så är man ensam igen.

pappa fick komma hit i förrgår för jag var så dålig.
det är första gången jag ringer mina föräldrar för att jag är så dålig att jag inte vet vad annars jag ska göra.
det är även första gången jag är såpass dålig att jag inte äter.

iaf.
pappa kom hit i förrgår. vi åkte o åt på sigtuna krog då han kom på kvällen o sen var det inte mer med det. igår åkte vi först runt sigtuna och sen till hästarna och så vidare till uppsala. pappa gjorde lumpen där så han ville se om han kände igen sig.

sen ville han se sthlm lite också o på väg dit kom han på att han skulle ringa johan thorén. så dom bjöd hem oss på fika. det känns så himla konstigt att vara hemma hos en "kändis" och  vara kompis med dom. men stackarn har benet i gips, efter en olycka för många år sedan så gjorde han en ny operation nu då han hade för ont. 16 veckor i gips. SEXTON veckor!!!! 

sen åkte vi in till gamla stan o åt middag. det första jag fick i mig på länge. men sen fick jag ruskigt ont i magen... så åkte vi hem.

sen imorse var det dags för läkaren. pappa följde med. faktiskt otroligt skönt att ha stöd. första gången jag inte går själv.
var iaf en bra läkare. eller det verkar som det. han försökte peppa mig o sa att dom inte ger sig förrän jag mår bra och att han tycker att min prognos ser väldigt bra ut. vi bytte min medicin, jag ska få träffa någon för samtal och så sjukskrev han mig i två veckor till att börja med.

så nu har jag försökt ringa nya chefen, men såklart utan att få tag i henne. men dom måste väl ändå lyssna av sina telefonsvarare? eller?