Dag 01- Om mig

Så idag är det första februari och jag ska skriva mitt första inlägg i den där blogglistan. För de flesta som läser kommer det dock ha blivit minst den 2e men jag får nog gå efter min tid. ;) Har inte alls hunnit skriva innan idag ändå, har gått i ett! Jag har fått för mig att mina få regelbundna läsare faktiskt känner mig personligen, och därför vet en hel del om mig. Men jag vet ju faktiskt inte vilja som regelbundet läser förutom ett par stycken, och tack o lov har jag större antal besökare än så! :D

Så ja, skriva om mig var det ja. Jag hoppas att jag tar upp sånt som kanske inte alla vet. :)
Jag föddes i en liten förort i New Jersey, alldeles utanför NYC och Manhattan. Där bodde jag dock inte länge innan vi flyttade till Sverige igen. Även om det var väldigt nära att vi flyttade tillbaka till NJ innan jag ens börjat skolan så blev vi kvar i Sverige. Jag växte upp i en förort sydväst om Göteborg och levde i en ganska så trevlig och skyddad värld.

Djur och natur har alltid varit mina stora intressen och de flesta "lekminnen" jag har från när jag var barn är från skogen. Vi rände alltid i skogen, byggde kojor eller bara gick runt på upptäcksfärd. Åh så underbart det var. :) Jag och min bästis Lina hade en hemlig koja som jag rymde till med min kanin när min mor hotat med att sälja honom eftersom jag inte gjort något som jag skulle. Hon visste inte var den kojan var, och jag var där länge, tills min bror kom och sa att mamsen var superorolig och hade gått till grannarna för att se om de sett mig och funderade på att ringa polisen. Då gick jag hem och mamma hotade aldrig mer med att sälja min älskade kanin. Haha. Mission accomplished! :D Det roliga är att kojan låg nästan alldeles intill huset, men var ganska väl gömd uppe på "indianberget". Moahahah! :D


Att skriva att jag alltid älskat hästar känns överflödigt, det har ni nog redan förstått ni som läser min blogg. ;) Andra intressen jag haft är handboll- jag spelade i 6 år, från första klass till 6e klass då jag slutade pga en hemskt trist tränare som tog bort all glädje ur det hela. En del dans har det blivit också i olika omgångar, lite scouter och spelade instrument och tyckte om att sjunga i körer. Musik har alltid varit en stor och viktig del i mitt liv.

Hela min uppväxt har såklart präglats av att vara dubbel medborgare med föräldrar från två olika länder och två olika kulturer. Vi har alltid firat jul två dagar i rad, haft halloweenfester redan innan det blev popis i Sverige och jag har bara sett en endaste Disneyklassiker på svenska (Sköntheten och Odjuret, följde med en kompis på bio och såg den, dock hade jag redan sett den ett halvår tidigare i USA... ;) ).

På gymnasiet gick jag en blandning mellan samhäll och humanistisk, men när jag påbörjade mitt 3e latinska språk i 3an insåg jag att det var lite väl förvirrande då jag började svara på franska på italienskan och plötsligt bara kunde räkna till 10 på spanska... Hmmm... Spanskan var dessutom sist på måndagar och först på torsdagar, bägge långa dagar, och då jag läste för många poäng var det ett enkelt val att hoppa av.

Om vi ska återgå till musiken så är jag en riktig allätare. Och förutom husgudarna Kent har jag snöat in på olika stilar i olika perioder av mitt liv, på högstadiet var det främst nördpop, sen blev det lite skate inblandat, lite synth, samtidigt som jag hela tiden lyssnade på allt möjligt. Sen gjorde jag en rejäl omvändning och tog en heldykning i mitt omtyckte för techno och blev rejvare på heltid, buffaloskor o allt. ;) Det roligaste var nog dock att gå på synthfesterna så, innan currysarna började bli vanliga så kunde det alltid reta någon. Jag tog tom mitt användarnamn som jag har lite överallt på internet, tex den här bloggen, efter mina syntharvännerns skällsord för rejvare- lasertomte. ;) 


Mellan gymnasiet och SLUpluggandet gjorde jag lite allt möjligt, tyvärr var en stor del av den tiden vigd åt dåligt mående som satte käppar i hjulet för produktivitet. Bortsett från lite annat plugg, som tex hästskötaråret på Dingle och en kortare flytt till Stockholm med dåvarande pojkvännen. Och även om året innhöll mycket ångest så innehöll dom även mycket roligt. Ojojoj. Festerna! Såna galna fester! :) Så även om jag i sämre stunder håller på att gå under av ångesten över att ha slösat 7 år av mitt liv, så inser jag under lite bättre stunder att de åren inte alls är bortslösade, inte ens de 3 som är kvar om man räknar bort tiden då jag gjorde vettigheter.

Sen 2007 har dock mitt liv varit på väg åt ett och samma håll, exakt vilket håll det är vet jag dock inte. Jag började plugga något som oftast känns vettigt och på den vägen är jag fortfarande. Jag insåg att det var dags att sluta ha ångest över att jag måste "bli" något statusyrke som drar in pengar och tänkte att jag pluggar det jag brinner för så får jag sedan se till att skaffa mig ett ordentligt yrke sen. Om jag lyckas eller inte får framtiden utvisa.


Att jag nu bor i USA, närmare bestämt i Camarillo, en liten stad strax utanför L.A. County har nog de flesta koll på som läser. Liksom vad jag gör om dagarna, för det är ju det jag skriver om, så det skippar jag nu.

Det här inlägget blev inte alls som jag först tänkt. Men fingrarna lät det flöda så jag tänkte att äh, det får bli som det blir! Det var en sammanfattning om livet som gjort mig till mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback