Det här blir nog ett kort inlägg, för även om det finns mycket jag ångrar så känns det inte helt meningsfullt att sitta här och vältra sig i ångesten som uppstår om man ska börja fundera över allt ångeri. Det jag ångrar mest är ett av mina ex. Vilken sann jubelidiot och det är läskigt hur fort normaliseringsprocesser och manipulation kan gå. Innan man hinner tänka så sitter man fast i något man vet är skit men alldeles för svårt att ta sig ur. Good riddance är det iaf!

Något som är ruskigt skönt att INTE ångra är iaf att jag valde att gå klart min utbildning istället för att hoppa på veterinärutbildningen hösten 09. Ni som följt mig sedan dess vet vilken fruktansvärd ångest det innebar att försöka fundera fram vad jag skulle välja. Visst har jag nångång ibland funderat över om jag valde rätt, men jag har aldrig, inte ens för en sekund, faktiskt ångrat mitt val. Tack o lov. :)