

Utsikten var dock inte lika strålande som igår, det var lite havsdis idag nere vid havet så man såg inte hur det glittrade i solen idag. Men det överlever man utan, det är fint nog ändå. :)

Har jag sagt att jag älskar att bo här? Och att jag inte alls är sugen på att bo i Sverige igen?
Synd att man ska sakna alla vänner osv... :/

Dagen idag började sådär lagom bra... Migrän!!! Utvecklades dock aldrig till varken huvudvärk eller illamående, och synfläckarna försvann ganska omgående efter jag tog imigran + treo comp men ändå. Pissigt sätt att starta dagen på kan man säga... :P

Varmt som fan var det också så det kändes lite sådär att åka till stallet, ville hellre åka till beachen faktiskt, har massssssa plugg att göra så det hade varit helt perfekt idag.. Tänkte att vi kanske skulle bli klara fort i stallet och att jag skulle hinna efteråt, men nä. :P

Vi körde inte direkt på högvarv och tog det rätt soft. Varmt som tusan var det, även om det blev liiite bättre allteftersom. Det var annars en helt perfekt dag där ute. Bara och Tamara, ett rejält fågelkvitter, glada hästar och en lagom bris som spred dofterna från odlingarna... Ahhh!!!!

Jag valde dock att inte träna, hade nog inte pallat mer än skritt så vafan.. Istället ville Tamara skritta upp på berget med Monet för att träna upp rumpan på henne inför försäljning, så jag sadlade Dreamy och hakade på. Och idag var det vackrare än någonsin där uppe! Havet glittrade i horisonten och det kändes som att man var på någon slags paradisplanet. Allt är så jäkla lummigt och grönt just nu att man kunnat tro att grönskan man ser där uppe som ligger mellan oss och havet var en djungel. Underbart!!!

Skrittade hem igen och chillade lite innan jag åkte hem och efter lite beslutsångest över om jag skulle orka åka o träna lät jag bli. Jag har FÖR ont i armarna helt enkelt. Kan inte sträcka ut dom utan att kvida lite lätt... :P