Lasse är hemma igen, men utan att egentligen veta något. Han var efter den stora hältan inte halt längre.. eller ja knappt. både tisdag o onsdag var han initialt ohalt och sen bara en halv grad efter böj. det verkar dock inte som att han egentligen är halt, utan att det är ryggen som spökar. att han släpar benet för att ryggen är låst. dom vet dock inte vad som är fel i ryggen egentligen... han leds nu 30 min varje dag o går på smärtstillande så ska han tillbaka på måndag...

bättre än dåliga nyheter men inte bra nyheter heller..

var lite roligt med att vakna igår av ett sms från en av hovisarna "jag har hälsat på hästen o sagt åt honom att bli frisk!". tyckte jag var sött. :D han hade tydligen fått hjälpa till att sko honom också. så nu ska skorna synas! ;)

annars är det så ruskigt jävla mycket att göra nu jämt! fattar inte riktigt hur jag ska få livet att gå ihop. men så har det ju vart i nåt halvår så vafan. det är bara att fortsätta tuta på så får vi se vart vi hamnar!

funderar på om jag gjort lite stora framsteg på vissa plan. jag funderar på att lägga ner bara för att jag vill. inte för att jag måste för min egna psykiska hälsas skull, utan bara för att jag är over it. o det känns superkonstigt. men efter ett snack i fredags så kände jag att nä. ska jag finnas där så behöver jag faktiskt få lite mer tillbaka. jag har inget intresse av att vara lätt o ledig med den personen. eller jo. men då ska det BARA vara det, alltid. ett ytligt tjenix då o då. bara.
men vi får väl se.