jag kom ju inte igång så mycket med den här bloggen. men nu behövde jag nån annanstans att skriva. som alla inte kände till. som alla inte läste.

ser på sista avsnitten av sex & the city.
och när man redan har funderat över det lite. o så ser man på det. och påminns. och vad är det jag svammlar om? jo. mr Big såklart. den förbannade jävla idioten. och nu pratar jag inte om han som är med i serien. utan om min egna mr Big. han som alltid kommer finnas där nånstans i bakhuvudet. som alltid kommer kika fram när jag som minst behöver honom. han som alltid kommer vara den som andra killar inte kan leva upp till. han som alltid kommer vara Den.

jag hatar så att det är så. jag önskar att allt kunde vara så perfekt som jag låtsas att det är. men jag tror aldrig att jag kommer komma över det. jag kommer alltid någonstans inom mig önska att det var annorlunda. jag kommer alltid sakna honom. längta efter hans lukt. hans beröring. hans blick. hans åtrå. längta efter honom.

hur gör man när man vet vem man är menad för, men inte kan vara med honom?

hur gör man när ens själ skriker efter någon som har sönder en totalt? sliter sönder allt man kämpat med att bygga upp och lämnar en för att dö. ja. vad gör man då?