Det är helt otroligt egentligen, hur ett enda litet ridpass kan förändra hela ens sinnesstämning, energi, humör, inställning till livet- ja allt!

På söndag är det tävling, och eftersom Lena inte kunde hålla någon lektion för mig förra helgen har jag nu två på raken, idag och imorn, som uppladdning. Började framridningen med att försöka vara jäkligt noga i skritten, att inte fuska förbi något utan vara metodisk och ta mig igenom spänningarna där innan jag började trava. Piri var dock i strålande form och kändes bra. När jag väl travade var det inte jättemycket spänningar och jag kunde hitta honom ganska bra tycker jag, bäst hittills av våra pass sen sommaren iaf. Lena kom in lagom till att jag ville börja galoppera så vi körde därifrån.

Lena satte oss i arbete ganska omgående och jag fick börja ställa högre krav igen. Redan från början kände jag att det skulle bli ett bra pass och kände nästan från första galoppsprånget glädjen sprida sig i hela min kropp. UNDERBART!!! Fick jobba med formen, mina händer, kontakten och engagemanget bakifrån på volten. Gick in på mindre volter för att få hjälp med att hålla nere tempot. Piri tyckte jag var APJOBBIG som ville ha igång bak i det lägre tempot och sparkade en del åt spöpeten... :P Men gjrode det han skulle och blev superfin. Gick ut på fyrkanten och kände hur det stämde och jag hade kontroll- göööötttt... ;) Vände över och fick ta lite förvänd- ojoj vad det kändes att han inte gjort det på länge. :)

Stretchade honom lite i traven innan han fick pusta lite. Började i trav i högern men han slingrade sig rätt ordentligt och var svår att hitta helt rätt, så över i galopp istället eftersom han är lättare där. Fick jobba på för att hitta det, han ville inte ha den kontakten jag behövde ha på inner tygel, och rumpan åkte då ut. Men vi kämpade på och kom ihop oss bra. Ut på fyrkanten där också och hitta spårningen även på rakt spår och så lite förvänd där med. Över till trav som nu var helt underbar. Tog några ökningar längs långsidorna, och ojojoj vilka längningar. Hittade dem sådär så jag lyckas rida dem hela vägen fram och på så sätt inte tappa något på vägen. SKA fokusera på att hitta den känslan på söndag, jag bara ska! ;)

Sen kändes vi klara, Lena frågade om det var något jag ville träna på, men vi kom fram till att nä, nu när han vart så jäkla fin så avslutar vi istället. Jag kan programmet, de problem vi har dyker upp när han inte är helt igenom och jag inte har honom mellan hjälperna, så vi var väldigt överens om att det bästa är att vi bara jobbar på det istället. Travade av honom och sen skrittade av ute. Sen flöt jag runt på små rosa moln resten av kvällen och faktiskt längtade efter söndagens tävling... Nu har euforin lagt sig en aning förstås, men det är ok. För imorn får jag åka tillbaka till stallet och göra om det igen. Underbart! :)