Corint, ängslig ängel

Ännu en box har blivit tom och ett hål har lämnats efter hästen som stod där. Corint var en riktig olyckskorp som alltid lyckades skada sig. Han var oftast en charmig häst som de flesta tyckte om, lite rädd för läktarkortsidan men så fort han var igenom så var det inga problem. Jag minns när jag red honom ett pass innan han skulle gå lektion igen efter en kortare hältvila. Han blev riktigt riktigt fin och det var ett roligt pass. Jag kommer nog komma ihåg det länge för Anna berömde mig för hur fin han blev. Han var även den första häst jag "hoppade" efter att jag åkte av Lasse o stukade bäckenet. Hindrena var dock nästan bommar på marken men ändå!

Sen blev det dock lite slitningar emellan oss när han var riktigt riktigt jobbig under en igångsättning. Det gick knappt att leda honom ens och jag var inte glad över att behöva sitta upp på honom. Egentligen var han bara orolig, fy vad jobbigt det var att behöva känna hans spänningar. Men även det slutade bättre när han till slut lugnade sig, minns det skrittpasset när han började frusta helt hysteriskt mycket och länge. Det var en otroligt härlig känsla!

Senare funderade vi på om jag skulle rida honom när Lasse blev dålig, provade ett pass och visst blev han fin men det var inte "min grej", tyckte jag. Lena var av en annan åsikt och propagerade ganska hårt för det hela eftersom hon ansåg att jag red honom bra men jag stod fast vid helst inte, men tack vare Åsas erbjudande om Fia så löste sig ju det. Sen blev han halt igen.

Han sattes igång som alla andra efter sommaren och var frisk o fräsch. Tills han en dag inte var det. Typiskt! Hältan visade sig dock vara fång, som tyvärr inte blev bättre.


Himlen har fått en till ängel och en ängslig själ har äntligen fått sin ro.
Vila i Frid underbara Corint, du kommer för alltid finnas i mitt hjärta.
1999 - 2009



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback