Så har jag äntligen fått hoppa igen!!! Och roligt var det också. :)

Eller ja, vet inte om jag överdriver när jag säger hoppat, men några skutt blev det iaf. ;) Jag har ju inte hoppat sen lektionsmästerskapet innan förra sommaruppehållet på ridskolan, då jag och Fia hoppade bana på hela 70cm. Om man nu inte räknar yttepyttekrysset vi skuttade över några gånger i våras nångång. Men alltså ingen riktig hoppning på över ett år! :O

Så när jag kom till stallet idag och Tamara föreslog hoppning med Dreamy var det med lite smått skräckblandad förtjusning jag sa ja. ;) Dreamy är DÖSNÄLL att hoppa, hon stannar aldrig och gör aldrig något dumt, det enda som kan hända är att hon blir lite stark, men det är inga problem för mig för hon blir inte SÅ stark och det är ffa efter hindrena hon blir det, så igen- inga problem! Speciellt inte när man rider på en gigantorbana. :)

GoseDreamy var så söt idag så, hon gnäggade åt mig när jag gick för att hämta henne vilket alltid värmer i hjärtat. :) Och hon verkade tycka att det var helt OK att få på sig hopputrustning istället för westernsadeln o stångbettet. Kändes dock sjukt ovant för mig att sitta i hoppsadel och korta lädrena, men det funkade det med. ;) T förklarade sen strategin för dagen. Ytterst lite kontakt i munnen (D hatar stöd och mycket kontakt och är nöjdare utan) och rida som en amerikan. Haha. Hon skrattade när hon sa det, för vi brukar ju inte direkt njuta när vi ser folk som rider så som jag idag skulle rida, men vafan. Ibland får man offra sig för att hästen ska vara nöjd.

Började med lite lätt uppvärmning med mig i lätt sits. Haha VAFAN! Lätt sits? What? Vad är det? Jag har ju blivit dressyrryttare? Kunde stå längre än jag trodde att jag skulle orka faktiskt, och man kommer ju in i det. Dreamy var nöjd med friheten i munnen också och när hon är nöjd delar hon med sig av känslan. :) Sen trav in på en liten studsserie med varannan bom o kryss, rakt fram i några språng efter med 0 kontakt och SEN göra halt, fortfarande rakt fram. Hon har nämligen lärt sig att förvänta sig att folk kommer dra i henne efter hindrena, eftersom hon är stark då, så vi kör såhär istället och det fungerade väldigt bra.

Studsen var jag inte alls nervös över, eftersom jag aldrig är det. I love studsserier! Då känner jag mig trygg. :) Men sen skulle jag trava vidare efter den och trava på ett räcke på ca 70cm. Och det var egentligen inte läskigt, för jag visste att hoppa gör hon, men det läskiga är att jag fortfarande skulle se till att ha en superlångsam trav in, så jag fick ju inte känslan av att hon absolut skulle hoppa. Men det gjorde hon såklart. :) Andra gången vi kom på den hoppade hon rejält också- weeee! :D Sen skulle jag istället trava på en ungefär lika stor oxer efter studsen. Blev lite sämre från min sida då jag blev osäker och inte riktigt hängde med i JÄTTEsprånget hon tog från yttepyttetraven, men mantag räddar alltid dagen och hon var ju så duktig så vi lämnade oxern och tog studsen två gånger till med knut på tygeln och mina händer ut i luften. Dels för att hon verkligen skulle få frihet i munnen, och för att jag skulle få lita på henne.

Första gången var jag lite nervös och klämde lite för mycket med skänkeln, så det blev lite hastigt. Andra gången tvingade jag mig till att slappna av och det blev väldigt lugnt och fint. Hurra hurra! Roligt är det att hoppa och jag HATAR att jag blir så nervös. Var nästan skakis efteråt ett bra tag. Men T verkar vilja att jag hoppar henne lite, för även om jag kände att jag var rejält ringrostig över hindrena så är jag faktiskt ändå en helt OK hoppryttare. Och det blir ett bra mellansteg för T mellan att hoppa hästen själv och låta oerfarna elever göra det.

Det bästa med passet var dock inte att få hoppat igen, utan hur underbart supernöjd Dreamy var med det hela. Hon och jag har verkligen haft våra DUSTER förr. Mest för att hon verkligen var illa inriden och hade lärt sig att säga emot precis allt ryttaren bad henne om. Pissmärren "personifierad" verkligen, när man red iaf. Det blev väldigt mycket bättre dock när hon insåg att hon hamnat hos folk som älskade henne och när hon fick lite konsekvent ridning. Men lycklig blev hon inte förrän T förstod att hon verkligen föraktar kontakt med hennes mun. En lätt kontakt går bra, men mer normal kontakt trivs hon verkligen bara inte med. Så nu när vi anpassat oss till det har hon blivit så jäkla harmonisk och älskar att vara med och delar med sig av all sin glädje. Och när en mindre duktig ryttare rider, och kanske har mer kontakt än hon är nöjd med, så är det som att hon förstår att det är en elev som försöker lära sig och hon finner sig i det. Det är som att man kan se på henne att hon är fullt medveten om sin roll som lärarinna och att hon vet att hon måste ha tålamod med de som håller på att lära sig. Svårt att förklara men jag tror att ni som läser som känt en otroligt godmodig läromästare vet vad jag pratar om.




Och nu har jag verkligen fått rida mer, det räckte visst med att klaga lite i bloggen om att jag rider för lite! ;) Westernlektion igår, hopplektion idag, imorn vet jag inte om det blir dressyr eller western. Monet jobbade väldigt bra för mig på linan idag, så på ett sätt hoppas jag på henne, samtidigt inte. Haha. Nåja. Det märks imorn hur det blir! :)