så bestämmer man sig relativt helhjärtat att börja tänka lite annorlunda. att inte hänga upp mig på något som egentligen inte ens finns. sluta få för mig att jag känner på ett visst sätt när jag troligtvis inte alls gör det. att sluta hetsa mig själv till saker som bara får mig att bli ledsen och känna mig kass. och tänk att det fungerade! det var dessutom så jävla skönt. jag kunde se saker rakt upponer och jag visste att det var rätt taktik.

sen kommer en endaste liten kommentar. garanterat helt oskyldigt menad men jag kan inte låta bli att börja med "tänk om...". försöker ignorera och gå vidare med min plan. sen kommer nästa liten liten grej. samma igen, garanterat ingen baktanke men återigen kommer "tänk om..." fram. och så har det hållt på. några riktigt små saker som min hjärna kan göra om till giganter. och då börjar jag ju tänka igen. gör jag fel som vill tänka om och inte göra någon grej av det? vad hade kunnat hända om jag bara fortsatt och tagit lite risker?

men sen blir man ganska snabbt väckt till verkligheten igen...