Idag tänkte jag att jag MÅSTE ut i solen och jag MÅSTE bada! Har inte badat i Sverige än i år så det är liksom på tiden, o man får passa på när vädret är bra för man vet ju aldrig om det är sista chansen. Så när jag vaknade vid 9 o inte kunde somna om bestämde jag mig för att det ska bli av, även om jag åker själv. Men dagen började dåligt med total panik och uppgivenhet. Jag skulle egentligen hjälpt till att få en bil till min faster men jag klarar inte av att träffa henne nu. Det går bara inte. Samlade ihop mig och tänkte att nej nu är det skärpning som gäller, vilken sjö ska jag åka till? Tänkte först favvosjön i härryda, men det känns lite jobbigt att åka till den själv eftersom det egentligen inte finns någonstans att parkera och så känner jag mig inte hemma där längre.. Tänkte Delsjön men det är så sjukt långt bort. Så tänkte jag att åhhh jag vill bara ut i en skog och gå omkring, skitsamma med resten. Men då insåg jag att jag inte har någon skog längre. Jag har ingenstans där jag bara kan gå ut och glömma mig själv. Så här sitter jag 6½ timmar senare och har inte kommit iväg. Tänkte göra ett ryck nyss o åka till härskogen o bara gå runt, långt bort det med såklart men ändå stoooor skog. Men så ringde pappa o jag bröt ihop igen. Det är nästan så att jag vill skratta åt mig själv.

Dagens positiva: Jag har ätit ordentligt idag!