på valborg ska jag vara med på en grej på skansen som kallas "slå katten ur tunnan", och av någon jävligt dum anledning är det jag som får rida herda. inte för att jag vill, utan för att den andra som skulle kunna inte vill heller. nähä? så varför måste jag göra det då? jaja. får väl trava mig igenom skiten om det ska vara så... iaf så red jag henne idag på körbettet för att vi bägge skulle vänja oss vid det och OJ vilken skillnad det blev! hon krullade inte ihop sig o hon blev inte heller arg på skarpheten, utan hon tog bettet fint o sökte sig fram ner till det! så nu ska jag rida på det tills vi fixar ett riktigt stångbett jag kan rida på. varför tjaffsa med ett tränsbett dom hon inte vill ta stöd på o kämpa i en timme för att få henne att sänka nacken när det var så enkelt?

red även tiiu en snabbis innan jag bytte om o slängde på mig lite smink o brummade iväg till uppsala och en grekisk restaurang där jag mötte upp ett gäng bukefolk o åt fruktansvärt god mat innan några av oss dessutom gick vidare till ett fik för lite efterrätt. MUMS fast jävlar vad mätt jag är. :P och riktigt trevligt var det också, verkligen ett härligt gäng människor!

o nu sitter jag hemma igen o är kärlekskrank. innan jag o g bröt så saknade jag festandet o raggandet. o nu när jag är singel så är det det värsta jag kan tänka mig att behöva göra. jag vill verkligen inte. jag har ingen lust att ragga, jag har ingen lust att få nobben, jag har ingen lust med allt jobb i början med att inte veta o jag har ingen lust att behöva lära känna någon o lämna ut mig själv till någon. alla, precis alla, mina nära vänner har rejält stadiga förhållanden och är allra minst sambo (en med barn på väg, en annan gifter sig i sommar) och jag är återigen den enda singeln. sist vi träffades tjejkompisarna så säger dom andra om hur dom inte har lust att gå ut, för det är såååå mycket skönare att sitta hemma o dricka istället. ja ok. bra. jag kan sitta hemma o hoppas på att den vi är hos har en bra singelgranne som jag kan råka träffa i hissen!?

så var jag ju på fest i förra helgen. en av vännerna där hade med sig sin relativt nya pojkvän. vid första anblick tänkte jag inte så mycket på det, han såg ut som en typisk överklasskille o jag fick snabbt höra att han var jurist o fördommarna bekräftades. men så under lite rökning på balkongen visade det sig att han ju var Ruskigt trevlig. han hörde att jag höll på med hästar o frågade massor om dom o var verkligen intresserad av vad jag hade att säga osv. men ja, han var ju upptagen med tjejen som alltid ansetts perfekt (och ja, hon är lika trevlig som hon är snygg). jaha igen. var väl en singelkille där som hade passat mig (o inte var någon kompis lillebror eller så), men honom har jag känt sjukt länge o var dessutom ruuuuuskigt kär i då (nästan 10 år sen) och sen sket sig allt. ja honom raggar vi på!

jag har inte ens börjat o har redan tröttnat.
vad skoj.