Det var så pinsamt längesen jag var ute o red i naturen att jag nästan inte kan med att skriva det... Jag kan inte minnas att jag varit ute (förutom lite fram och avskrittning då) sen Lasse och jag var ute på våran sista ridtur ihop, i typ februari eller nåt förra året. Trodde först att det gått ännu längre tid, för jag kom först inte ihåg att han o jag var ute den dagen... Och då hade det varit typ sommaren 08 eller nåt sånt sjukt... :S Jag som var en riktig skogsmulle en gång i tiden!!!

Men så idag var det äntligen dags! Sofie frågade redan i måndags om jag inte skulle med ut, men då behövde jag verkligen plugga, så det fick bli idag istället. Hon på sin Fåne och jag på lilla travaren som står hemma hos dem. Han är verkligen liten så jag var lite orolig först över att han inte skulle orka mig, men Sofie var rätt övertygad om att han skulle göra det så det var ju bara att prova! ;) Hemskt mysig liten häst var det iaf, utstrålar 200% vänlighet och man känner verkligen att det inte finns något ont i honom alls, inte ens en smula!

Så hoppade jag upp och han trillade inte omkull så vafan! ;) Vi red en tur på vägar, längs fält och genom skogarna runt om där Sofie bor här utanför Skara och det var såååååå skönt!!! Efter bara några meter kände jag hur en hel hög med spänningar försvann ur mig och lillkillen delade med sig så himla mycket positiv energi att jag njöt i fulla drag! Grabbarna var ett riktigt gött par att rida ut på, kolugna och det var inte mycket som upprörde dem inte, förutom att lilla M inte alls ville gå först, för DÅ blev livet läskigt! :D Travaren i honom såg till att det inte blev någon galopp, men att känna på hans trav i olika lägen fick jag ju och det dög bra det. :)

Jag blev sedan hemskt trött när jag cyklade hem via affären, riktigt jäkla sömnig. Säkert alla spänningar som släppte. :) Tack lilla hästen för att du hjälpte mig med det! :)