Jag känner mig lite för stressad för mitt egna bästa. Man vet att det är dags att göra något åt situationen när man börjar känna igen destruktiva mönster och konstiga beteenden. Som att sitta till häst och vara rädd. :P

Hade både Piri och Mejram fredag och lördag, sen Piri och Jalapeño på söndag. Fredagen börjades med Pirret, hade inget val än att vara inne eftersom det var isigt på vägarna fortfarande. Inte mig emot att slippa oroa sig och som vanligt var han världens snällaste och skrittade runt runt runt. Visade lite sura miner mot dumma Peppe (Jalapeño) när Anna red eftersom han inte fått bråka med honom i hagen. Det var riktigt kul att se Anna rida Peppe och hoppa lite småhinder- riktigt tjusig häst!

Sen hade ungdomarna lektion och jag gjorde iordning Mejris för kvällens pass. Hindrena var låga och Anna la ut ett till cavaletti så jag hade det som vapen om hon tänkte vara lika seg som förra helgen. Det var hon dock inte, tvärt om! Hon var JÄTTEpigg men ändå rätt så fokuserad och jobbade på riktigt bra. Jag räknade dessutom fel på tiden och slutade mycket tidigare än jag behövt men kände samtidigt att jag inte behövde rida mer. Visst hade lite mer galopp varit bra men ja... :) Skrittade av henne avsuttet med henne lös eftersom vi var själva. Lilla söt följde så snällt efter ändå. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag önskar att jag var riiiiiik så jag kunde köpa henne o bara mysa med henne varje dag.

På lördagen började det med allmänt flams o trams, man märkte direkt att det skulle bli en seg dag där man var kvar alldeles för länge. :D Började med Piri igen men tänkte minsann försöka ge mig ut på de numera isfria vägarna. Vi kom dock inte så långt och den där rädslan dök upp hos mig och när han hoppade till några gånger kände jag att nä, vi går in. Väl i ridhuset var han såklart lika söt som vanligt. Får dock så ruskigt ont i arslet av att bara sitta o skritta så jag gick ut de sista 10 minutrarna och ledde honom, så 20 min av 60 var iaf ute! Woohoo!

Sen efter rätt så lång tid blev det dags för Mejram igen. Skulle haft sällskap av Hanna och Tammis men Tammis var tyvärr halt igen. :( Passet började sådär, först tappade jag ena handsken när jag skulle ta på den och fick hoppa av igen för att ta upp den... Sen hade jag inte spänt gjorden ordentligt så sadeln åkt bak, vilket fröken M INTE trivs med, så det var bara att hoppa av o sadla om... Mejram var dock på lika strålande humör som dagen innan. Pigg pigg pigg och mer ofokuserad men ändå helt ok. Dock hände något mycket ovanligt, fattade vänster galopp som vanligt när hon började kännas ok i traven men döm min förvåning när hon börjar köra sina bakutsparkar redan då! De kommer annars bara i högergaloppen så jag blev lite ställd. Provade att bara köra vidare men då o då kom de, rätt så rejäla också. En var dessutom tätt följd av något jag tror skulle vara en bockning, haha, hon kan inte bocka! :D Kände att hon nog var rejält spänd i ryggen så jag la ner galoppandet och tog lite mer trav istället.

Rullade sedan bara på i trav på volter och bytte varv ofta för att få henne mellan hjälperna men samtidigt lugna ner henne. Hon blev bättre o bättre så jag tog lite högergalopp, stel var hon men inga skutt eller bakutsparkar och tillslut började hon även slappna av. Fattningarna var dessutom bättre än vanligt och även avbrotten satt hyffsat. Tog lite mer trav där jag började pressa på lite mer och hon var såååå duktig! Blev liiite springigt i ökningarna men hon lyssnade på mig och kom tillbaka bra efteråt ändå så. :)

Tog galopp igen och fattningarna blev RIKTIGT bra och avbrotten med. Bytte till vänstern igen och hon överträffade sig själv återigen och nu var det utan bakutsparkar även där. Hurra! :D Det är så härligt att sitta på henne när hon blir så fin. Vänstergaloppen var verkligen rund och helt underbar. Härligt! :D När jag travade av henne sen kom en hel hög med frustningar och vi var nog lika nöjda bägge två. :)

Kändes lite trist att inte rida henne på söndagen men det var ändå spännande att få prova Peppe. Började dock med Piri men med en promenad, min rygg hade fått sig en törn av de oväntade bakutsparkarna dagen innan så att rida två hästar kändes inte helt lockande. Det positiva med att inte sitta på var att vi kunde ge oss ut utan problem. Piri var dock inte helt nöjd så på bortväg fick jag mer eller mindre släpa med honom. Dessutom skulle han helst sitta i mitt knä och jag TÅL INTE hästar som ska knö på en och trampa på en. GAH! Tack o lov la det sig så fort vi vände hemåt igen. Sen försökte han pipa till och bralla en gång också, men han är lite misslyckad med sånt och det blev bara lite ruskande med ett tillhörande småskutt. :P Inga andra stora händelser på den turen, förutom att jag nu har sjuk träningsvärk på framsidan smalbenen av att ha gått en timme i stålhätteskor (förutom alla timmar i stallet med dom på då...). Tur att inte benhinnorna tog stryk iaf...

Så var det dags för Peppe! Himla snäll i boxen men lite ängslig. Sen så är han så söt att man nästan dör! Sjukt sött ansikte! :) Han är 5år, fux, valack och efter Scandic, som Patrik Kittel tävlar i världscupen. Lilla Peppe är ruskigt snäll men såklart rätt så grön. Stark blir han också och man får inte bli hängandes i honom. Det var ungefär så mycket jag visste om det hela. :P Var ovant att sitta på honom men kändes ändå inte konstigt. Vi tog tyglarna och då blev det mer ovant. ;) Han ville gärna kröka på nacken och gärna krulla ihop sig, inte direkt bakom lod men väl bakom hand. Det var inte helt lätt att få honom att söka sig fram och ner i traven men vi lyckades till slut och ojojoj vad fin han blev! Ett annat problem var att få honom att svänga när man ville och så mycket man ville, haha... :D Dessutom är han väldigt väldigt framåt så att gå på med ytterskänkel för att få honom att svänga innebar även full speed ahead! :D

Galoppen var ack så härlig den med, men svårfattad. Och svårstyrd! Det var lite läskigt när vi i vänstern (som var vårat svagare) var på väg rakt mot väggen istället för att ligga på en rund volt... Hmmmm... Övningarna passade inte oss heller sådär super, övade på programlinjer men jag hade behövt mer basic. Det är liksom inte lätt när man sitter på en pigg o stark häst som lägger sig bakom hand... :P Men shit happens! Lena tyckte jag red honom riktigt bra men jag fastnade inte alls. Fick nästan lite dåligt samvete för jag kunde inte komma på något som var fel, bara att det inte var rätt! Han var ju egentligen ljuvlig med underbara gångarter och en otrolig arbetsvilja. Traven var stor o luftig utan att vara svårsutten och galoppen sååå jäkla rund.

Jag tror dock att det delvis hade med min inre stress att göra för när jag sovit på saken var jag desto mer lyrisk! Tyvärr var det då försent att ångra sig. Hade sagt att jag hellre red Mejram i helgen som kommer och så får det bli, fast jag nu surar på mig själv om att jag inte borde gett upp så lätt. Men vafan, jag ska ju ändå tillbaka till Piri så fort jag kommer hem från USA, för ingen är bättre än honom! :D