När jag var liten fick man lära sig (i kyrkan bla) att det fanns något som hette den gyllene regeln. behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. och det skriver jag under på. helt och hållet. och i det vill jag också lägga att man ska göra såsom man vill att andra ska göra. framförallt när det faktiskt gäller folk man känner.

och vad fan snackar jag om nu? jo stallet såklart, det gör jag ju jämt. :p det är som så. att i stallet så har alla bestämt att dom vill ha täcken på hästarna om det regnar. självklart så kan man inte alltid veta kl 8 om det kommer regna kl 14. men man gör så gott man kan. idag har det regnat hela jävla dagen. så kommer man upp till stallet. inte en enda häst har täcke på sig. hästarna är dygnsura = går inte att rida. skoj. då ska man istället sitta där och rulla tummarna i 3 timmar.

och okej. det är kanske sådär jättehemskt egentligen. man överlever. och i normala fall så överlever man utan problem, man tycker att det är trist men gör det bästa utav situationen. men idag blev jag fan sur. för enda anledningen jag skulle till stallet idag var för att hjälpa en person med sin häst. så hon slipper ha ångest över att hästen inte blir riden. och så kan man ändå inte rida. fast igen. det överlever man. men när det är hon som gjort felet med att inte ta på hästarna täcken. ja då känns det lite. segt?

och då kommer vi till det som egentligen är anledningen till att jag är sur.
jag vet att om det var JAG som hade släppt ut hästarna utan täcken idag, så hade den här andra personen blivit skitsur över det hela och tyckt att det hela var jättejobbigt och SÅÅÅÅÅÅÅÅ jävla dumt att dom blev blöta och blablabla.

och egentligen så MÅSTE amanda motioneras nu, lätt motion visserligen, men hon SKA gå för att hålla igång tarmarna. hade det vart hennes häst som inte kunde ridas pga det här hade det varit ett jävla liv.

man blir lite trött bara.
lite sådär uppgivet trött.