Kände både på fredagkvällen och sen på lördagen innan jag åkte till stallet att ALL ridmotivation var HELT bortblåst! Jag var ju så ruskigt jävla taggad och ridningen var ju verkligen prio 1 och jag surade över att behöva åka till usa, vemdalen och kenya då det innebar mindre ridning på Pir. Men nu kändes det nästan bara jobbigt att behöva åka o rida. Nåja, det var ju bara att göra o väl där bestämde jag mig för att byta till Mejram. Hade jag ingen lust att rida kunde jag lika gärna ta henne så chanserna för att lektionen på söndagen skulle bli bra skulle öka.

Kände redan från början att det bådade gott, lillskruttan var väldigt mycket mer med på noterna än hon brukar redan från början. Det var LÄNGESEN hon blev så fin i framridningen så när jag pausade lite kändes det väldigt gött! Och hon fortsatte stråla och jobbade på riktigt riktigt bra! Hade ingen större plan på ridningen utan bara rida runt och ha henne mjuk, låta henne tuffa på där. Det var riktigt härligt och ack så gött att för en gångs skull inte vara ensam i ridhuset utan ha både Lena och Anna där, + lite publik! ;)

Mitt humör tog en helomvändning och resten av dagen blev strålande! :) Tänk vad hästar kan göra?
Jag är helt och hållet övertygad om att Mejram visste precis att jag behövde att hon skulle göra sitt bästa, för oj vad hon kämpade! Och efteråt var hon ack så nöjd med livet men rätt så trött. Det var iaf helt klart rätt beslut att byta häst, nog för att Dijon är fin men det ridpasset på Mejram behövde min arma själ. ;)

Pratade med en av de jag rider med numera, som rider Dijon, o hon sa att om det blir långvarigt med Piri kan jag ta Dijon för hon känner inte att hon MÅSTE rida honom. Väldigt snällt och det tål att funderas på om inte annat. Men vi får väl se! Piri ska till vet nästa måndag så efter det vet vi väl någon form av prognos.

Så igår fick jag först ett samtal från Åsa där hon frågade om jag kunde rida Fia eftersom medryttaren blivit sjuk. Inga problem tyckte jag! Blev inte att rida henne på lektionen dock för Fi hade stått i några dagar och bara ridits ut en sväng på lördagen. Kom dock iväg lite sent så det blev rekordfixning och sen kasta oss ut i ridhuset. Fia var lite styv o sträv men det var ju inte så konstigt. Hon lossnade dock mer o mer och efter de 40 minutrarna jag hade på mig så kändes hon igenomjobbad och lösgjord vilket var målet. Det är verkligen SÅ kul att få rida henne lite då o då, om inte annat får man sig en egoboost eftersom folket i stallet tycker att vi passar så bra ihop, haha. :D

Min grupp skulle ses en stund före vi skulle rida och prata igenom vad vi vill i gruppen, tävla eller så. Jag kände att jag vill ingenting längre.. :P Målet var ju att komma ut på LA men nu känns risken stor för att det blir till att börja om på LC... Hopplöst! Men vi kom iaf fram till att vi ska försöka ta oss ut o tävla allihopa till våren, så det blir väl skoj ändå hoppas jag.

Sen tillbaka ner till stallet o pyssla om lilla Mejram. Passade på att försöka göra något åt hennes man också, som dock står åt alla håll så det är inte lätt. Lite bättre blev det dock, alltid nåt! Hon kändes sedan minst lika fin som dagen innan. Hade satt på sporrarna när jag red Fifi och struntade i att ta av dem eftersom jag hoppades att hon skulle vara lika fin igen, helt rätt val! ;) Hon var riktigt fin och för ovanlighetens skull kändes framridningen nästan lite lång. Övningen för dagen var skänkelvikningar, först bara i trav och sen fatta galopp i slutet på den. Det första gick riktigt bra, för mig är det relativt enkelt att rida skänkelvikningar på henne eftersom jag känner henne så ruskigt väl och kan parera alla konstigheter hon har för sig. :D Men får man henne bara mellan skänklarna och är redo för ytterbogar och rumpor som åker åt sidan för mycket så. ;) Blev sämre med galoppfattningarna dock eftersom hon blir stressad av sånt. Hon lär sig med en gång och går bara o väntar på att få galoppera... :P Så jag fattade helt enkelt inte varje gång och försökte rida lite galopp på annat håll istället. Sen när vi var klara var hon sååå fin! Hade bra tryck i henne och hon lyssnade på minsta lilla. Hon gick nog verkligen precis så bra som hon kan just nu. Härligt härligt!

Trött blev hon dock min lilla vän men ack så nöjd med sig själv igen! Tre lyckade ridpass på två dagar, varav två RIKTIGT lyckade = mycket bra för själen. Det enda tråkiga med lektionen var att jag inte fick jättemycket feedback, men det var nog för att det inte fanns så mycket att säga. Lena hade iaf strålat som en sol mot lilla Mejram både lördag o söndag så det är ju ändå ett gott betyg. ;) Men det känns ändå hemskt trist allt. Jag trodde aldrig att jag skulle fastna så hårt för Piri på så väldigt kort tid. :(

Den stora egoboosten kom dock från en annan elev på ridskolan, som skaffat sig en häst som är ganska svår men som blir ack så fin när hon släpper i spänningarna. Först kom hon lite försynt och frågade om jag ville hoppa hästen för hon behövde någon duktig som vågade ha is i magen. Hästen hoppar allt men blir lite väl upphetsad. Gör inget dumt egentligen men ja.. Tackade dock nej till det eftersom jag inte hoppat sen i våras. Sen frågade hon än mer försynt om jag skulle kunna tänka mig att rida henne någnång, för hon skulle så gärna vilja att en duktig ryttare red henne så hon fick se. Hoppsan! Tackade självklart ja för jag tror att det är en himla rolig häst om man väl hittar rätt. Så vi bestämde att jag tar henne på nästa söndags lektion. Ska bli skoj men lite pirrigt! Tänk om jag inte löser hästen alls. :P Men skönt för självförtroende iaf, även om jag inte alls är mer än en glad amatör! :P