Idag var en ganska chillig dag ute på ranchen igen. Först satt jag mest och babblade med Tamara medans hon klippte ben + mage på Monet så att det bara är det enkla jobbet kvar sen med klippningen. Sen iordning med henne och ta på hopputrustning, inte för att jag skulle hoppa, men trava bommar och eventuellt lägga till ett litet cavalettiskutt på slutet. Fick rida fram mer eller mindre själv då T var upptagen med Jadas ägare och det kändes bra att få rida runt och att det funkade. Hade longerat henne lite först eftersom hon vart koko i sin fålla innan klippningen började, och lite koko var hon allt på linan också. Men i ridningen var hon fin. Fick försöka få henne så rund och djup i formen jag kunde åstadkomma, vilket inte var särskilt runt eller djupt alls om man jämför med andra som rider djupt och runt, men för Monet var det mycket och hon behöver det, det var nog egentligen mer en helt vanligt LCform... Det är ganska roligt, för när man får henne dit så kan man ÄNTLIGEN börja driva på och få igång bakkärran på rätt sätt. Man kommer inte dit utan att få igång henne, men att komma vidare och få bättre engagemang i bak kräver att hon får sträcka runt sin långa hals helt enkelt.

T var supernöjd med hur hon gick så vi började trava över bommarna, först stannade hon upp som en häst man styr mot ett hinder som hästen inte alls vill hoppa, men det var ju bara att hålla om så travade hon fram och sträckte sen ut fint över bommarna. "Hopptränaren" som hoppade henne häromdagen lyckades ju bara med motsatsen, huvudet uppe i det blå, trav som knappt var ponnytrav samtidigt som hon fortsatte bromsa hästen... Så vi fokuserade på lång hals och friskt tempo, vilket gjorde underverk och Monet blev nöjd och glad och sträckte ut riktigt fint. Vi valde att nöja oss och tar cavalettihinder nästa gång istället. Jag blev rejält trött, det blev apvarmt på ridbanan och Monet var också rätt svett så dumt att förstöra något när hon gjorde precis som vi ville. :)

Sen fick T flera ordentliga snack med Jadas ägare, och hon har äntligen insett att något måste göras för hon tycker inte det är kul att rida sin egna häst just nu. Så Ts dotter, T och jag ska rida hennes häst medans ägaren rider de andra hästarna för att se om hon hittar glädjen igen. Skoj skoj tycker jag. :) Och för första gången någonsin fick jag pratat med ägaren utan att det var den bortskämda snorungen jag pratade med, utan en ödmjuk tjej som bara var ledsen över att hon inte funkade med sin häst ridmässigt.

Lilla hingsten blev jobbad i lina av sin ägare sen. Lilla hingsten reste sig och jag såg direkt att motståndet han fick i munnen av inspänningarna när han reste sig inte var popis och hur han funderade på att gå högre upp, men valde att gå ner... Hon fortsätter longera tills han ännu en gång får spunk men börjar tokbacka istället. Ägaren får stopp och kastar av honom inspänningarna (en typ hon aldrig använt) och skyller på dem. T kommer för att hjälpa till och tar över med inspänningarna på igen. Då ser hon vad som händer, både träns och bett är PÅ TOK för stora, vilket hon påpekat för ägaren flera gånger, varpå liten hingst får tungan över bettet och får lite småpanik. När då inspänningarna tar emot när han försöker komma ifrån det hemska i munnen blir det ju bara ännu värre... Och innan tränaren han stoppa honom så gick han upp och slog över... Sadel hade han på sig, bommen verkar ha klarat sig dock, tyvärr säger jag eftersom sadeln inte passar honom nånstans... Ägaren fick iaf eld i baken och nytt träns fixades på stört. Synd att han skulle behöva slå över för att det skulle ske bara.. Han var ganska rejält tagen efteråt, men verkade inte ha ont nånstans och travade rent o så, men ja.. Usch stackars liten!