suede - morfin för själen?
En gång i tiden var det så vi beskrev dom. Morfin för själen. Eller ja, det var väl främst Bretts röst som var så otroligt vacker o härlig. Tills han slutade knarka. Hur vi ens kom på tanken vet jag inte, för ingen av oss hade fått morfin för vi hade aldrig skadat oss såpass att vi fått det, så vi hade ju inte den blekaste aning om hur morfin kändes. Men ändå. :D Och inte för att vi visste om han slutat knarka eller hur det hade kunnat påverka honom på något sätt. Vi var alldeles för naiva på alla sätt o vis för att kunna förstå hur droger kunde fungera.
Där gick vi runt och försökte vara popnördar men lyckades inte för vi var inte tillräckligt fånigt inskränkta. Suede var liksom inte bättre förr, utan dom var alltid bäst. Bara för att! Vi tyckte inte att Richard Oakes var en idiot som tagit Bernard Butlers plats, utan han var bara sjukt söt. Haha. Såna minnen!!!!
Den här låten var speciell. Den släpptes på en USAedition av nån EP eller nåt liknande, jag minns inte riktigt. Den fanns inte att få tag i, bara de nördigaste nördarna hade den. Men var man snäll o bundis med en sån nörd så kunde man få den på band, avspelad då. Och ojojoj vad bra låten var! Eller det tycker jag fortfarande, kanske mer för nostalgins skull. Men den är så skön.. Början. Mmm... :D
Och den här gick inte att ha imbedded.. Attans! Men åh så bra den var! Och Brett var SÅ JÄVLA HET! Hahaha..
http://au.youtube.com/watch?v=XaEc_5abpfA
Och inte bara var han het utan vi önskade alla att suede skulle vara soundtracket vid heta tillfällen med grabbar. Men det lyckades jag nog aldrig med. Attans!
Jag älskade dom fastän dom blev passé. Minns spelningen jag var på med Henrik, Hanna och Greta på Lisebergshallen. Andra gången jag såg Suede. Vi stod såklart längst fram och Brett hoppade ner där framför oss och såklart passade man på att ta lite på honom. Jag hade egentligen kommit över den värsta hysterin men det kändes ändå så stort. Haha. Och då hade jag ju ett par år tidigare redan varit på signering o sånt. Vilket var ett kapitel för sig och sjukt jobbigt av helt andra orsaker.
Fast jag gillade inte att han kapade sin lugg...
Åh vilka fantastiska tider!
Brett i mitt hjärta, faktiskt! :)
Där gick vi runt och försökte vara popnördar men lyckades inte för vi var inte tillräckligt fånigt inskränkta. Suede var liksom inte bättre förr, utan dom var alltid bäst. Bara för att! Vi tyckte inte att Richard Oakes var en idiot som tagit Bernard Butlers plats, utan han var bara sjukt söt. Haha. Såna minnen!!!!
Den här låten var speciell. Den släpptes på en USAedition av nån EP eller nåt liknande, jag minns inte riktigt. Den fanns inte att få tag i, bara de nördigaste nördarna hade den. Men var man snäll o bundis med en sån nörd så kunde man få den på band, avspelad då. Och ojojoj vad bra låten var! Eller det tycker jag fortfarande, kanske mer för nostalgins skull. Men den är så skön.. Början. Mmm... :D
Och den här gick inte att ha imbedded.. Attans! Men åh så bra den var! Och Brett var SÅ JÄVLA HET! Hahaha..
http://au.youtube.com/watch?v=XaEc_5abpfA
Och inte bara var han het utan vi önskade alla att suede skulle vara soundtracket vid heta tillfällen med grabbar. Men det lyckades jag nog aldrig med. Attans!
Jag älskade dom fastän dom blev passé. Minns spelningen jag var på med Henrik, Hanna och Greta på Lisebergshallen. Andra gången jag såg Suede. Vi stod såklart längst fram och Brett hoppade ner där framför oss och såklart passade man på att ta lite på honom. Jag hade egentligen kommit över den värsta hysterin men det kändes ändå så stort. Haha. Och då hade jag ju ett par år tidigare redan varit på signering o sånt. Vilket var ett kapitel för sig och sjukt jobbigt av helt andra orsaker.
Fast jag gillade inte att han kapade sin lugg...
Åh vilka fantastiska tider!
Brett i mitt hjärta, faktiskt! :)
Kommentarer
Trackback