bläää.. jag är ju ruskigt efter, så jag hade ännu inte sett Brokeback Mountain, så jag la till den på min lovefilmlista o fick hem den häromdagen o ikväll var det äntligen dags! o jävla skitfilm. inte för att det på något sätt var dålig. men jag klarar inte av filmer där kärleken går åt helvete. jag vet inte varför men jag blir bara så jävla illa berörd av det. kanske för att jag så hemskt gärna måste få veta att det alltid funkar tillslut. även om jag vet att det inte är sant så är det något jag gör mitt bästa för att förtränga. typ jaja det är helt åt helvete nu och har aldrig fungerat förut heller men någon gång i framtiden så kommer våra vägar korsas o allt kommer stämma o vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar. det måste liksom vara så. för hur fan ska man annars fixa det hela? när man är lika fast som en jävla heroinist?

jag blir så jävla arg på honom också. för jag vet precis varför han ignorerar mig. o jag förstår inte för mitt liv varför han måste vara en sån jävla idiot. tror han verkligen att jag är helt bakom flötet? eller att jag inte märker att han ignorerar mig? eller vad? o under kvällen har jag blockerat och avblockerat honom säkert 10 gånger på msn. o suttit men knappen avsluta vänskap framför mig på helgon. radera på telefonen är ingen idé eftersom jag kan hans nummer utantill. men ändå. bara sätta ner foten o säga fine. vill du ha det så så får du det. och låta det vara så. en gång för alla. men jag kan verkligen inte. det går inte. för vetskapen om att jag kanske aldrig någonsin i hela mitt liv får ha någon kontakt med honom igen är ännu värre. bara tanken på att det kanske blir så är värre än all skit han fått mig att må tillsammans. mycket värre. o det är verkligen helt jävla sjukt.




och så är det meningen att man ska sitta o deppa över att ens sambo lämnat en... tji fick jag, eller han kanske?