ja så känns det just nu.
som att vad fan håller jag på med?

i en vecka har jag bara kört på.
rakt fram utan att blinka.
men det går nog inte att göra så länge till. tyvärr.

det mest praktiska är:
hitta ett jobb och jobba med det tills jag börjar plugga i uppsala. då kan jag bo kvar (beorende på lön ta in en inneboende), ha kvar hästarna och det sociala jag har där, och äntligen komma till skott med pluggandet. jag slipper flytta igen, vilket känns otroligt jobbigt att göra.

men varför ska man vara praktisk?
JAG har faktiskt inte så himla mycket saker här, jag skulle kunna bara ta det jag vill ha o tvinga roger att göra vad han vill med resten. varför ska jag tvinga kvar mig här när jag inte ens vill bo här? so what att jag har hästar att rida, det har jag i göteborg och karlstad med.

satt o kikade på lägsta antagna poäng idag på alla program på alla universitet o högskolor i sverige. det finns ju faktiskt himla mycket jag skulle vilja plugga. jag hade bara bestämt mig för veterinär eller husdjursagronom för att det passade bra. men det är faktiskt inte omöjligt att jag kan komma in på tex psykolog. och alla andra intressanta program kommer jag in på utan problem alls. utan att blinka typ.

min ena faster ringde häromdagen också, o sa att jag får komma till både henne eller hästfastern o bo ett tag om jag inte orkar med allt här. hos hästfastern kan jag få en egen "lägenhet" också. o göra så mycket eller lite i stallet jag vill.

o så börjar jag liksom undra. nu har jag världens chans, att åtminstone fram till hösten, kunna göra precis som jag vill. jag har ingen annan än mig själv att bry mig om. jag har redan flyttat ifrån alla mina vänner så det är inget problem, o jag har ingen karl att tänka på. så varför gör jag inget?

jag såg tex att ett av stallen jag tyckt verkar så himla mysigt söker folk igen. det ligger i västmanland o det är inkl boende o sådär. o nu har jag ju chansen. eller att åka till min faster, hitta något jobb där i karlstad o köpa mejram o flytta dit.

men nej.
jag kör på.
på skygglapparna o bara fortsätt så jag inte hinner tänka.



(och ja jag vet att jag skrivit ett nästan identiskt inlägg någon dag sen. men så är det här i livet.)