Vissa situationer är så jävla svåra att hantera. De senaste dagarna har jag råkat ut för det vid flera tillfällen och det sätter mig ur balans för jag vet inte hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Situationer där jag anser att folk inte betett sig riktigt schysst men samtidigt så är det småsaker. Småsaker som dock ändå känns som svek, förolämpningar eller något annat otrevligt. Sakerna är så små att man egentligen tycker att man borde vara den "bättre" människan och bara släppa det, men samtidigt vet man att om man bara släpper det kommer man känna sig orättvist behandlad och faktiskt vara ledsen över det. Och det är ett ledsen som inte går att göra något åt, eftersom man i det läget valt att släppa det...... Tar man istället upp det blir man ju den som gör hönor av fjädrar, stör sig på skitsaker och är allmänt trist i attityden. Samtidigt så känns det som att om man aldrig säger något kommer man bara blir överkörd om och om igen. Jag vill att folk respekterar mig och att de ska ta det som bestäms mellan oss på allvar. ALLT är ju såklart inte blodigt allvar eller skrivet i sten, men ni förstår principen. Och det känns som att för varje gång jag släpper en småsak, så går jag längre ifrån det och att mina tankar och åsikter värderas allt lägre. Det kanske inte alls är så, men det är känslan jag får. 

Så hur gör man för att balansera mellan att inte bråka om skitsaker, men ändå inte kompromissa sig själv?