Ibland tar livet konstiga vändningar. Igår sitter jag på IRC som vanligt, bara två kanaler, min o daniels egna och #synthare. Inte för att jag på något vis är synthare längre, utan för att jag gillar dom skarpt. Karro hade precis kikat in = jag blir glad. Då ändras topic till RIP Syntekk och berättat att han dog i förra veckan. Jag vill inte gå in på detaljer, men det lilla jag vet om sånt så borde han iaf inte ha märkt att det hände ungefär. Och det känns ju skönt på något sätt.

Såklart blir man chockad, jättechockad, som alltid när en ung människa dör. Jag tänker ju inte sitta här och låtsas att vi var superbundis för det var vi verkligen inte.

Syntekk, eller Magnus som han hette men som jag aldrig kallat honom, var ju dock ingen #synthare för mig, utan en #kentare. Det var där jag lärde känna honom och via dom som jag träffade honom. Och när man känner varandra på det sättet, där man inte har så mycket hämningar (för även om man inte är anonym så känner man sig inte blottad) så lär man ju känna delar av folk som man nog aldrig hade fått träffa om man bara kände dom IRL. Och det är nog det som gör det hela jobbigare. För jag tänker inte sitta här och låtsas om att vi var superbundis, för det var vi verkligen inte. Ibland tyckte jag tom att han var riktigt jävla störig. Men när man ändå känner dom där andra sidorna av folk, så blir det ändå väldigt sorgligt. För även om vi inte var direkt kompisar, så visste vi mycket om varandra. Han visste nog mer om mig än de flesta av mina "IRLvänner". Nåja.

Vila i Frid Syntekk