Sitter här hemma i Alingsås och har dödstrist. Första gången jag är helt själv här på rätt så många månader! :P Skolan har tagit mycket tid i veckan, grupparbete (som min grupp dock gjorde klart utan att jag ens hann till skolan! :D ) och så tentaplugg. Kände mig dock aldrig särskilt stressad över det hela vilket faktiskt kändes lite oroväckande. Men mitt undermedvetna visste väl vad det pratade om för nervositet eller stress hade bara varit onödigt. Tentan var inte särskilt svår och jag hade lyckats pricka allt som var viktigt från föreläsningarna och dessutom lyckats med en fullträff när jag läste en av pubklikationerna som Janne lagt upp åt oss. Woohoo!

Nu ska jag dock inte ropa hej, för ofta när det känns såhär bra är risken stor för besvikelse. Klarad är den dock men jag blir sjukt besviken om det inte är en 5a!


Det var ju dock inte tentan jag skulle skriva om utan känslan jag fick nyss. Jag sitter här o har aptrist o önskar att klockan blev mer så att jag kan gå o lägga mig så att det blir imorn då det är fest. Helt plötsligt sköljer en våg över mig som skriker JAG VILL GRÅTA!!!!! Bara helt sådär! Fast jag har inget att gråta över och är egentligen rätt så glad.. Men ändå kände jag bara att fyfaaaaan vad jävla skönt det hade varit att storgrina nu.


Man är lite konstig ibland?