Har fått två dagar med ridning på egen hand nu då käre T haft aningens fullt upp med alla konstiga saker hon råkar ut för. Helt ok för min del då det är skönt att pyssla och dona själv och få rida själv också. Igår var visserligen Jadas ägare i stallet också, men hon var färdig före mig och stack före mig (hon frågade dock om jag ville att hon skulle vara kvar tills jag ridit klart). Hon är lite rolig, när vi pysslade iordning våra hästar pratade vi lite skillnader på hästeri i Sverige och här, hon blev chockad över att mockning och fodring inte ingår automagiskt i alla stall och hon kunde inte förstå hur folk hinner mocka själva... Jisses amalia! :D Hon tyckte dock att det var bra med utevistelse och att det nu är lag på det. Men hon fattade väl inte helt o hållet grejjen med många fodringar per dag, 3 kunde hon gå med på, för det kör dom på hos den "tyske" tränaren som T stått hos och rider för ibland. Men mer än det tyckte hon verkade underligt...

Jag struntade i att lina Monet innan jag satt upp, tänkte att hon ändå gått rätt normalt det sista och dagen innan hade visst både T och en nybörjarelev ridit. Och det hade visst gått super även för den eleven och efter Ts beskrivning förväntade jag mig något helt annat än jag satt upp på. Hon var fin i skritten visserligen, jag passade på att skritta mer än vad vi brukar göra annars, men sen började problemen. Hon tjafsade som fan i käften, minsta lilla tygeltag och hon gick emot, lät jag bli henne började hon veva runt hela huvudet istället. I högern blev det dock fort rätt så bra, troligtvis för att jag är bättre i högervarv med en stark högerskänkel, åt vänster var det tämligen katastrof. Hon vägrade ställa, hon vägrade böja och hon vägrade ta vänster skänkel. Det enda hon ville göra var tjafsa i munnen och ha högerbogen en mil utanför kroppen. Dessutom var hon PIGG som fan med massssa frustande och ville antingen gå i myrtrav där hon blir totalt tygelhalt eller älga på som världens bulldozer... Charmigt värre!

Efter ett tag insåg jag att jag inte riktigt kunde lösa det i trav och gick ner till skritt och ruter ess vilket tillslut gav resultat och jag fick henne att ta vänster skänkel, då blev såklart även traven bättre men jag nötte inte det utan gick direkt över till galoppen som fungerade helt OK.. Har inte galopperat henne på ett tag och hon har en ovan galopp för mig men kraven där är låga så jag är nöjd. När vi gick tillbaka till traven kunde hon äntligen fokusera lite mer och hon slappnade äntligen av, började andas med mig och öronen blev flaxiga. För första gången ever sa det "schlopp" och så hade jag en låg, låg och rund häst med fin kontakt och bra takt i traven. Woohoo! Skönt att lyckas avsluta bra ändå men det var nog ett rätt tufft pass för henne för hon fick trava mycket med inte så mycket paus som hon brukar få kanske..

Idag erkände jag för T att jag var beredd att ge upp igår och inse att jag inte var redo att rida Monet på egen hand än, men att att jag sedan fått koll på läget, men ändå frågade hon om jag kunde rida själv idag med. Åkte ut lite senare i grått höstväder och hoppades på att slippa regn så att jag faktiskt kunde rida, och det kunde jag! Funderade på att lina hästen men kände att nä, jag vill prova igen utan och hon verkade inte överdrivet pigg...

Var ännu mer noga i skritten idag och började med vändningar och kontroll att hon verkligen tog bägge skänklar, vilket hon gjorde. Så mycket variera fyrkant med vändningar och rund på volter. Och tänka sig att traven fungerade helt ok idag! Inget WOW men helt klart några mil bättre än gårdagen. Hon bet fortfarande fast i vänstersidan men inte alls som igår och hon tjafsade inte runt med huvudet, hade en bra takt och kändes rent allmänt väldigt mycket bättre. Tills Edgar våran stalledräng kom och tog in de två hästar som gick i hage på den änden av anläggningen. Då tappade hon ALLT fokus och blev precis lika illa som dagen innan. Så jävla typiskt för jag hade precis tänkt avsluta men kunde inte göra det när hon blev sån... Det satt dock inte alls lika långt inne att få tillbaka henne igen och när hon var där avslutade jag direkt. Inte alls lika länge idag och bara fokus på att hitta ett bekvämt men bra läge för oss bägge efter gårdagens kamp. Så jag borde vara nöjd!

Men det är jag såklart inte. Hästen är SUPERFIN egentligen, hennes trav är verkligen helt amazing när man hittar den bra traven, men det sitter så sjukt långt inne och det är bara när hon går så bra som hon är riktigt rolig att rida. Hon är supergo att pyssla med och en riktig pussgurka men nä, hon är inte rolig att rida när hon inte är klockren. Hon är ett tråkigt sto som beter sig som värsta ridskolehästen i stallet. Det går liksom inte ens att skita i allt vad arbete och form heter på henne, för då blir hon ännu tjurigare... Så jag har en till svacka istället som jag hoppas går över snart. För nu är det inte roligt och jag längtar hem till världens finaste Piri....