Galet upptagen dag idag! Först föreläsning på morgonen, som drog över på tiden med en timme, men var så intressant att jag inte ville lämna och kolla inspelningen senare. Sen duscha o fixa innan det bar iväg för att köra kära Tamara till verkstaden inne i the valley så hon kunde hämta sin bil. Sen möta upp Marie på mallen för lite shopping. Iväg på middag med henne och min far och sen spela lite Mario för att försöka klara alla banor på riktigt så att jag kan klara värld 9. Puh! Just det, hann med o tvätta ett lass ikväll också! :P

Men det är dag två i ungefär 40 minuter till just precis nu, så det är dags att jag skriver om min första kärlek.
Man skulle kunna skriva något klyschigt om att skogen var min första kärlek, den underbara ponnyn Micke eller varför inte min älskade kanin Micki? NKOTB skulle också kunna gå som min första kärlek då de nog var mina första riktigt riktigt stora idoler.

Att skriva om sin första människokärlek känns såhär när man funderar på att faktiskt skriva om det, väldigt privat. Vilket är jättekonstigt med tanke på vad annat jag skrivit om mig själv och mitt liv i den här bloggen. Sen känns det kanske lite ointressant att skriva om sin första barndomskärlek, en av bästa vännerna som man bestämde sig för att man skulle gifta sig med, fastän man var sådär 5 år gammal. För vem vill läsa om hur vi lekte i skogen och plockade gigantiska mängder harsyra och dukade upp till "romantisk middag" (bestående av nämnda harsyra) åt våra äldre syskon, som för övrigt också skulle gifta sig. :P Synd förresten att jag inte gift mig med honom, han har lyckats väldigt gott med sitt liv och att ha råd med häst hade inte varit några som helst bekymmer. ;)

Funderade ett tag på att skriva om min första "riktiga" kärlek, men jag vet inte vem det är. :D Vad räknas egentligen som riktig kärlek? Nä jag vet inte.. Kanske är det skogen jag borde skriva om? Den som kantar alla mina barndomsminnen, den jag spenderat mer timmar i än jag någonsin kan räkna. Den som varit min lekplats, min meditationsplats, min tröst, min energipåfyllare, min trygghet. Där jag gått runt och lyssnat på naturen i sol som regn, värme som kyla. Som alltid välkomnade mig oavsett om det var sommar, höst, vinter eller vår. Där jag kunde vara mig själv, alltid och till 100%.

Åh vad jag saknar min skog!