Ja så kändes det nästan idag. Kom till stallet och blev medlurad på en tur ute i naturen. Kände mig inte helt 100 eftersom Jada inte gått på en vecka, men vet att hon alltid brukar vara snäll ute... Hon ville dock helst bara takta runt som ett fån uppför backen (börjar med några branta backar och det är jäkligt brant nerför sidorna om vägen också...) och när man rider henne på bana och måste hålla i henne mycket så blir hon tillslut förbannad och bockar tills man ryker... Så det kändes sådär.. :P Sen när vi kommer till sista böjen innan platsen där vi brukar stanna o låta hästarna beta så går det kor i hagen där, och varken Jada eller lilla snöponny gillar kor, men vi hoppade av och ledde förbi dem, och Dreamy gick duktigt först med ryttaren på ryggen fortfarande. ;) Att vi behövde hoppa av gjorde dock inget, skulle vi ändå göra för betesstunden. :)

Sen blev det en härlig runda upp och ner för bergen och genom flodbädden (som är torr igen efter förra veckans regn). Höjdpunkten, förutom utsikten från picknickplatsen, var att rida längs med citronodlingarna där uppe på berget och känna den underbara citronblomsdoften blandat med citrusdoft. Ahhh!!! Inte lika underbart var att fröken kokohäst tar en rejäl tugga citrongren, som är sticksig och som lägger sig runt bettet... Men det gick o dra ur och då blev hon glad igen... :P Jada slappnade av och var riktigt trevlig resten av turen, förutom på ett ställe där de tydligen springer ibland. Men då var det inte alls på samma sätt som innan... Och jag klandrar henne inte, hon älskar att få komma ut och blir dessutom koko av att stå så mycket som hon gjort nu pga regnet, hade det varit ridning hemma hade ingen satt sig på henne utan att longera en ganska bra stund innan... :P

Den tråkiga nyheten är att Monet är halt. Jag såg det redan igår när jag skulle longera igång henne och sen få ett sitspass. Man har dock en väldigt annan syn på hältor här, min tränare är nog den som bryr sig mest av de jag träffat, men annars är butta eller kortisonsprutor svaret på allt. Att hästar ALLTID går på butta är inget konstigt. Att man ger i förebyggande syfte är ännu vanligare... Så när jag påpekade det igår får jag order om att fortsätta jobba henne och se om det går över för hon är säkert bara stel. Det gick inte över.

Idag var det fortfarande där. Tydligast i skritt faktiskt. T trodde mig inte igen när hon säger att hon kan fortsätta longera lite så kan jag gå o hämta min hjälm. Jag protesterar mot att sätta mig på en häst som uppenbarligen har ont och hon longerar lite hon med för att kolla lite ordentligare. Ser helt ok ut i trav o galopp, så saktar hon av och hästen är döhalt. Såklart. Både igår och idag har hon reagerat lite extra när vi går ut från dressyrbanan och då kommer ner på betongen. Och eftersom hon inte är varm eller svullen nånstans gissar vi på hovböld eller att hon behöver skor. Jag har sagt i ca 4 veckor att hon nog behöver skor, men nej nej hennes fötter är såååååå fina... :P

Ibland blir man lite trött på det hela. Speciellt när jag nu inte har någon häst att rida, vilket känns som att det kommit helt i onödan. Vi som precis gjort upp en plan med mål o allt.... Jag hoppas att hon bara är lite öm och att det går över med skor..