arbeta till idyllen

Den här veckan har vi varit riktigt ambitiösa i min projektgrupp, och idag blev vi också i stort sett klara. Det är ju lite pet, fix och trix kvar men vafan! Det blev sjukt mycket och jag lider med de som tvingas opponera på oss.. Hahaha. :D Däremot ligger jag fortfarande helt hopplöst efter i allt annat. Funderar på att ta en omtenta på genetiken men fy vad tråkigt samtidigt... Hade vart hemskt skönt att få det gjort, så då är frågan- få det gjort nu och få lägre betyg, eller göra sen och ha bättre chans på högre betyg? Svårt!

Efter att ha suttit med projektet i ett helt gäng timmar igår åkte jag och Jenny ut till Stina för att stoppa i oss kladdkaka och hämta hö till mina små grisar. Och ojojoj vilken idyll det var! Två sekunder efter att jag klev ur bilen kände jag att lugnet hade kommit till mig. Det var så vackert och rofyllt att inget annat spelade någon roll. Underbart! Vi hälsade på hunden, på tuppen, på hönan, på katten, på kaninerna, på sambon, på hästarna, på fåren och sen kikade vi in i huset innan vi satte oss ute för kladdkaksätning. Pratade bort en rätt bra stund innan vi insåg att klockan var massor och att vi behövde åka hem igen, så en höfylld kasse senare åkte vi hemåt genom idyllen igen och blev sedan rätt ledsna över att behöva sätta oss i våra lägenheter igen...

Det är jobbigt bara att vara så kluven. Det finns inget bättre än vacker natur, att vara i naturens underverk! Samtidigt så klarar jag mig inte utan storstadens anonymitet och stress. Det är ett hårt liv man lever! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback