Blogginspirationen har inte funnits de senaste dagarna, så jag har helt enkelt låtit bli. Fördelen när man inte är en stor blogg som tappar massa läsare om man inte uppdaterar sjuttielva gånger per dag. ;)

Ridningen fortsatte i samma anda som sist jag skrev om det. Jag kunde rida mer och det kändes verkligen som att vi lossnat lite, jag och Monet. Men så i måndags som var sist jag red så kom ett nytt bakslag. Det började helt ok, men sen blev det lite hejsanhoppsan i traven och att jag kände att det Tamara säger inte fungerar. Dessutom studsade jag runt som en jag vet inte vad på henne och ja, ingen go känsla helt enkelt.. Fick dock fram det tillslut men det var fortfarande lite småskört, men ändå en härlig glimt.

Så skulle vi träna på galoppen och allt föll isär. Skulle rida tagen bakdel-galopp (fråga mig inte varför man vill lära hästen att svänga in rövas i fattningarna, men men... ;) ) men hon skippade tagen bakdel o körde galopp istället vilket var helt ok enligt T, fattningarna var dessutom rätt så bra. Skulle försöka samla henne lite i galoppen också vilket gick bra. Sen bryta av ganska fort och göra om det hela. Traven emellan var ganska så katastrofal men det skulle jag inte bry mig om. Problemet var att hon jobbade så hårt i galoppen att hon blev dödstrött. Så vips så lägger hon in en tvärnit och tänker bakåt bakåt bakåt.. Så gjorde hon förr men då reste hon sig också, så det är ingen jätterolig grej.

Släppa på tygeln och T säger åt mig att rida med längre tygel för hon känner sig fast. Vilket hade fungerat jättebra om jag kunde rida hästen på en längre tygel. Hon söker inget stöd när hon inte är helt genom och då blir det bara att hon går upp med huvudet och man tappar allt. Fick skritta lite så hon fick slappna av o hämta andan och sen galopp där jag ändå lyckades ha henne rund i formen men då var det inga hörn och ingen samling såklart utan bara rulla på... Eftersom hon var duktig där avslutade vi med det, jag höll ändå på att dö av värmeslag...

Ett ganska trist pass alltså även om det fanns riktigt fina bitar i det. Ett sånt där jag saknar Lena hemma i Sverige... :p