förra helgen var en bra helg, hade ju hela lördagen ledig så jag passade på att åka in till stan tidigt o gå runt i affärer med louise o fidde. var himla trevligt att ha en lördag ledig så att man kunde göra så! woohoo! vi gick sedan åt varsitt håll, jag skulle köpa en kofta o de behövde flytta sin bil så dom åkte i förväg hem till dom. jag traskade mot nordstan där jag sprang på Charlotte vilket var riktigt roligt. vi blev ståendes i ungefär hundra år, hade ju massor att prata om, vi sa nog hejdå ungefär 4 gånger under tiden vi pratade men kom på fler o fler saker vi behövde prata om. haha. :D det roliga är att hon dessutom hade råkat gå förbi affären hon skulle till och såg mig precis när hon skulle vända o gå tillbaka, så det var nog meningen att vi skulle ses! ;) fick iaf köpt min kofta och körde upp till johanneberg. där började våran shopping misslyckas totalt. willys hos dom hade slut på quornfärs, så vi köpte alla andra tacotillbehör där, lämnade det med fidde o åkte ner till maxi men även dom hade slut på quorn, så vidare igen till willys på mölndalsvägen där vi äntligen fann det vi behövde. puh! hem igen o äta massa gott!

fia joinade oss först, sen kom henke o niklas och tillslut även hannes. hade en himla trevlig liten förfest där jag dock gav upp drickandet efter ett knappt glas vin. blev bara SUPERTRÖTT o kände att jag skulle ha en miljon gånger roligare nykter, så så fick det bli! efter många härliga skratt drog vi ner till kings head (såå skönt att kunna ta bilen. hehehe) där vi faktiskt hade råtur och fick ett bord! fantastiskt! kekke o hans tjej dök upp o vi hade sådär härligt roligt som man har med goda vänner. :D det pratades om att gå vidare men eftersom klockan var 2 och en i sällskapet blev lite lätt för full så var jag snäll o körde hem några o tuffade på hem själv sen. var så skönt att ha så kul o veta att dagen efter INTE blir jobbig! :D

sen gick skolveckan alldeles för fort som vanligt. förstår verkligen inte vart tiden tar vägen? lyckades göra några dumma saker i skolan, som egentligen bara är dumma i mitt egna huvud, och kanske i huvudena på dom som vet vad det handlar om, haha. :D blev inte mycket pluggat på icke schemalagd tid men lyckades iaf gå på festmötet utan att ta på mig ett enda uppdrag. det gäller att vara aktiv utan att skaffa sig fler måsten! ;) puben på onsdagen var lite pinsam igen. varför ska det vara så lite folk? hade visserligen trevligt ändå på både förfest o där. och min öl smakade inte lika mycket manvarg. varför har staropramen börjat smaka manvarg? enda goda ölen dom har där ju. :( fick rave:at loss med karin också innan jag gick hem. min gamla ravenerv rycker ibland. :)

den här helgen blev bra men det är här rubriken kommer in. en tjejkväll (eller nåja, förfest) var inplanerad på lördagen och det är ju kul. dock går det gänget till ställen jag inte riktigt tycker är sådär superlattjo så jag var ju inte taggad till 1000, men tänkte ju att förfesten blir alltid trevlig o sen är det ju bara att åka hem om man får tråkigt. hanna i stallet sa dock att hon o en vän från usa skulle ut på lördagen så jag hade ju dom att mötas upp med, vilket kändes skoj också och som en bra backup. förfesten var trevlig precis som jag visste men så blir det ju alltid lite dumt när man är många fulla tjejer som ska enas om något. så vart vi skulle sen blev något luddigt. sen var det ett helt gäng med småsaker som hände, det hela slutade iaf med att jag säger åt dem att jag då fan inte tänker betala för att gå in på ett ställe jag aldrig skulle sätta min fot och att nej vi kan inte höras senare för det fungerar aldrig så ändå och går min väg medans dom blir insläppta på krogen i fråga.

traskar upp för avenyn och får sedan sitta o vänta rätt länge i en busskur. när jag nästan bestämt mig för att åka hem istället kommer dock hanna o hennes kompis och så fort jag såg dom steg mitt humör från att vara RIKTIGT jävla pissed off till att tycka att världen är grym. haha. dom hade iaf en tradition av att gå till dancing dingo, så det gjorde vi. en god drink senare var mina bekymmer som bortblåsta! vi hade riktigt kul, jag var dock inte kvar så länge för jag ville ta sista tåget hem. men det blev massa dans, massa skratt och en hel del dissande av killar. det är svårt att göra det på ett bra sätt när dom inte fattar vinkar.... gick ner till tåget och kunde sova mig hem sen och somna nöjd!

dagen efter dock så tänkte jag på kvällen och blev lite ledsen. jag kände mig besviken över att folk i allmänhet (inklusive mig själv) blir så jävla ohyffsade så fort alkohol kommer i kroppen, att folk inte lyssnar, att dom inte bryr sig men kanske framförallt över hur mina käraste vänner blir så jäkla annorlunda så fort dom är med vissa människor. en av dom är en person när hon är själv, och en helt annan när hon är med vissa andra vänner. en annan av dom brukar störa ihjäl sig på det här, och klaga ganska friskt på det, men jag insåg att hon är likadan själv, och då insåg jag ju att jag säkert gör så jag med. den här sista vännen frågade iaf lite om kvällen på msn och jag kände att nä, jag kan inte sitta här o vara sur över något och inte säga något o bara bli extra sur nästa gång. det blev mindre lyckat eftersom hon inte alls verkade förstå where I was coming from så att säga. gick o grubblade hela kvällen och förmiddagen idag o skickade sen ett sms där jag försökte bli sams, men då var det jag som sårat henne och jag fick bara känslan av att det i princip stod att jag inte hade någon rätt att känna mig sårad och att hon nu var det och det var mitt fel och hon inte hade gjort något för att förtjäna det. jag hade god lust att svara något i stil med att vi nu sårat varann och således var kvitt, men lät bli. :P

problemet är att jag nu inte har någon aning om hur jag ska lösa det. dessutom vet jag hur mycket skit som faktiskt snackas i det här lilla kompisgänget. inte skitsnack som i lögner, för det är vi noga med att tala om för varann när vi pratar om någon av dom andra. man bara avreagerar sig och säger sedan att man älskar personen man snackat skit om. och nu är det garanterat jag som är personen som man avreagerar sig om. den här personen har jag nog dessutom aldrig haft något otalt med, vilket gör det ännu svårare. man tycker att man borde kunna säga "jag vet att jag säkert överreagerar men jag blir ledsen av att känna mig som den minst viktiga personen i gänget" utan att det behöver bli ett tonårsdrama där man känner sig som den elakaste människan i världen för att man sa så.

en del av mig vill bara säga förlåt men sen kommer trotsen i mig upp och säger åt mig att här ska fan inget förlåt sägas. vi får väl se hur det går med det hela.