Harmoni och lugn

Jag har helt klart fått en ny hästkärlek! Kom ut till stallet igår och fick kika på Andys lektion innan det blev dags för mig. Intressant att se men oj vad den tjejen gnäller, man tycker att hon borde växt upp nångång under de senaste 5 åren men icke sa nicke! Hon var bra mycket ödmjukare när hon var yngre också... :P Sen fick jag det stora nöjet att få rida söta söta Belle igen, sken upp och Tamara bara skrattade åt mig. :)

Öppnade boxdörren till min nya vän som stod ute i solen, men kom in så fort jag visade mig. :) Sen gjorde jag iordning henne ganska lugn eftersom hon har sitt sadeltvång. Såg till att ta en liten mysstund först vilket verkade ge önskad effekt då hon var helt lugn medans jag la på sadeln o började spänna så smått. Hon brukar dessutom springa ett par steg när man går ut ur stallet men inga sådana tendenser alls idag = framsteg! :) Gick några varv med henne så att jag kunde spänna ordentligt o hoppa upp.

Vi jobbade sedan med ungefär samma saker som sist. Först volter, sen stooora serpentiner (rider på en hoppbana som är gigantisk, så inga små dressyrserpentiner direkt ;) ) för att sedan övergå till lite sidvärts igen. Belle var sååå duktig och kämpade på hela tiden! Vi hittade rätt mycket snabbare än sist och hon försökte verkligen. Hon blev såpass lyhörd att jag verkligen fick kämpa allt vad jag hade med att inte förstöra för henne genom att göra för mycket utan mest bara sitta stil och lita på henne. Härlig känsla! :) I galoppen sen fick jag börja galoppera några språng rakt fram och tillslut kämpade lilla hästen så hårt att man nästan fick ont i hjärtat. Avslutade såklart då och gav henne massa massa beröm. Hon hade hela passet varit mycket mer till freds med allt, hon vågade länga lite på steget och söka bettet, så vi bestämde oss för att se om hon var beredd att söka sig fram i en liten avtravning... Först blev hon alldeles nervös men sen vågade hon sträcka på sig och det verkade kännas bra så hon fortsatte länga ut i takt med att hon fick mer tygel. Gött mos! :D

När jag sedan promenerade med henne märkte jag att hon lyhört följde minsta grej jag gjorde. Så säger dom att folk inte velat träna henne eller jobba med henne för hon är ett hopplöst fall som blir hysterisk över minsta lilla... Man kan ju bara undra vad det är för fel på de människorna som får hästen att reagera på det sättet.... När vi promenerat en sväng och ätit var sin apelsin i skuggan fick hon sig en dusch och mer kel. Hon fick sedan stå o torka en stund medans vi människor chillade i skuggan med fler apelsiner och snack. Det var ett sådant underbart lugn på anläggningen att jag hade kunnat sitta där i evigheter! Det känns nästan magiskt med alla djur runtomkring (inte bara hästar- katter, kaniner, ekorrar, ödlor, hökar....) och apelsinträden.. Det lätta brisen som kommer in genom dalgången... Underbart!!!! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback