det är så tyst o tomt i stallet nu.
ingen som gnäggar varje gång man går förbi för att det säkert var flera minuter sedan hon fick mat.

en sån otrolig kämpe hon var.
hon har lärt så himla många så himla mycket.
hon gav aldrig något gratis men när man fick till det så var det en otrolig känsla hon bjöd på.
och så många hon helt oväntat drämde i backen. :)

hon var alltid en fröjd att ha o göra med.
så många hästar man kämpat med när de skulle promeneras igång efter hältor, med henne var det ett nöje.
hon gick där och njöt av att få komma ut.

hon var den första hästen jag red på K och den enda jag inte kunnat galoppera på. :)
nu kommer hon aldrig mer behöva känna sig förnärmad över att det gått mer än 10 minuter sen hon fick mat. :)
och även om det känns tyst och tomt, så minns jag henne bara med glädje, jag tror att hon hade velat ha det så. :)

vila i frid älskade vän