haha.
ja. hehu.
kom till jobbet lite sent (fat bara några min), någon lastbil hade tappat stora trädstockar på E6an. smart! :D
johanna hade redan dragit men det verkade inte direkt som att det hade vart sådär tokmycket att göra.

första ca 45 minutrarna var lite ångestiga men sen släppte det och det var lika kul som vanligt. peter kom och förgyllde min dag genom att vara på strålande humör. vi planerade konspiration mot viktor och han övertalade mig att skicka ett snyftigt sms till karin om att jobbet var ett helvete. hehehe. fast jag glömde lägga undan en hallonpaj till honom. :( men han fick faktiskt gurka. o så får jag fjäska imorn genom att fixa kyckling. så att han fortsätter att tycka bäst om mig. hehehe. han sa faktiskt att han baaaaara ville jobba med mig eftersom jag var bäst. hoho. sen golfade han o så fortsatte jag, viktor och en kund med lekarna. smätta gummibandpåvarandraleken. den kunden är riktigt rolig. han har alltid något skoj att berätta. :D

fick även beröm för en latte jag gjorde, den var ruskigt god sa hon. skönt att höra eftersom jag  var lite orolig över kaffemaskinen som tog ungefär 7 svåra år på sig med espresson.

det var skönt att jag slapp känna av oroligheterna som varit mellan vissa parter, jag vet var jag står om någon skulle försöka blanda in mig, och det vet nog alla andra också. men ena parten verkade skämmas lite över sina dumheter så vi får väl hoppas att det är överspelat nu!

tänk att man kan sitta med rejäl ångest över att man ska jobba, o sen några timmar senare längta till nästa pass?

sen så är det lite skoj.
jag har alltid varit en blyg tjej. när jag var barn var jag tom extremt blyg. (rädd för min farbror o ena morbror tex). och nu undrar jag om någon skulle kalla mig blyg som inte känt mig som barn. jag har knappt börjat förstå själv att jag inte är blyg längre. utan jag är tom ganska framåt och pratsam av mig. som inte har det minsta svårt med nya människor. på .SE tex var det ju bara superskoj med alla nya människor, när jag fick flytta min post till Sylvias  var jag först orolig "shit, jag är ju blyg, jag kommer inte kunna stå o prata med henne hela dagarna", men det gick ju hur bra som helst. o när man vart ute med tekla på jobb, inga problem där heller att prata med folk, berätta om hästarna eller så. eller ännu längre tillbaka i tiden, efter den första nervösa dagen på Dingle med den nya klassen... jag tror inte att någon utav klasskamraterna eller lärarna hade trott blyg om mig... och så nu nya jobbet, man står o småpratar med pratiga kunder, snackar skit med viktor o peter, hit o dit hej o hå.
från att inte ha vågat titta på folk.
konstigt att det blir så. fast ganska bra också! :D