Dag 08 – Ett ögonblick
Det här kommer en dag sent, eftersom jag ville vara hemma när jag skrev så att jag kunde lägga till egna bilder, men jag var knappt hemma alls igår så det blev inte så. Och sen när jag inte var hemma nu heller och inte varit på hela dagen så tänkte jag skitsamma med bilden, sen kom jag på ett helt annat ögonblick som nog passar bättre. :)
Det är ett ögonblick från Kenya, ett ögonblick inne i en händelse som var helt otrolig och en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om. Självaste ögonblicket var nästan överväldigande och något jag aldrig någonsin kommer glömma. Det var så många känslor inblandade just då, men den totala lättnaden som ögonblicket förde med sig var nog den starkaste.
Det var första natten i Masai Mara, några i gänget hade kommit dagen innan oss och därför sovit en natt redan, men vi var ganska färska på campet. Campet låg i skogen vid floden, stället som Jens sagt var farligast i hela Masai Mara, så vi var nog lite nervösa redan innan, trots hans lugnande ord. :) Jag hade satt upp mitt tält ganska så i mitten av campet med min öppning precis vid Emmas så att vi kunde väcka varandra om vi behövde kissa mitt i natten och inte ville gå själva.
Som vanligt på ett nytt ställe sov jag inte helt hundra, ovan vid ljuden och allt vad det är. Ljuden var mycket flodhästarnas brummande "skratt", men även prassel och annat såklart, vi var ju ändå i skogen. Vi visste att hyenor vart på besök i campet natten innan men tänkte inte så mycket mer på det, hyenor är inget man är rädd för. Mitt i natten nångång vaknade jag, och som jag senare förstod nästan alla andra också, av ett ljud som gav mig kalla kårar. Det lät som en katt som skriker, ni vet som vanliga huskatter, det där långdragna wooooaaaaaaaoooooooowww typ.. Klarvaken på en millisekund var man, och hjärtat pumpade både så hårt och fort det kunde ganska omgående, för det slutade inte med ett skrik, utan det kom fler, och de kom från olika håll.
Hjärnan började bulta ikapp med hjärtat och man försökte tänka logiskt mellan alla tankar om "kommer jag att dö nu?". :P Okej, det låter som en katt, vad finns det för katter här? Leoparder bor i skogen vid floden, därför är det farligt här, men det är många katter som skriker och leoparder lever solitärt, så det är nog inte leoparder, men om det är leoparder kommer jag inte kunna strypa dom fastän Jens säger att man ska göra det. Vad finns det för andra katter? Geparder är inte farliga, det är nog inte geparder. Lejon? Lejon bor det många av i Masai Mara... Men lejon har vi ju hört? Lejon låter väl inte så? Eller? Vad är det som låter? Varför skriker dom? Vad fan är det??? Under tiden hör jag Emma dra i sin dragkedja på sitt tält men jag var så jäkla paralyserad av skräck att jag inte vågade säga åt henne att ge fan i det och låta bli att röra sig. Jag ville ropa och fråga om någon annan vaken visste vad det var som lät men vågade inte, jag fick liksom inte fram något. Jag kan ärligt säga att jag verkligen var livrädd.
Och mitt när paniken verkligen började komma på riktigt så skedde det som är ögonblicket. "Kattdjuren" började skratta.
Precis exakt i det ögonblicket så förstod jag att det inte var några kattdjur som var ute efter att äta upp oss, utan att det var en flock hyenor som bestämt sig för att komma tillbaka och se om de kunde hitta mer mat. Vilket såklart var helt logiskt med tanke på att de fått ett byte (alltså våran mat) natten innan. Jag tänkte bara inte på det innan, och visste inte att de skrek som katter såklart. När jag visste att det var hyenor så började logiken köra igång i hjärnan istället för rädslan, pulsen började gå ner och jag vågade säga åt Emma att stänga igen sitt tält igen. ;)
Efter det kan jag säga att flodhästarnas grymtningar inte alls kändes läskiga, utan väldigt rofyllda, och liksom vaggade mig tillbaka till sömns... :) Såhär i efterhand är jag väldigt väldigt tacksam över att ha fått vara med om det här, helt klart en av de absolut häftigaste upplevelserna man kan vara med om. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag faktiskt på riktigt, live, skulle höra hyenor skratta. Helt klart värdigt platsen som ett ögonblick på den här listan. ;)
Det är ett ögonblick från Kenya, ett ögonblick inne i en händelse som var helt otrolig och en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om. Självaste ögonblicket var nästan överväldigande och något jag aldrig någonsin kommer glömma. Det var så många känslor inblandade just då, men den totala lättnaden som ögonblicket förde med sig var nog den starkaste.
Det var första natten i Masai Mara, några i gänget hade kommit dagen innan oss och därför sovit en natt redan, men vi var ganska färska på campet. Campet låg i skogen vid floden, stället som Jens sagt var farligast i hela Masai Mara, så vi var nog lite nervösa redan innan, trots hans lugnande ord. :) Jag hade satt upp mitt tält ganska så i mitten av campet med min öppning precis vid Emmas så att vi kunde väcka varandra om vi behövde kissa mitt i natten och inte ville gå själva.
Som vanligt på ett nytt ställe sov jag inte helt hundra, ovan vid ljuden och allt vad det är. Ljuden var mycket flodhästarnas brummande "skratt", men även prassel och annat såklart, vi var ju ändå i skogen. Vi visste att hyenor vart på besök i campet natten innan men tänkte inte så mycket mer på det, hyenor är inget man är rädd för. Mitt i natten nångång vaknade jag, och som jag senare förstod nästan alla andra också, av ett ljud som gav mig kalla kårar. Det lät som en katt som skriker, ni vet som vanliga huskatter, det där långdragna wooooaaaaaaaoooooooowww typ.. Klarvaken på en millisekund var man, och hjärtat pumpade både så hårt och fort det kunde ganska omgående, för det slutade inte med ett skrik, utan det kom fler, och de kom från olika håll.
Hjärnan började bulta ikapp med hjärtat och man försökte tänka logiskt mellan alla tankar om "kommer jag att dö nu?". :P Okej, det låter som en katt, vad finns det för katter här? Leoparder bor i skogen vid floden, därför är det farligt här, men det är många katter som skriker och leoparder lever solitärt, så det är nog inte leoparder, men om det är leoparder kommer jag inte kunna strypa dom fastän Jens säger att man ska göra det. Vad finns det för andra katter? Geparder är inte farliga, det är nog inte geparder. Lejon? Lejon bor det många av i Masai Mara... Men lejon har vi ju hört? Lejon låter väl inte så? Eller? Vad är det som låter? Varför skriker dom? Vad fan är det??? Under tiden hör jag Emma dra i sin dragkedja på sitt tält men jag var så jäkla paralyserad av skräck att jag inte vågade säga åt henne att ge fan i det och låta bli att röra sig. Jag ville ropa och fråga om någon annan vaken visste vad det var som lät men vågade inte, jag fick liksom inte fram något. Jag kan ärligt säga att jag verkligen var livrädd.
Och mitt när paniken verkligen började komma på riktigt så skedde det som är ögonblicket. "Kattdjuren" började skratta.
Precis exakt i det ögonblicket så förstod jag att det inte var några kattdjur som var ute efter att äta upp oss, utan att det var en flock hyenor som bestämt sig för att komma tillbaka och se om de kunde hitta mer mat. Vilket såklart var helt logiskt med tanke på att de fått ett byte (alltså våran mat) natten innan. Jag tänkte bara inte på det innan, och visste inte att de skrek som katter såklart. När jag visste att det var hyenor så började logiken köra igång i hjärnan istället för rädslan, pulsen började gå ner och jag vågade säga åt Emma att stänga igen sitt tält igen. ;)
Efter det kan jag säga att flodhästarnas grymtningar inte alls kändes läskiga, utan väldigt rofyllda, och liksom vaggade mig tillbaka till sömns... :) Såhär i efterhand är jag väldigt väldigt tacksam över att ha fått vara med om det här, helt klart en av de absolut häftigaste upplevelserna man kan vara med om. Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag faktiskt på riktigt, live, skulle höra hyenor skratta. Helt klart värdigt platsen som ett ögonblick på den här listan. ;)
Två av mina hyenabilder, dock från Amboseli NP och inte Masai Mara, eftersom det är det enda jag lagt upp i bloggen från Kenya hittills. Jag är lite långsam, varför ska man ha bloggat klart om en resa ungefär ett år efter man varit där? Verkar onödigt... ;)
Kommentarer
Trackback