Tränare Tamaras dotter är supersjuker med världens flunsa, så igår frågade hon om jag kunde åka ut o motionera Monet, och idag både Monet och sötPonny. Så igår blev det att jaga runt Monet o försöka få henne att röra på sitt fläsk på linan och sen skritta henne en stund uppsuttet på lång tygel, och idag några varv på lina igen innan jag försökte mig på att rida henne. Allt efter Ts önskemål. Och jag förstår nog vart min ridinspiration tagit vägen. Den har försvunnit i brist på roliga hästar att rida. Monet ÄR inte min häst helt enkelt. Hon är rolig om man får till henne bra, men vi passar inte ihop och jag kan inte rida henne såpass väl att hon blir rolig. Idag var ändå skapligt men nä. Det är helt enkelt inte hon o jag.

Problemet är att det blir svårt att lösa något så att jag får hitta den roliga ridningen igen, om jag inte får börja rida Jada mer... Eller om en annan ägare i stallet kan tänka sig att låna ut sin fina häst som hon ändå inte rider på till mig.. Men det känns inte dödstroligt eftersom vi försökt hinta om det utan att hon nappar så hon är väl inte intresserad helt enkelt.. :/

Det var iaf en total fröjd att ta ut lilla favvoponny sen. Han är helt tvärt om jämfört med Monet. Pigg o glad och har man fått hans förtroende så gör han verkligen allt för en. Tänk om jag var ca 15 cm kortare och vägde sisådär väldigt mycket mindre än jag gör, så hade jag kunnat rida honom istället! :) Det var riktigt roligt att jobba med honom på linan och tur var väl det, så att allt inte bara blev tråkigt. :P

När jag skrittade av Monet och gick från dressyrbanan till hoppbanan så tittade jag ner och såg att jag blivit liiite röd på armarna och hoppades på att det var från ansträngning och inte solen, för nån boråsbränna vill jag ju inte riktigt ha. Men nix, jag hade tur! Ingen rand från ärmarna! Woohoo tänkte jag tills jag tog av mig handskarna....