en ängel har lämnat oss
jag orkar knappt skriva det här, för det är så otroligt jäkla tungt.
vi kom till Ultuna vid 12, och kom därifrån vid 17:30. då skulle dom ta med sig Aaraton till den vadderade boxen och låta honom somna in.
veterinären klämde o kände, vi spenderade två timmar i röntgen med måååånga bilder och rektalundersökningar, sedan ytterligare tid i ultraljudet. 5-6 veterinärer var iblandade, och två studerande och några djursjukvårdare och röntgenpersonal. han sederades inte ens före röntgen, o ändå skötte han sig bättre än dom felsta hästar gör (och så gott som alla sederas). när dom dock behövde stoppa en kamera under magen på honom o ta bilder uppåt sederades han, fast det knappt behövdes.. han stod där så snällt o bara fann sig i två personer som rektalundersökte honom, o det tog tid eftersom allt var så "fel" utan att hitta några fel. vid ul när han för första gången i sitt liv hörde rakades reagerade han med att få lite större ögon. när en av "sköterskorna" skulle ge honom ett äpple ur handen visste han först inte hur man gjorde, eftersom han aldrig har fått mat ur handen. han fick så ruskigt mycket beröm utav ALLA och de trodde först att han var ruuuuskigt välhanterad, men nej, det är bara hans psyke som är så sjukt jävla bra.
antagligen har han någong gång för ganska längesen fått en fraktur i bäckenet, som läkt lite fel som lett till följder som lett till följder som lett till det här. däremot hade det antagligen inte spelat någon roll om man märkt av den frakturen tidigare ändå.
han "beställdes" av tekla, hon ville ha ett föl efter dom föräldrarna. han skulle bli rid och körhäst av bästa kaliber, och avla fram föl med lika underbart temprament dom.
han var inte den vackraste hästen i världen, han var lite av den fula ankungen, speciellt jämfört med "bror" misse som är riktigt snygg. men han var verkligen den snällaste. men nu har den underbara ängeln lämnat oss för att uträtta större och viktigare ärenden än vad han kunde göra åt oss här på jorden. jag har bara känt honom sedan oktober, och ändå fattas han mig något helt enormt. vissa lämnar verkligen sina avtryck.
vi kom till Ultuna vid 12, och kom därifrån vid 17:30. då skulle dom ta med sig Aaraton till den vadderade boxen och låta honom somna in.
veterinären klämde o kände, vi spenderade två timmar i röntgen med måååånga bilder och rektalundersökningar, sedan ytterligare tid i ultraljudet. 5-6 veterinärer var iblandade, och två studerande och några djursjukvårdare och röntgenpersonal. han sederades inte ens före röntgen, o ändå skötte han sig bättre än dom felsta hästar gör (och så gott som alla sederas). när dom dock behövde stoppa en kamera under magen på honom o ta bilder uppåt sederades han, fast det knappt behövdes.. han stod där så snällt o bara fann sig i två personer som rektalundersökte honom, o det tog tid eftersom allt var så "fel" utan att hitta några fel. vid ul när han för första gången i sitt liv hörde rakades reagerade han med att få lite större ögon. när en av "sköterskorna" skulle ge honom ett äpple ur handen visste han först inte hur man gjorde, eftersom han aldrig har fått mat ur handen. han fick så ruskigt mycket beröm utav ALLA och de trodde först att han var ruuuuskigt välhanterad, men nej, det är bara hans psyke som är så sjukt jävla bra.
antagligen har han någong gång för ganska längesen fått en fraktur i bäckenet, som läkt lite fel som lett till följder som lett till följder som lett till det här. däremot hade det antagligen inte spelat någon roll om man märkt av den frakturen tidigare ändå.
han "beställdes" av tekla, hon ville ha ett föl efter dom föräldrarna. han skulle bli rid och körhäst av bästa kaliber, och avla fram föl med lika underbart temprament dom.
han var inte den vackraste hästen i världen, han var lite av den fula ankungen, speciellt jämfört med "bror" misse som är riktigt snygg. men han var verkligen den snällaste. men nu har den underbara ängeln lämnat oss för att uträtta större och viktigare ärenden än vad han kunde göra åt oss här på jorden. jag har bara känt honom sedan oktober, och ändå fattas han mig något helt enormt. vissa lämnar verkligen sina avtryck.
Aaraton
e. Ailur u. Hirande
26/1 2006 - 27/3 2007
underbara lilla vän, du var ju redan en ängel
vila i frid och vet att vi aldrig någonsin kommer att glömma dig
e. Ailur u. Hirande
26/1 2006 - 27/3 2007
underbara lilla vän, du var ju redan en ängel
vila i frid och vet att vi aldrig någonsin kommer att glömma dig
Kommentarer
Postat av: SaraMara
Usch, vad sorgligt. :-(( *tröstkram*
Postat av: Tekla
Tårarna rinner när jag läser det här. Men du har så rätt Lisa, han var en ängel från början till slut...
Trackback