Jisses vad mycket som hänt i stallet utan att något egentligen har hänt alls... :P

Det började med att Tamara bestämde sig för att hon ska sälja Monet, hästen jag brukar rida. Hon har pratat om det förr men det har inte hänt något mer än prat. Men nu verkar det som att det kommer bli av. Hon anser att Monet är för stor och tung, för svår och för mycket problem med för att det ska vara värt att behålla henne. Hon hoppas på att kunna sälja henne för en ganska god summa till någon hunter/jumpermänniska. En vän till henne som är hopptränare skulle nog kunna hitta en lämplig köpare, tyvärr är den tränaren iväg och tävlar på östkusten nu och blir borta i ett par veckor. Men annars är det ganska snabba ryck.

Jag tycker ju väldigt mycket om hästen, bara inte att rida, så det är lite blandade känslor. Planen är att få in en eller ett par läromästare i hennes ställe, så då blir det förhoppningsvis helt klart till det bättre. Även fast jag gärna skulle fortsätta min sitsträning på henne, det ger resultat vill jag lova!

Red första vanliga passet på länge igår, eller vanliga och vanliga... Vi red väldigt amerikanskt, provade för att se hur hon skulle reagera så att folk faktiskt kan provrida henne. Så i princip ingen kontakt och så rida runt i friskt tempo. Hon var väldigt nöjd med det hela, och jag med som slapp jobba (tufft pass med min PT dagen innan så...). ;)

Ska försöka se till att pappa kommer med ut nångång i veckan och fotar, så att jag kan få lite bilder på henne och mig innan hon försvinner. Om hon nu försvinner...


Sen hade kära T även fått för sig att vi behövde flytta. Hon får lägga ner en massa extrajobb på anläggningen vi står på nu och känner inte att hon får tillräckligt tillbaka för att det ska vara värt det. T ex så sliter hon som ett djur för att få underlagen bra, och så tar hälften av de inackorderade dit egna tränare och betalar liksom inget extra för att T slitit med det... Dom flesta ställena här tillåter inte ens att externa tränare kommer till anläggningar där tränare redan finns på plats, så ja.. Frustration kan man säga!

Jag och en av Ts andra elever/hästägare var väääldigt ledsna över flyttankarna, för vi älskar verkligen gården vi står på nu. Visst är den skruttig och behöver en hel del jobb, men vi älskar den! Så vi försökte få T att ta ett extra, ordentligt och väldigt ärligt snack med gårdsägaren för att se om en lösning kunde finnas. Hon gjorde det, dock fast besluten om att ingen lösning fanns, men tänk att det gjorde det! Ägaren förbjöd oss mer eller mindre från att flytta. :D Så tack o lov blir vi klar! Rundkorallen ska fixas i veckan och sen ska de börja fixa iornding boxarna + fållorna. GÖTT!

Sen kom dessutom den senaste av de inhyrda externa tränarna och pratade med T igår, när den externa var färdig med sina träningar, och frågade T om hon verkligen var ok med att hon kom dit. Så de hade ett bra snack om det och det ledde även till att den externa tränaren ska hjälpa till att få igång ett "ponnyprogram" som T velat få igång länge. Ponnyträning och ponnyryttarträning är ganska värdelös här, så T vill starta igång något ordentligt och har backning från ett par håll men behöver mer backning och några ponnyer för att det hela verkligen ska kunna ta snurr. Den här externa tränaren har efterlyst något sådant och hörde att T kanske var på g, så hon backar nu också och hennes dotter ska rida för T. Och så sitter hon på styrelsen för något jag inte fattade vad det var, men det var iaf good shit för T att ha någon på den styrelsen bakom sig... :P Summan av den röriga kardemumman är iaf att T nu fått igång sitt ponnyprogram. :P


Ahh.. Längtar till tisdag då jag ska ut igen. Ska passa på att plocka lite blodapelsiner... De börjar bli mogna nu... :)

Både jag och tränaren hade rätt om fina Monet. Hon är både rejält sulöm och hade en rejäl hovböld. Hurra. Känns lite pissigt när man sagt att skor behövs i flera veckor, men men... Dagen jag har en egen häst får jag göra som jag vill, och hej o hå vilken beslutsångest jag garanterat kommer ha i alla möjliga frågor då.

Ja så kändes det nästan idag. Kom till stallet och blev medlurad på en tur ute i naturen. Kände mig inte helt 100 eftersom Jada inte gått på en vecka, men vet att hon alltid brukar vara snäll ute... Hon ville dock helst bara takta runt som ett fån uppför backen (börjar med några branta backar och det är jäkligt brant nerför sidorna om vägen också...) och när man rider henne på bana och måste hålla i henne mycket så blir hon tillslut förbannad och bockar tills man ryker... Så det kändes sådär.. :P Sen när vi kommer till sista böjen innan platsen där vi brukar stanna o låta hästarna beta så går det kor i hagen där, och varken Jada eller lilla snöponny gillar kor, men vi hoppade av och ledde förbi dem, och Dreamy gick duktigt först med ryttaren på ryggen fortfarande. ;) Att vi behövde hoppa av gjorde dock inget, skulle vi ändå göra för betesstunden. :)

Sen blev det en härlig runda upp och ner för bergen och genom flodbädden (som är torr igen efter förra veckans regn). Höjdpunkten, förutom utsikten från picknickplatsen, var att rida längs med citronodlingarna där uppe på berget och känna den underbara citronblomsdoften blandat med citrusdoft. Ahhh!!! Inte lika underbart var att fröken kokohäst tar en rejäl tugga citrongren, som är sticksig och som lägger sig runt bettet... Men det gick o dra ur och då blev hon glad igen... :P Jada slappnade av och var riktigt trevlig resten av turen, förutom på ett ställe där de tydligen springer ibland. Men då var det inte alls på samma sätt som innan... Och jag klandrar henne inte, hon älskar att få komma ut och blir dessutom koko av att stå så mycket som hon gjort nu pga regnet, hade det varit ridning hemma hade ingen satt sig på henne utan att longera en ganska bra stund innan... :P

Den tråkiga nyheten är att Monet är halt. Jag såg det redan igår när jag skulle longera igång henne och sen få ett sitspass. Man har dock en väldigt annan syn på hältor här, min tränare är nog den som bryr sig mest av de jag träffat, men annars är butta eller kortisonsprutor svaret på allt. Att hästar ALLTID går på butta är inget konstigt. Att man ger i förebyggande syfte är ännu vanligare... Så när jag påpekade det igår får jag order om att fortsätta jobba henne och se om det går över för hon är säkert bara stel. Det gick inte över.

Idag var det fortfarande där. Tydligast i skritt faktiskt. T trodde mig inte igen när hon säger att hon kan fortsätta longera lite så kan jag gå o hämta min hjälm. Jag protesterar mot att sätta mig på en häst som uppenbarligen har ont och hon longerar lite hon med för att kolla lite ordentligare. Ser helt ok ut i trav o galopp, så saktar hon av och hästen är döhalt. Såklart. Både igår och idag har hon reagerat lite extra när vi går ut från dressyrbanan och då kommer ner på betongen. Och eftersom hon inte är varm eller svullen nånstans gissar vi på hovböld eller att hon behöver skor. Jag har sagt i ca 4 veckor att hon nog behöver skor, men nej nej hennes fötter är såååååå fina... :P

Ibland blir man lite trött på det hela. Speciellt när jag nu inte har någon häst att rida, vilket känns som att det kommit helt i onödan. Vi som precis gjort upp en plan med mål o allt.... Jag hoppas att hon bara är lite öm och att det går över med skor..

Hur ofta kan man skriva om hur trött man är på att aldrig få rida ordentligt? :P Ska ta ett snack med tränaren om att vi måste sätta upp fasta tider eller nåt och boka in något extra varje vecka för det här är löjligt... Igår var hon ganska så sen pga livet som kom emellan. Sen var hon tankspridd och tänkte inte på att jag och hennes dotter behövde samma träns, och då gick såklart dottern före och jag fick vänta en kvart extra medan hon plockade ihop ett nytt träns. När jag redan väntat i en timme. Irriterad? Jag? Neeej, inte alls. Insåg också att hon inte skulle hinna ha någon träning med mig och rida själv kändes väl sådär men i vilket fall behövde hästen longeras först.

Så hejhopp hästen kutar iväg när jag släpper ut henne och pinnar på i en jävla trav. Sen börjar explosionerna. Nog för att hon kan bralla rätt rejält men det här var mer än jag varit med om och på ett annat sätt. Man brukar behöva hålla emot ibland och man kan få springa med några steg när man håller emot för att hålla kontrollen men igår släpades jag med i flera meter innan hon slutade dra. Sen rätt som det är går hon rätt upp och balanserar en stund. Och det gör hon ALDRIG.

Så få stopp och få in henne, ta av inspänningarna, kolla så bettet ligger rätt osv, ut på linan igen, då kör hon ner huvudet och draaaaaar i obekväma bockningar... Men jag fick dragit in huvudet på henne tack vare att inspänningarna var borta, så tog vi av all utrustning och lät henne springa själv istället. Och JÄVLAR vad hon sprang... Så vi hoppas att hon inte hade ont utan bara var så sjukt jävla pigg att hon inte kunde hålla sig...

Var så jäkla sur sen. Det hade regnat lite under dagen och har regnat mer idag och ska komma ännu mer regn. Ridbanan var dock ändå perfekt och så kan jag itne rida ändå. Skithäst!!!!!!!!!!!

Kände att jag hade lite ont i armen idag med, armen som hållt i linan. När jag och Marie var på gymmet och det var dags för bicepsträning kände jag det ännu mer. Ajaj. Men det är väl inte så konstigt när man håller emot 750 kg tokig idiothäst? :/

Jag kommer ha ONT imorn kan jag lova!!!

Igår red jag äntligen ett westernpass på finaste Dreamy igen. Tamara gick runt o fixade och donade på gården så jag red själv och jag måste säga att jag är ganska nöjd med min insatts. Började med att promenera runt och spänna gjorden ett hål i taget eftersom hon är lite känslig, fick nästan släpa runt henne och hon verkade inte överdrivet upphetsad över att få bli riden. :P Satt upp och genast vaknade hon till liv och ville helst bara springa och inte alls skritta. Men när jag började jogga så var hon SÅ fin och lyhörd, T kom ut precis och sken upp när hon såg sin fina häst. :)

När vi dock skulle jobba lite mer och inte bara jogga runt tog hon till sitt favvoknep- springa ifrån arbete- så det blev en hel del halter. Efter ett tag hade det blivit bättre så då var det bara att börja galoppera, självklart ville hon bara rusa men det var ändå helt ok. När vi kört en del i bägge varv började jag köra 8-volten med trav i voltbytet och så ny galopp i nya varvet. Efter en stund lossnade hon helt, fick till en riktigt bra lope och gjorde allt själv. Hon började andas i takt och frustade massor. :) Och tänk att travarbetet efter det blev myyycket bättre än det innan hon fick ur sig energin!

Dock inser jag återigen hur handikappad jag blir när jag inte får ha mina tyglar och min "ram" för mina händer. OCh jag har verkligen dålig kroppskontroll, iaf åt ena hållet. Men men.. Dreamy var nöjd ändå, och Tamara hade sett lite småsnuttar och slutet då hon kom ut med Monet då, och sa lite senare att "jo, det såg ganska fantastiskt ut idag, Dreamy behövde det där". Kul att höra. :) Och Drömmen var så nöjd så nöjd efter passet. Och trött! Stod med näsan i backen nästan när jag tog av henne och borstade. :)

Men som sagt, hon såg inte superupphetsad ut före passet... ;)

 

Idag föreslog Tamara det som jag tänkt ett tag men inte riktigt velat föreslå själv. ;) Ett sitspass på lina. Huga! Monet har ju stor gång så det är inte helt enkelt som det är, lägg då till hala ridbyxor, inga stigbyglar och inga tyglar att hänga i så blir det ännu svårare. ;)

Fick inte till det särskilt bra alls i början, men i takt med att hon mjukade upp sig blev det bättre och bättre och tillslut hade jag lyckats få fram en fin härlig gungig trav som jag kunde reglera hjälpligt. Fick till bra halvhalter tillslut i bägge varv och bra övergångar trav-skritt-trav så helt klart ett bra pass! Men HJÄLP vad jag kommer ha träningsvärk imorn! Jisses säger jag bara... Men det får väl vara värt det... Får bli några fler sitsträningar i kombination med western på Dreamy så ska jag nog få liiiiite kontroll på min stackars kropp ändå... Hoppas jag... :P

Blev en ganska händelselös dag i stallet idag. Först det obligatoriska skitsnacket (alltså inte att snacka skit om folk, utan att bara babbla bort tid) som alltid drar ut på tiden för att det är så trevligt så att man se får bråttom. :D Fast vi fick inte bråttom för vi hade inte så mycket att göra. Monet och Jada togs ut men bägge hade träningsvärk och visade tydligt att dom ville ta fredag. Så skulle vi skritta runt dom bara så dom gick ur sig det hela men tillslut ledde vi runt dom på ridbanan för att röra lite på vårat fläsk också. Sen släppte vi dem en i taget så dom fick rulla. In med dom igen och åka hem. Haha. Imorn blir det dock andra bullar. :P

Blogginspirationen har inte funnits de senaste dagarna, så jag har helt enkelt låtit bli. Fördelen när man inte är en stor blogg som tappar massa läsare om man inte uppdaterar sjuttielva gånger per dag. ;)

Ridningen fortsatte i samma anda som sist jag skrev om det. Jag kunde rida mer och det kändes verkligen som att vi lossnat lite, jag och Monet. Men så i måndags som var sist jag red så kom ett nytt bakslag. Det började helt ok, men sen blev det lite hejsanhoppsan i traven och att jag kände att det Tamara säger inte fungerar. Dessutom studsade jag runt som en jag vet inte vad på henne och ja, ingen go känsla helt enkelt.. Fick dock fram det tillslut men det var fortfarande lite småskört, men ändå en härlig glimt.

Så skulle vi träna på galoppen och allt föll isär. Skulle rida tagen bakdel-galopp (fråga mig inte varför man vill lära hästen att svänga in rövas i fattningarna, men men... ;) ) men hon skippade tagen bakdel o körde galopp istället vilket var helt ok enligt T, fattningarna var dessutom rätt så bra. Skulle försöka samla henne lite i galoppen också vilket gick bra. Sen bryta av ganska fort och göra om det hela. Traven emellan var ganska så katastrofal men det skulle jag inte bry mig om. Problemet var att hon jobbade så hårt i galoppen att hon blev dödstrött. Så vips så lägger hon in en tvärnit och tänker bakåt bakåt bakåt.. Så gjorde hon förr men då reste hon sig också, så det är ingen jätterolig grej.

Släppa på tygeln och T säger åt mig att rida med längre tygel för hon känner sig fast. Vilket hade fungerat jättebra om jag kunde rida hästen på en längre tygel. Hon söker inget stöd när hon inte är helt genom och då blir det bara att hon går upp med huvudet och man tappar allt. Fick skritta lite så hon fick slappna av o hämta andan och sen galopp där jag ändå lyckades ha henne rund i formen men då var det inga hörn och ingen samling såklart utan bara rulla på... Eftersom hon var duktig där avslutade vi med det, jag höll ändå på att dö av värmeslag...

Ett ganska trist pass alltså även om det fanns riktigt fina bitar i det. Ett sånt där jag saknar Lena hemma i Sverige... :p

Jag har äntligen kommit igång med ridningen igen och har ridit några pass det sista, och tänka sig att det går bättre och bättre! Vi har fokuserat jättemycket på mig och att jag ska hitta rätt på den stora klumpen till häst och tänka sig att det ger resultat. ;)

Gramanen är min nya bästis, något som jag kanske inte är överdrivet förtjust i men samtidigt så får det ligga på Tamaras samvete. Jag är långt ifrån någon stjärna men så illa rider jag inte att jag borde behöva den på en häst som Monet. Nu har hon iofs en bakgrund som inte är helt okomplicerad och jag är ganska övertygad om att det ställer till det en HEL del. Med gramanen och fokuseringen på mig så har det iaf lossnat väldigt. Och jag slipper faktiskt använda gramanen, den är där, och den är såpass kort att den hjälper när jag behöver den, men den är för det mesta slack nu åtminstone.

Hon rör sig ju massor och är rejält svår att hänga med på innan hon jobbar riktigt ordentligt, och dessutom så vill hon helst bara köra upp huvudet och älga iväg i 190, varpå jag inte får ta i henne för att få tillbaka henne. Skitlätt, jag lovar! :P Det är mest en massa runttrixande i skänkelvikningar, öppnor och slutor för att hela tiden fånga upp utan att behöva använda handen. När det funkar och hon lyssnar börjar det bli roligt, och där hamnar vi allt oftare nu.

Så idag fick jag välja mellan lite hoppning på Dreamy eller dressyr på Monet, valde dressyren då jag fick en känsla om att det skulle vara roligt. :P Det gick bra igår och det kändes som att vi nog var på g att lossna lite mer ihop nu. Hon kändes skitfin redan från början. Skrittade länge och sen när vi kom fram i trav var det visserligen lite hastigt först men hon var mer ihop, hon var inte 3 meter över tygeln och försökte inte ta sig dit heller. Det gick att med relativt små medel plocka ihop henne lite i formen utan att förlora kraft och få till något som kändes ganska trevligt. Wow!

Så lite fram o tillbaka i olika varv på volt och "fyrkant" (red inne på hoppbanan så det blir ju ingen fyrkant direkt) och det kändes bättre och bättre. Skulle sen fatta galopp vilket först blev ganska katastrofalt innan jag fick ihop henne och vi fick till en skaplig fattning och att jag sen hade en riktigt trevlig galopp. I högern!!! Så lite samma där med volt och fyrkant, sen skulle jag rida en båge och fortsätta försöka stärka henne i förvända, blev ett par ofrivilliga avbrott pga ryttarhaveri, sen bjöd hon på ett perfekt enkelt byte innan vi tillslut fick till det riktigt bra två gånger.

Skrittpaus och över till vänstern, fattningen blev super och galoppen likaså. Stallägaren hade kommit ner på besök till ridbanan och det kändes så BRA att kunna sitta där och faktiskt bara sitta där och rida. Hon var bättre på hjälperna än hon vart på riktigt länge och bågarna med förvänd fungerade såklart bra eftersom det är det starka varvet. ;) Avbrott som blev super och vilken trav jag fick! Åh vad fin hon är då. Hon tog tom halvhalterna vilket var ganska trevligt. ;) Avslutade ganska fort och tog en lång avskritt i det underbara kvällsvädret på en mycket nöjd häst.

Nu är det bara o hoppas att vi fortsätter såhär och att vi faktiskt kanske börjar hitta varandra. När hon är som idag är hon rolig att rida, eftersom man faktiskt får rida och inte bara bråka. Det är myyyyycket kvar men med tanke på vilken katastrof det varit så är jag rejält nöjd. :)

Här ligger jag på julaftonsmorgon och funderar över Sam, den ensamma hästen på djurhemmet. Jag hoppas av hela mitt hjärta att någon bestämmer sig för att den här julen är den julen de ger ett hemlöst djur ett hem, och att de väljer Sam. Men om så inte är fallet så har vi börjat smida lite fler planer för hur vi ska göra för att kunna adoptera honom. Tamara var jätterolig, jag behövde knappt ens nämna honom innan hon var helt med på noterna, haha. Hon menade på att gårdsägaren Jack är svag för gamla hästar som behöver ett nytt hem. Så det skulle troligtvis inte vara omöjligt nånstans att få själva stallhyran gratis och bara betala för foder, strö och mockning (om jag inte mockar själv). Och då blir det genast ungefär hälften så dyrt att hålla honom.

Men samtidigt så känns det inte helt 100 att adoptera en häst o veta att jag behöver avliva den när jag flyttar hem igen till sommaren. Även om det är en väldigt gammal häst som det enligt mig inte på något sätt skulle vara fel att avliva idag. Men ni förstår säkert hur jag menar?

Jag blev lite ledsen också när jag läste på hemsidan vad de skrivit om honom. Att han är en perfekt läromästare eftersom han är grymt snäll att rida, bomb-proof som de säger här. Jisses. Rida på den stackaren? Ok att låta ett litet barn åka runt på honom några varv. Men jag skulle inte vilja sätta många kg på den stackars ryggen. Åh lilla Sam. Vad jag vill att livet ska ordna sig för dig!!!

Idag frågade Tamara om jag ville hoppa eller dressyra, så jag tänkte att det var bättre att ta omotivationen vid hornen och dressyra. Så iordning med Monet o så ut för ett dressyrpass på henne. Inte det minsta strålande nånstans måste jag säga. Vissa glimtar då det gick bra men överlag så nä. Jag bestämde mig dock för att inte ge upp utan helt enkelt se till att jag rider henne mer så att vi kanske får ordning på det istället. Problemet är att jag måste ha en väldigt väldigt stilla hand, i kombination med att hon gärna provar att skita i en och springa över tygeln, vilket hon inte får göra heller bland annat pga alla issues hon har från sin tidigare "utbildning" som var helt åt helvete. Och jag får inte ihop det i det läget, dels bara konceptet eftersom mycket av det går emot allt jag lärt mig tidigare och tagit med mig, men även för att jag faktiskt bara inte kan. Jag vet liksom inte vad man ska göra med en häst som verkar hysa förakt mot något så grundläggande som ett ledande tygeltag...

Nåja. På något mirakulöst sätt lyckades jag avsluta med ett par riktigt bra travlängningar. Alltid nåt?

Sen skrittade jag runt och väntade på Dreamy + ryttare för en skrittsväng upp för berget som omger två sidor av gården. Det börjar med en rejält brant backe och sen blir det rätt mycket flackare och så vänder man tillbaka på andra sidan berget och där finns en underbar liten gräsplätt där människorna kan njuta av den helt fantastiska utsikten och hästarna mumsa lite gräs. Ditvägen gick superbra och Monet var riktigt duktig. Det var helt underbart att sitta där på henne och bara njuta en stund. Nån dag MÅSTE jag få med mig kameran upp och ta några bilder...

På hemvägen var Monet lite mer på tårna, och jag fick bara en väldigt stark känsla av att jag borde hoppa av och gå resten, så det gjorde jag... Monet fortsatte vara lite mer på tårna men verkade slappna av allt mer, tills vi var halvvägs ner för den brantare backen då hon flyger runt mig i något konstigt luftsprång och sen försöker resa sig ett par gånger... Sen fortsätter hon pipa lite och skuttar runt en gång till innan vi är helt nere. Hela tiden med öronen spikrakt framåt så hon var väl helt enkelt glad över att ha fått ätit lite gräs.. :P Jag är GLAD att jag inte satt på, för hon är allt annat än säker på foten, igår gick vi nästan omkull två gånger på stallplan när vi gick över ett traktorspår på väg in och ut ur hoppbanan...... Med mig på ryggen är det inte säkert att vi hållt oss på fötterna med tanke på att hon hade vissa svårigheter även utan min vikt. Ibland är det bra att lyssna på sin intuition!

Men underbaraste bästaste Dreamy!!! Hon rörde inte en ögonfrans ens, trots att det brakade loss bakom henne. Andra gången for Monet dessutom nästan rakt in i Dreamy med rumpa mot rumpa.. Hon bara gick vidare och frustade avslappnat, helt 100% säker på sin plats i livet och vad som behövdes av henne. Ni hästfolk vet nog vad jag menar när jag skriver att man verkligen KÄNDE kärleken och stoltheten hon skickade ut till alla i närheten. Jag och hennes ryttare (som också var den som köpte Dreamy 2004 men har skänkt henne till T) blev nästan tårögda över resan den hästen gjort. Det är helt otroligt underbart. :)

Efter lilla skritturen var mina batterier verkligen helt uppladdade igen, det var SÅ härligt där uppe! Och det kändes inte tråkigt med ridningen heller. Synd att den känslan inte höll i sig längre, för nu sitter jag här o är lite bitter igen och ser inte fram emot nästa pass. Blä! :(

Tränare Tamaras dotter är supersjuker med världens flunsa, så igår frågade hon om jag kunde åka ut o motionera Monet, och idag både Monet och sötPonny. Så igår blev det att jaga runt Monet o försöka få henne att röra på sitt fläsk på linan och sen skritta henne en stund uppsuttet på lång tygel, och idag några varv på lina igen innan jag försökte mig på att rida henne. Allt efter Ts önskemål. Och jag förstår nog vart min ridinspiration tagit vägen. Den har försvunnit i brist på roliga hästar att rida. Monet ÄR inte min häst helt enkelt. Hon är rolig om man får till henne bra, men vi passar inte ihop och jag kan inte rida henne såpass väl att hon blir rolig. Idag var ändå skapligt men nä. Det är helt enkelt inte hon o jag.

Problemet är att det blir svårt att lösa något så att jag får hitta den roliga ridningen igen, om jag inte får börja rida Jada mer... Eller om en annan ägare i stallet kan tänka sig att låna ut sin fina häst som hon ändå inte rider på till mig.. Men det känns inte dödstroligt eftersom vi försökt hinta om det utan att hon nappar så hon är väl inte intresserad helt enkelt.. :/

Det var iaf en total fröjd att ta ut lilla favvoponny sen. Han är helt tvärt om jämfört med Monet. Pigg o glad och har man fått hans förtroende så gör han verkligen allt för en. Tänk om jag var ca 15 cm kortare och vägde sisådär väldigt mycket mindre än jag gör, så hade jag kunnat rida honom istället! :) Det var riktigt roligt att jobba med honom på linan och tur var väl det, så att allt inte bara blev tråkigt. :P

När jag skrittade av Monet och gick från dressyrbanan till hoppbanan så tittade jag ner och såg att jag blivit liiite röd på armarna och hoppades på att det var från ansträngning och inte solen, för nån boråsbränna vill jag ju inte riktigt ha. Men nix, jag hade tur! Ingen rand från ärmarna! Woohoo tänkte jag tills jag tog av mig handskarna....

Jorå, jag o Marie var ruskigt duktiga och gick på Zumban! En rolig klass, som var ganska lagom. Svett blev jag men inte så trött egentligen. Får se hur det känns i kroppen imorn helt enkelt. Skönt var att det hela kändes väldigt chill med alla möjliga varianter av människor som var med. Dvs inte bara coola sambatjejer som kunde skaka rumpa bättre än Shakira. ;) Inte för att jag hade förväntat mig det, men ändå. Sen fick vi sitta o prata med en säljare om vad gymmet har o erbjuda osv. Får se hur vi gör med medlemskap...

Men det jag skulle skriva om var min totala brist på ridinspiration. Eller till att träna och rida dressyr. Till stallet vill jag och lalla runt gör jag mer än gärna. Men jag känner ingen större längtan efter ett dressyrpass. Jag känner inte att "ÅH vad jag hoppas att jag får ta mig en rejäl genomkörare på Monet eller Jada imorn" utan jag känner mer att jag lika gärna kan åka dit o bara jobba från marken. Fast nu när jag funderar på det vill jag egentligen inte rida lektion alls, inte western eller hoppning. Rida själv- jovars. Men träna? Varför då känns det bara som. Och egentligen är det väl helt ok att inspirationen brister ibland, det är ingen som lider av det. Förutom jag själv. Jag trivs inte med att inte vilja rida och det oroar mig lite. :P

Jag hoppas att det bara handlar om att jag dressyrat och ridit för få "ordentliga" pass det sista. Eller om jag bara saknar hästar som är roligare att verkligen rida. Vilket iofs Jada är, men som det är nu skulle det vara svårt att få ihop det tillräckligt ofta för att slippa att hon börjar varje pass med att testa en.

Hmm.. Vad gör man?

Haha. Ibland är det lite jobbigt att vara nära vän med sin tränare, tex när man inte känner att det är helt 100 och hade velat testa någon annan. Andra gånger är det skitbra att vara nära vän med sin tränare, som dessutom är väldigt intuitiv, tex när man är skitsur på sig själv för att man tvekade på ett hinder, vilket tränaren visste trots att man inget sagt och därför planerar hoppning för en även dagen efter så att man direkt får ta itu med det hela. :)

Så jag fick ett sms imorse om att hon behövde åka om banken först men att jag skulle göra iordning Dreamy och ta på hopputrustningen igen och börja skritta. Dreamy var en solstråle idag igen- underbart!!! Framridningen gick strålande och hon var verkligen med på noterna. Kändes lite i vaderna dock från gårdagen, men men. :)

Körde samma övningar som igår med studsserie, räcket och oxern, dock sänktes både räcket och oxern eftersom hon tog så stora språng över, för att spara på henne. Jag bestämde mig för att absolut vägra tveka och studsen gick bra igen, räcket gick bra igen, så oxern som också gick bra men mitt över så känner jag att FAN! I all fokus att inte tveka så glömde jag hälen... Haha.. :D Vi körde ett varv till med studsen-räcke och efter räcket backade hon av själv vilket är precis det vi ville, så direkt på studsen och sen oxern och voila- allt var på plats! :) Så vi avslutade helt enkelt med det och både jag och underbara Dreamy sken som små solar. :) Så gött att känna att mycket blev så mycket bättre idag. Nu får jag helt enkelt se till att hoppa lite till så den sista ringrosten försvinner också. ;)


En av kvinnorna som har häst i stallet kikade när jag red idag också, hon är vuxen nybörjare och har en gammal snart 27årig häst som hon åker på. Tror jag skrev om en otäck avramling häromveckan- det var hon.. :P Iaf så frågade hon idag om det var OK att hon kikade när jag red idag, hehe ja såna är dom här. :) Hon hade sen pratat i telefon hela tiden när jag red, samtidigt som hon tittade, och sen när hon åkte longerade jag Monet så vi pratade inte direkt något mer sen. Men så ikväll hade jag fått ett jättesött sms från henne om hur hon tyckte det var underbart roligt att få se mig rida och vilken fantastiskt duktig ryttare jag är. Så himla gulligt av henne! Även om det inte är någon experts kommentar och även om jag vet att hon egentligen inte riktigt kan se skillnad på bra och dålig ridning, så värmer det oerhört att få sådana komplimanger. :)

Så har jag äntligen fått hoppa igen!!! Och roligt var det också. :)

Eller ja, vet inte om jag överdriver när jag säger hoppat, men några skutt blev det iaf. ;) Jag har ju inte hoppat sen lektionsmästerskapet innan förra sommaruppehållet på ridskolan, då jag och Fia hoppade bana på hela 70cm. Om man nu inte räknar yttepyttekrysset vi skuttade över några gånger i våras nångång. Men alltså ingen riktig hoppning på över ett år! :O

Så när jag kom till stallet idag och Tamara föreslog hoppning med Dreamy var det med lite smått skräckblandad förtjusning jag sa ja. ;) Dreamy är DÖSNÄLL att hoppa, hon stannar aldrig och gör aldrig något dumt, det enda som kan hända är att hon blir lite stark, men det är inga problem för mig för hon blir inte SÅ stark och det är ffa efter hindrena hon blir det, så igen- inga problem! Speciellt inte när man rider på en gigantorbana. :)

GoseDreamy var så söt idag så, hon gnäggade åt mig när jag gick för att hämta henne vilket alltid värmer i hjärtat. :) Och hon verkade tycka att det var helt OK att få på sig hopputrustning istället för westernsadeln o stångbettet. Kändes dock sjukt ovant för mig att sitta i hoppsadel och korta lädrena, men det funkade det med. ;) T förklarade sen strategin för dagen. Ytterst lite kontakt i munnen (D hatar stöd och mycket kontakt och är nöjdare utan) och rida som en amerikan. Haha. Hon skrattade när hon sa det, för vi brukar ju inte direkt njuta när vi ser folk som rider så som jag idag skulle rida, men vafan. Ibland får man offra sig för att hästen ska vara nöjd.

Började med lite lätt uppvärmning med mig i lätt sits. Haha VAFAN! Lätt sits? What? Vad är det? Jag har ju blivit dressyrryttare? Kunde stå längre än jag trodde att jag skulle orka faktiskt, och man kommer ju in i det. Dreamy var nöjd med friheten i munnen också och när hon är nöjd delar hon med sig av känslan. :) Sen trav in på en liten studsserie med varannan bom o kryss, rakt fram i några språng efter med 0 kontakt och SEN göra halt, fortfarande rakt fram. Hon har nämligen lärt sig att förvänta sig att folk kommer dra i henne efter hindrena, eftersom hon är stark då, så vi kör såhär istället och det fungerade väldigt bra.

Studsen var jag inte alls nervös över, eftersom jag aldrig är det. I love studsserier! Då känner jag mig trygg. :) Men sen skulle jag trava vidare efter den och trava på ett räcke på ca 70cm. Och det var egentligen inte läskigt, för jag visste att hoppa gör hon, men det läskiga är att jag fortfarande skulle se till att ha en superlångsam trav in, så jag fick ju inte känslan av att hon absolut skulle hoppa. Men det gjorde hon såklart. :) Andra gången vi kom på den hoppade hon rejält också- weeee! :D Sen skulle jag istället trava på en ungefär lika stor oxer efter studsen. Blev lite sämre från min sida då jag blev osäker och inte riktigt hängde med i JÄTTEsprånget hon tog från yttepyttetraven, men mantag räddar alltid dagen och hon var ju så duktig så vi lämnade oxern och tog studsen två gånger till med knut på tygeln och mina händer ut i luften. Dels för att hon verkligen skulle få frihet i munnen, och för att jag skulle få lita på henne.

Första gången var jag lite nervös och klämde lite för mycket med skänkeln, så det blev lite hastigt. Andra gången tvingade jag mig till att slappna av och det blev väldigt lugnt och fint. Hurra hurra! Roligt är det att hoppa och jag HATAR att jag blir så nervös. Var nästan skakis efteråt ett bra tag. Men T verkar vilja att jag hoppar henne lite, för även om jag kände att jag var rejält ringrostig över hindrena så är jag faktiskt ändå en helt OK hoppryttare. Och det blir ett bra mellansteg för T mellan att hoppa hästen själv och låta oerfarna elever göra det.

Det bästa med passet var dock inte att få hoppat igen, utan hur underbart supernöjd Dreamy var med det hela. Hon och jag har verkligen haft våra DUSTER förr. Mest för att hon verkligen var illa inriden och hade lärt sig att säga emot precis allt ryttaren bad henne om. Pissmärren "personifierad" verkligen, när man red iaf. Det blev väldigt mycket bättre dock när hon insåg att hon hamnat hos folk som älskade henne och när hon fick lite konsekvent ridning. Men lycklig blev hon inte förrän T förstod att hon verkligen föraktar kontakt med hennes mun. En lätt kontakt går bra, men mer normal kontakt trivs hon verkligen bara inte med. Så nu när vi anpassat oss till det har hon blivit så jäkla harmonisk och älskar att vara med och delar med sig av all sin glädje. Och när en mindre duktig ryttare rider, och kanske har mer kontakt än hon är nöjd med, så är det som att hon förstår att det är en elev som försöker lära sig och hon finner sig i det. Det är som att man kan se på henne att hon är fullt medveten om sin roll som lärarinna och att hon vet att hon måste ha tålamod med de som håller på att lära sig. Svårt att förklara men jag tror att ni som läser som känt en otroligt godmodig läromästare vet vad jag pratar om.




Och nu har jag verkligen fått rida mer, det räckte visst med att klaga lite i bloggen om att jag rider för lite! ;) Westernlektion igår, hopplektion idag, imorn vet jag inte om det blir dressyr eller western. Monet jobbade väldigt bra för mig på linan idag, så på ett sätt hoppas jag på henne, samtidigt inte. Haha. Nåja. Det märks imorn hur det blir! :)

I onsdags när jag kom till stallet hade Tamara tagit ut lilla ponny som skulle jobbas lite lätt på linan, men han hade en mycket märklig svullnad på halsen som vi inte riktigt kunde förstå. Svullnaden var dessutom öm och han gillade inte när vi kände på den. Det såg ut som att svullnaden runnit ner för halsen, med en grop i mitten, vilket inte kändes helt hundra...


Så det blev till o tempa och kolla allt det vanliga. Men i övrigt verkade han helt OK och dessutom pigg o kry i sinnet. Så vi tänkte att vi kollar hur han rör sig ändå och då såg vi att han hade en till svullnad på magen, men mer normal. Efter lite undersökning hittade vi en bautafästing mitt i den knölen. Så in o gräva i manen ovanför där svullnaden börjar, vi hade ju kollat lite snabbt men inte grävt, och mycket riktigt TVÅ fästingar. Ingen satt särskilt hårt och jag fick "äran" att plocka dom, van som jag är från somrarna med fästingar överallt hemma i Sverige.

T ringde och hörde med sin vet senare som sa att han nog bara vart lite överkänslig, så bara o avvakta o hålla koll så det blev bättre och inte sämre. Sen fick T lite bråttom eftersom skithingsten tog ungefär 3 gånger så lång tid än tänkt, så jag plockade ut Dreamy för lite motionering i westernsadeln. Hittade flera "bett" på henne också och även där ett par fästingar, men med mer normala reaktionsknölar än vad ponny hade. Vi gissar att de hade fått med sig fästingarna från söndagens långritt ute i naturen...

Ok det här känns ju inte riktigt rätt att skriva när man läser om snön hemma i Sverige, men vafan. Man är där man är!

Det regnade lite i helgen, egentligen inte så mycket, förutom natten till igår då det kom en hel del. Nu skulle jag ändå inte rida så det störde mig inte. Men så idag frågade T om jag kunde åka ut och longera Ponny, Monet och Dreamy så vi kunde rida imorn. Så jag åker ut på eftermiddagen och inser att nä, det blir ingen longering. Halva rundcorallen står under vatten, andra halvan är klegglera. Stora banan är hård som cement. Dressyrbanan är en äckligt hal lera som dessutom var som gjord för att hästskor skulle ryckas av och sitta kvar i leran... Höll på att trampa ur mig mina skor flera gånger det lilla jag gick över banan för att kolla läget. Och alla 3 hästar väntar på hovis och två av dom bör INTE få tappskor. Vi får se om det hunnit torka upp tillräckligt till imorn, jag tvivlar dock på det eftersom det inte är tillräckligt varmt ute. Så därav behöver jag lite värme här så att det blir torrt och ridbart igen. :)

Det jag kunde göra var att släppa ut lillhingsten en sväng. ÅH vad jag önskar att ägaren kunde gå med på att knipsa kulorna på honom för han är fan inte rolig och på tok för smart för att dessutom vara hingst. Han har även börjat bli stressad och rädd vid hantering för att han inte får tillräckligt med konsekvent och rättvis hantering, utan ägaren gör lite hipp som happ. Han har egentligen bra respekt för mig, men så kan han liksom inte låta bli att testa (unghäst som han är), samtidigt som han inte vågar testa och hans reaktioner på allt man gör blir inte direkt bättre. Nåja. Springa fick han göra, och resa sig, och bralla av sig, och springa runt med en pinne i munnen och vilja leka apporthund. :D När han väl lugnat sig passade jag på att ta in honom igen innan han fick ett nytt ryck så jag fick in honom innan det blev mörkt. Men roligt att hantera honom är det inte, för han har LÄTT för att gå upp. Visst, extra långt grimskaft och han är ponny så man kommer ju en bit ifrån om han skulle göra det, men ändå.

Knipsa kulorna för guds skull! :P

Om man har med djur att göra, och de djuren inte är typ sköldpaddor och papegojor, så får man ju tyvärr vara med om att en hel del av dem måste tas bort. Det är ju en naturlig del av livet såklart, men alltid lika tråkigt. Och nu är det dags igen. :(

Älskade fina Salmiak har blivit utdömd. :(

Det känns skit att inte kunna säga hejdå till honom. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om honom, även om jag inte red honom särskilt mycket, men mina pass på honom på slutet av vårterminen gjorde verkligen att han steg 700 grader i mina ögon. En sån underbar individ!

Har fått två dagar med ridning på egen hand nu då käre T haft aningens fullt upp med alla konstiga saker hon råkar ut för. Helt ok för min del då det är skönt att pyssla och dona själv och få rida själv också. Igår var visserligen Jadas ägare i stallet också, men hon var färdig före mig och stack före mig (hon frågade dock om jag ville att hon skulle vara kvar tills jag ridit klart). Hon är lite rolig, när vi pysslade iordning våra hästar pratade vi lite skillnader på hästeri i Sverige och här, hon blev chockad över att mockning och fodring inte ingår automagiskt i alla stall och hon kunde inte förstå hur folk hinner mocka själva... Jisses amalia! :D Hon tyckte dock att det var bra med utevistelse och att det nu är lag på det. Men hon fattade väl inte helt o hållet grejjen med många fodringar per dag, 3 kunde hon gå med på, för det kör dom på hos den "tyske" tränaren som T stått hos och rider för ibland. Men mer än det tyckte hon verkade underligt...

Jag struntade i att lina Monet innan jag satt upp, tänkte att hon ändå gått rätt normalt det sista och dagen innan hade visst både T och en nybörjarelev ridit. Och det hade visst gått super även för den eleven och efter Ts beskrivning förväntade jag mig något helt annat än jag satt upp på. Hon var fin i skritten visserligen, jag passade på att skritta mer än vad vi brukar göra annars, men sen började problemen. Hon tjafsade som fan i käften, minsta lilla tygeltag och hon gick emot, lät jag bli henne började hon veva runt hela huvudet istället. I högern blev det dock fort rätt så bra, troligtvis för att jag är bättre i högervarv med en stark högerskänkel, åt vänster var det tämligen katastrof. Hon vägrade ställa, hon vägrade böja och hon vägrade ta vänster skänkel. Det enda hon ville göra var tjafsa i munnen och ha högerbogen en mil utanför kroppen. Dessutom var hon PIGG som fan med massssa frustande och ville antingen gå i myrtrav där hon blir totalt tygelhalt eller älga på som världens bulldozer... Charmigt värre!

Efter ett tag insåg jag att jag inte riktigt kunde lösa det i trav och gick ner till skritt och ruter ess vilket tillslut gav resultat och jag fick henne att ta vänster skänkel, då blev såklart även traven bättre men jag nötte inte det utan gick direkt över till galoppen som fungerade helt OK.. Har inte galopperat henne på ett tag och hon har en ovan galopp för mig men kraven där är låga så jag är nöjd. När vi gick tillbaka till traven kunde hon äntligen fokusera lite mer och hon slappnade äntligen av, började andas med mig och öronen blev flaxiga. För första gången ever sa det "schlopp" och så hade jag en låg, låg och rund häst med fin kontakt och bra takt i traven. Woohoo! Skönt att lyckas avsluta bra ändå men det var nog ett rätt tufft pass för henne för hon fick trava mycket med inte så mycket paus som hon brukar få kanske..

Idag erkände jag för T att jag var beredd att ge upp igår och inse att jag inte var redo att rida Monet på egen hand än, men att att jag sedan fått koll på läget, men ändå frågade hon om jag kunde rida själv idag med. Åkte ut lite senare i grått höstväder och hoppades på att slippa regn så att jag faktiskt kunde rida, och det kunde jag! Funderade på att lina hästen men kände att nä, jag vill prova igen utan och hon verkade inte överdrivet pigg...

Var ännu mer noga i skritten idag och började med vändningar och kontroll att hon verkligen tog bägge skänklar, vilket hon gjorde. Så mycket variera fyrkant med vändningar och rund på volter. Och tänka sig att traven fungerade helt ok idag! Inget WOW men helt klart några mil bättre än gårdagen. Hon bet fortfarande fast i vänstersidan men inte alls som igår och hon tjafsade inte runt med huvudet, hade en bra takt och kändes rent allmänt väldigt mycket bättre. Tills Edgar våran stalledräng kom och tog in de två hästar som gick i hage på den änden av anläggningen. Då tappade hon ALLT fokus och blev precis lika illa som dagen innan. Så jävla typiskt för jag hade precis tänkt avsluta men kunde inte göra det när hon blev sån... Det satt dock inte alls lika långt inne att få tillbaka henne igen och när hon var där avslutade jag direkt. Inte alls lika länge idag och bara fokus på att hitta ett bekvämt men bra läge för oss bägge efter gårdagens kamp. Så jag borde vara nöjd!

Men det är jag såklart inte. Hästen är SUPERFIN egentligen, hennes trav är verkligen helt amazing när man hittar den bra traven, men det sitter så sjukt långt inne och det är bara när hon går så bra som hon är riktigt rolig att rida. Hon är supergo att pyssla med och en riktig pussgurka men nä, hon är inte rolig att rida när hon inte är klockren. Hon är ett tråkigt sto som beter sig som värsta ridskolehästen i stallet. Det går liksom inte ens att skita i allt vad arbete och form heter på henne, för då blir hon ännu tjurigare... Så jag har en till svacka istället som jag hoppas går över snart. För nu är det inte roligt och jag längtar hem till världens finaste Piri....

Ja idag på eftermiddagen kändes det verkligen som en såndär underbart härlig sommarkväll hemma i Sverige. Det börjar bli mörkt, luften börjar bli lite frisk och småkylig och det luktar sådär underbart gott som det gör då. Men det var ju ingen sommarkväll i Sverige, utan en vanlig novembereftermiddag i Moorpark. :P

Kom till stallet vid 12, snackade lite skit, gjorde iordning Monet, lät henne springa av sig på linan (fast förutom ett monsterutbrott där jag verkligen inte trodde att jag skulle kunna få stopp på henne då hon vände och drog rätt över volten hon var på utan att jag var beredd och brallade som faaaaan.... fick jag mest jaga henne för att hon skulle röra sig alls). Satt upp och skrittade ett tag, men hon var fortfarande dödsseg. Började jobba och det blev bättre och bättre. Dock var hon en riktig märr, fick inte ens peta på henne med spöt för då kickade hon, och när jag petade igen bockade hon. Hehu! Där var det tur att hon har en rejäl och lång hals jag kunde ta emot mig på med ena handen.. Hon bockar och sen sparkar hon bakut i det hela, och eftersom hon är rejält stor får man en rejäl skjuts vill jag lova! Lättare ur galopp men ur trav sitter man inte helt säkert... :P

Nåja vi började komma överens istället och började då jobba på att byta varv och ha henne med mig, och sen tyckte Tamara att jag skulle få träna 10metersvolter med henne, eftersom kära Monet varit mycket ovillig sist T red henne. :P Men tänka sig att det ganska så snart blev riktigt hyfsade volter och vi gick över till att göra två halva volter, också de helt skapliga! Wow! Så vi avslutade med det och var nöjda alla 3. :)

Pysslade lite medan T åkte för att hämta sin dotter på skolan och fick sen i uppdrag att göra iordning Dreamy och värma upp henne lite och kolla så hon inte hade för mycket överskottsenergi inför sin lektion. Kvinnan som skulle rida dök dock inte upp så jag red runt och lekte runt med westernbitarna jag lärt mig medans barnlektionen och dotterhoppningen höll på. Det var verkligen en PERFEKT eftermiddag att sitta till häst! Underbar luft, glada hästar, glada ryttare... Ahhh... :)

Idag var en ganska chillig dag ute på ranchen igen. Först satt jag mest och babblade med Tamara medans hon klippte ben + mage på Monet så att det bara är det enkla jobbet kvar sen med klippningen. Sen iordning med henne och ta på hopputrustning, inte för att jag skulle hoppa, men trava bommar och eventuellt lägga till ett litet cavalettiskutt på slutet. Fick rida fram mer eller mindre själv då T var upptagen med Jadas ägare och det kändes bra att få rida runt och att det funkade. Hade longerat henne lite först eftersom hon vart koko i sin fålla innan klippningen började, och lite koko var hon allt på linan också. Men i ridningen var hon fin. Fick försöka få henne så rund och djup i formen jag kunde åstadkomma, vilket inte var särskilt runt eller djupt alls om man jämför med andra som rider djupt och runt, men för Monet var det mycket och hon behöver det, det var nog egentligen mer en helt vanligt LCform... Det är ganska roligt, för när man får henne dit så kan man ÄNTLIGEN börja driva på och få igång bakkärran på rätt sätt. Man kommer inte dit utan att få igång henne, men att komma vidare och få bättre engagemang i bak kräver att hon får sträcka runt sin långa hals helt enkelt.

T var supernöjd med hur hon gick så vi började trava över bommarna, först stannade hon upp som en häst man styr mot ett hinder som hästen inte alls vill hoppa, men det var ju bara att hålla om så travade hon fram och sträckte sen ut fint över bommarna. "Hopptränaren" som hoppade henne häromdagen lyckades ju bara med motsatsen, huvudet uppe i det blå, trav som knappt var ponnytrav samtidigt som hon fortsatte bromsa hästen... Så vi fokuserade på lång hals och friskt tempo, vilket gjorde underverk och Monet blev nöjd och glad och sträckte ut riktigt fint. Vi valde att nöja oss och tar cavalettihinder nästa gång istället. Jag blev rejält trött, det blev apvarmt på ridbanan och Monet var också rätt svett så dumt att förstöra något när hon gjorde precis som vi ville. :)

Sen fick T flera ordentliga snack med Jadas ägare, och hon har äntligen insett att något måste göras för hon tycker inte det är kul att rida sin egna häst just nu. Så Ts dotter, T och jag ska rida hennes häst medans ägaren rider de andra hästarna för att se om hon hittar glädjen igen. Skoj skoj tycker jag. :) Och för första gången någonsin fick jag pratat med ägaren utan att det var den bortskämda snorungen jag pratade med, utan en ödmjuk tjej som bara var ledsen över att hon inte funkade med sin häst ridmässigt.

Lilla hingsten blev jobbad i lina av sin ägare sen. Lilla hingsten reste sig och jag såg direkt att motståndet han fick i munnen av inspänningarna när han reste sig inte var popis och hur han funderade på att gå högre upp, men valde att gå ner... Hon fortsätter longera tills han ännu en gång får spunk men börjar tokbacka istället. Ägaren får stopp och kastar av honom inspänningarna (en typ hon aldrig använt) och skyller på dem. T kommer för att hjälpa till och tar över med inspänningarna på igen. Då ser hon vad som händer, både träns och bett är PÅ TOK för stora, vilket hon påpekat för ägaren flera gånger, varpå liten hingst får tungan över bettet och får lite småpanik. När då inspänningarna tar emot när han försöker komma ifrån det hemska i munnen blir det ju bara ännu värre... Och innan tränaren han stoppa honom så gick han upp och slog över... Sadel hade han på sig, bommen verkar ha klarat sig dock, tyvärr säger jag eftersom sadeln inte passar honom nånstans... Ägaren fick iaf eld i baken och nytt träns fixades på stört. Synd att han skulle behöva slå över för att det skulle ske bara.. Han var ganska rejält tagen efteråt, men verkade inte ha ont nånstans och travade rent o så, men ja.. Usch stackars liten!