det finns en sak jag inte inte inte inte inte inte inte inte tål. och det är när folk säger att dom är ens vänner, lovar en saker, och sedan går bakom ryggen på en. att folk man inte bryr sig om är idioter bryr jag mig inte så mycket om. men när någon ser en i ögonen och säger saker och är noga med att man lyssnar på dom så räknar jag med att dom inte snackar skit.

och det är nästan ännu värre när dom verkligen tror att man inte kommer få reda på det.
och nu vet jag inte riktigt hur jag ska hantera situationen. kör jag en riktig konfrontation kommer personen i fråga gå sönder helt. haha. det hade varit så löjligt lätt att knäcka människan helt. men det vill jag ju inte för det mår inte jag bättre av (även om det hade varit roligt :D ). samtidigt så vill jag ju poängtera att det inte är OK. hittills har jag bara låtsats som ingenting och bara väntat på något större snedsteg. nu kom det ett halvpinsamt, för personen då. hur kan man vara så naiv att man inte förstår att det sägs till mig i samma ögonblick som det lämnat dennes mun?

nu lyckades jag få in en pik via samma omvägar. jag hoppas innerligt att den förs fram och förstås. för hur man kan sitta och låtsas som ingenting samtidigt som det hela sker är för mig obegripligt. vad tror människan egentligen?

ahhhhhhhh gud vad irriterande. jag som har massa plugg att hinna klart innan kvällen är över och klockan är ju redan skitsent.. nu kommer jag ju bara sitta o vara skitsur. grrr...

får ta ett snack med några väl valda vänner imorn och se vad dom säger.